USA
Har nu varit hemma mer än en vecka, tänk att det kan gå så fort! Den lilla bubblan man levde i där på andra sidan Atlanten börjar nu spricka och verkligheten kommer ikapp...
Mitt första besök i USA var toppen! Allt var helt fantastiskt! Nästa gång hoppas jag dock kunna vara där längre än 5 dagar...
På Arlanda träffade vi på de första ur gänget som skulle med på resan. De andra mötte vi upp i Frankfurt. Dock hade det blivit lite tokigt med platserna på planet, så vi hamnade väldigt utspritt. Jag satt allra längst bak i planet. Själv. Eller ja, inte helt själv såklart, men utan någon annan från vår grupp. Den närmsta satt 5 säten längre fram... Men jag hade ändå tur. De flesta runt omkring var tyskar, Ryssar och Ukrainare, men de två som satt närmast mig var Engelsmän! Och väldigt trevliga! De hade varit i USA förut och berättade en hel del om vad jag hade att vänta mig.
Väl framme i Orlando efter en något skakig flygresa kom vi till vårt hotell. Och vilket hotell! Så otroligt fint!
Vi blev välkomnade på gården och fick oss lite mat och vin. Vi fick också rådet att hålla oss vakna så länge vi kunde för tidsomställningen. Så vi gick ut och testade nattlivet! Först hamnade vi på en sportbar. Där hände inte så mycket. Sedan gick vi vidare och hamnade på en pianobar. Vilket ställe! Två stora pianon (eller flyglar kanske, vad är skillnaden?) stod längst fram på en scen. Dit fick folk gå och slänga pengar på de som spelade och önska låtar. Och vad de kunde! Det spelades verkligen ALLT där! Och vilken inlevelse och känsla pianisterna hade... Rena Rockbaren!
De kommande två dagarna fick vi gå en mycket intressant och rolig kurs på Disney Institute, där vi också fick se lite smakprov på några av de olika parkerna, och fundera över hur vi ska kunna föra över en del av Disneys tänk till vår egen verksamhet här hemma. Givetvis blev det även en hel del festande och upplevelser i Epcot med alla nya vänner vi skaffade oss i gänget!
När utbildningen var klar begav vi oss vidare mot Miami Beach! Första kvällen gick vi på NBA match! Miami Heats mot Toronto Raptors. Vilken stämning! Vilken upplevelse! Det var verkligen full fart och något som hände hela tiden! En tjej sjöng både USA och Canadas nationalsånger, och hela arenan stod upp med handen över hjärtat. Magic Moment! När det inte spelades basket såg antingen mascoten eller några lättklädda tjejer till att hålla igång publiken. Antingen med dans eller olika tävlingar. Vågen drog igång och varade massor av varv, På tv skärmarna kom då och då uppmaningar om vad man skulle göra. Ibland heja eller klappa för Miami Heats, och tyvärr stod det ibland även att man skulle bua och föra oväsen när Toronto Raptors hade bollen. Lite taskigt kan jag tycka. Men det går ändå inte att komma ifrån. Vilken stämning!
Dagen efter var vi ute i Everglades. Häftigaste upplevelsen på resan! Och vilken duktig guide vi hade där! Förutom att se en hel del Alligatorer i det vilda fick vi även se en show med tränade alligatorer och hålla i en söt liten babyalligator. Dock fick vi uppmaningen; "Don't kiss him, he's gonna kiss back!"
Det blev även shopping, sol, bad, nya vänskapsband och ännu mer festande under resans gång, men det är nog bäst att inte skriva för mycket om det här... ;)
Alligator i Everglades
Söta Babyalligatorn
Hela gänget!
Kan ju inte gå på Disneyworld utan att hälsa på Kalle Anka...
Nu har man lite reseabstinens. Vill se mer! Vill resa mer!
Fyller upp en del av tomrummet med en Ålandskryssning nu i maj. Sedan blir det nånstans i Europa i sommar. Och frammåt Januari har Nina och Jag stora planer...
Mitt första besök i USA var toppen! Allt var helt fantastiskt! Nästa gång hoppas jag dock kunna vara där längre än 5 dagar...
På Arlanda träffade vi på de första ur gänget som skulle med på resan. De andra mötte vi upp i Frankfurt. Dock hade det blivit lite tokigt med platserna på planet, så vi hamnade väldigt utspritt. Jag satt allra längst bak i planet. Själv. Eller ja, inte helt själv såklart, men utan någon annan från vår grupp. Den närmsta satt 5 säten längre fram... Men jag hade ändå tur. De flesta runt omkring var tyskar, Ryssar och Ukrainare, men de två som satt närmast mig var Engelsmän! Och väldigt trevliga! De hade varit i USA förut och berättade en hel del om vad jag hade att vänta mig.
Väl framme i Orlando efter en något skakig flygresa kom vi till vårt hotell. Och vilket hotell! Så otroligt fint!
Vi blev välkomnade på gården och fick oss lite mat och vin. Vi fick också rådet att hålla oss vakna så länge vi kunde för tidsomställningen. Så vi gick ut och testade nattlivet! Först hamnade vi på en sportbar. Där hände inte så mycket. Sedan gick vi vidare och hamnade på en pianobar. Vilket ställe! Två stora pianon (eller flyglar kanske, vad är skillnaden?) stod längst fram på en scen. Dit fick folk gå och slänga pengar på de som spelade och önska låtar. Och vad de kunde! Det spelades verkligen ALLT där! Och vilken inlevelse och känsla pianisterna hade... Rena Rockbaren!
De kommande två dagarna fick vi gå en mycket intressant och rolig kurs på Disney Institute, där vi också fick se lite smakprov på några av de olika parkerna, och fundera över hur vi ska kunna föra över en del av Disneys tänk till vår egen verksamhet här hemma. Givetvis blev det även en hel del festande och upplevelser i Epcot med alla nya vänner vi skaffade oss i gänget!
När utbildningen var klar begav vi oss vidare mot Miami Beach! Första kvällen gick vi på NBA match! Miami Heats mot Toronto Raptors. Vilken stämning! Vilken upplevelse! Det var verkligen full fart och något som hände hela tiden! En tjej sjöng både USA och Canadas nationalsånger, och hela arenan stod upp med handen över hjärtat. Magic Moment! När det inte spelades basket såg antingen mascoten eller några lättklädda tjejer till att hålla igång publiken. Antingen med dans eller olika tävlingar. Vågen drog igång och varade massor av varv, På tv skärmarna kom då och då uppmaningar om vad man skulle göra. Ibland heja eller klappa för Miami Heats, och tyvärr stod det ibland även att man skulle bua och föra oväsen när Toronto Raptors hade bollen. Lite taskigt kan jag tycka. Men det går ändå inte att komma ifrån. Vilken stämning!
Dagen efter var vi ute i Everglades. Häftigaste upplevelsen på resan! Och vilken duktig guide vi hade där! Förutom att se en hel del Alligatorer i det vilda fick vi även se en show med tränade alligatorer och hålla i en söt liten babyalligator. Dock fick vi uppmaningen; "Don't kiss him, he's gonna kiss back!"
Det blev även shopping, sol, bad, nya vänskapsband och ännu mer festande under resans gång, men det är nog bäst att inte skriva för mycket om det här... ;)
Alligator i Everglades
Söta Babyalligatorn
Hela gänget!
Kan ju inte gå på Disneyworld utan att hälsa på Kalle Anka...
Nu har man lite reseabstinens. Vill se mer! Vill resa mer!
Fyller upp en del av tomrummet med en Ålandskryssning nu i maj. Sedan blir det nånstans i Europa i sommar. Och frammåt Januari har Nina och Jag stora planer...
The final Countdown
Nedräkningen har börjat. Om 5 dagar bär det av västerut. Till mitt 15:e besökta land! Ett av mina drömländer att besöka dessutom!
Förberedelserna har också börjat. Häromdagen var jag på shoppingtur för att hitta lite kläder som är "lediga men snygga", som det står i vårt resprogram att vi ska ha, vad nu det innebär? Hur som helst så blev ett par pikétröjor, två shorts, ett par andra byxor, en bikini, en blus och två par skor resultatet av shoppingturen. Förra veckan köpte jag dessutom en ny klänning som också får följa med över atlanten. Tillsammans med diverse "gamla" kläder såklart...
På tal om skor. När jag var i den ena skobutiken hittade jag som vanligt inga skor i min storlek, utan fick snällt traska över till barnavdelningen. Där hittade jag dock två par fina skor som jag bestämde mig för att köpa.
När jag kom fram till kassan log expediten vänligt och sa;
- "Nämen, är det till skolavslutningen?"
Lite förvirrad tänkte jag; "så ung ser jag väl inte ut?" Men svarade;
- "Nä, jag ska åka till USA, så jag tänkte det kunde vara kul med lite nya skor..."
Till svar av den numera JÄTTEglada expediten fick jag;
- "Jaha, men oj! Vad roligt att göra en sån resa! Och med barnen också!"
- "Mmm", sa jag. För vad skulle jag säga? Det kunde ju inte hon veta, att det var på mina pyttefötter skorna skulle sitta. Eller att jag inte har några 14-åriga barn... (Eller hur gamla nu barn brukar vara som har min storlek...)
Dagarna går väldigt långsamt just nu, men det gör de väl alltid när man väntar på något. Men det är nog tur det, för än har jag lite saker kvar att fixa innan resan. Förutom nedräkningen...
Förberedelserna har också börjat. Häromdagen var jag på shoppingtur för att hitta lite kläder som är "lediga men snygga", som det står i vårt resprogram att vi ska ha, vad nu det innebär? Hur som helst så blev ett par pikétröjor, två shorts, ett par andra byxor, en bikini, en blus och två par skor resultatet av shoppingturen. Förra veckan köpte jag dessutom en ny klänning som också får följa med över atlanten. Tillsammans med diverse "gamla" kläder såklart...
På tal om skor. När jag var i den ena skobutiken hittade jag som vanligt inga skor i min storlek, utan fick snällt traska över till barnavdelningen. Där hittade jag dock två par fina skor som jag bestämde mig för att köpa.
När jag kom fram till kassan log expediten vänligt och sa;
- "Nämen, är det till skolavslutningen?"
Lite förvirrad tänkte jag; "så ung ser jag väl inte ut?" Men svarade;
- "Nä, jag ska åka till USA, så jag tänkte det kunde vara kul med lite nya skor..."
Till svar av den numera JÄTTEglada expediten fick jag;
- "Jaha, men oj! Vad roligt att göra en sån resa! Och med barnen också!"
- "Mmm", sa jag. För vad skulle jag säga? Det kunde ju inte hon veta, att det var på mina pyttefötter skorna skulle sitta. Eller att jag inte har några 14-åriga barn... (Eller hur gamla nu barn brukar vara som har min storlek...)
Dagarna går väldigt långsamt just nu, men det gör de väl alltid när man väntar på något. Men det är nog tur det, för än har jag lite saker kvar att fixa innan resan. Förutom nedräkningen...
En sjuk värld
En kund som handlat klart och var på väg att gå vände sig om, tittade lite oroligt på mig, och sa;
- Du. Jag måste fråga en sak... Är du sjuk?
- Nej, inte mer än vanligt! Svarade jag med ett skratt.
Kunden skrattade inte.
Kund; - Nä, ok, jag bara tänkte... du såg så insjunken ut i ansiktet mot när jag såg dig sist...
Jag (med ett stort leende); - Jaha, vad trevligt!
Kunden sa inget mer, men tittade lite förvånat på mig. Jag misstänker att han tänkte;
"Ok. Hon ÄR sjuk. I huvudet!" Men det bjuder jag på ;-)
Det finns dock andra tecken på att jag är lite sjuk i huvudet. Vad kan man annars kalla det när man får humörsvängningar av att läsa Aftonbladet?
Ett exempel från förra veckan; Läser en notis om en våldtäkt och sitter och fräser lite ilsket för mig själv. Nästa uppslag handlar om kaninen Til. En liten kanin som föddes utan öron, och skulle bli en världskändis. Men han kom aldrig så långt. En kameraman från teamet som skulle sända ut Til över hela världen, tog ett steg åt fel håll och trampade ihjäl kaninen! Stackars kanin! Blir riktigt nedstämd och illa till mods av artikeln. Nästan så man skulle kunna gråta...
Men redan på nästa uppslag börjar jag istället skratta. Högt. Det står nämligen om ett gäng killar som tagit en springnota. Från 55:e våningen. Via balkongen! Man kan ju misstänka att det var planerat, när det visade sig att de hade gömt fallskärmar under kostymerna. Vilken grej! Kan bara tänka mig personalens min! Lär ju inte vara varje dag nån smiter från notan på en restaurang beläget så högt upp. Särkilt inte via balkongen. Får bilder i mitt huvud på en man i kostym som står på kanten av balkongräcket, vinkar och ler åt personalen och säger "hejdå" innan han tar steget över kanten. Det var nog inte direkt notan servitrisen tänkte på först när hon såg männen hoppa över kanten...
Det är dock inte bara jag som är sjuk i huvudet. Häromdagen var det några ungar som sköt raketer mot svanarna i Tysslingen. Stryk skulle de ha! (Ungarna, inte svanarna...)
Imorse pratade de på radion om någon som släppt ut tre stycken kungspytonormar i naturen. I Sverige. Vad är det för pack?! Släppa ut ett djur här som inte finns naturligt i vår fauna? Är det bara jag som tänker på de där paddorna som släpptes i Australien? Nåja, nu blir det ju inte det bekymret här, eftersom dessa ormar inte kan överleva i det svenska klimatet. Men iallafall. Man kan ju undra vad det är för nötter som skaffar ett djur de inte kan/vill ta hand om, och när de insett detta bara släpper ut dem istället för att se till att de kommer till någon som tar hand om dem?
Och så dessa lastbilschaufförer. Den sortens lastbilschaffisar vars intellekt säger dem att om någon står ivägen, är det bättre att gå in och gapa och skrika på den som jobbar i butiken, än att säga till (eller gapa och skrika på) den som faktiskt står ivägen... Logiskt? Nja. Och sen finns ju även den sorten som står ivägen. Det är också ett märkligt tänk, att om parkeringsfickorna som finns är fulla, är det helt okay att ställa sig på en infart, i en kurva, på en bussficka, på en utfart eller vid en pump. Trots att man ska ha rast 1 timme, och någon annan kan behöva tanka. Men det spelar ju ingen roll. P-fickorna var ju fulla!
Nä, nu ska det här sjukhuvudet gå och sova en stund, over and out!
Wild Westkusten
I lördags klev jag upp med tuppen och trotsade isvindar för att ta mig ner till tåget, bege mig söderut, och möta våren i Halmstad!
Det blev en ganska behaglig resa, inga förseningar och inga extra stopp. Annars verkar det vara en klassiker när jag åker tåg att vi kör på en älg, att bromsslangen har gått av, att vi får stanna för möte av tåg, att lokföraren inte dykt upp, att en dvärg hängt sig eller att tåget börjat brinna. (Det där med dvärgen handlade om en ljussignal för lokföraren, som tydligen kallas för dvärg, men det lät ju lite konstigt när de råkade säga så i högtalaren ut till passagerarna...)
I Göteborg fick jag snällt sitta och vänta på nästa tåg, men det gjorde ingenting, jag tog mig en lyxfrukost på café Ritazza och hade det ganska så bra!
Väl framme i Halmstad sken solen för fullt och det kändes verkligen som att komma från vintern direkt till våren! Underbart! Det är väl en av få egenskaper man delar med Stålmannen, att man får energi från solen! =)
Anledningen till att det blev Halmstad denna helg var Tottes födelsedagsfirande. Och vilket firande han hade ordnat med!
Det första som stod på schemat var Laserdome. Jag och Samzan hade dock missuppfattat det hela lite och avstod att spela, eftersom vi trodde att spelet skulle vara smärtsamt. Jag trodde att det skulle vara ungefär som Paintball, att folk kommer därifrån med stora blåmärken och har ont överallt. Så vi gick ut i solen med Sara och åt glass istället. Vi ångrade oss dock lite sen när vi fick berättat för oss hur Laserdome gick till. Det lät ju faktiskt inte alls särskilt blodigt, utan snarare kul. Men men, det lär dyka upp fler tillfällen...
Senare på kvällen fanns ett bokat bord på Wild West. Vilket ställe! Där trivdes jag som fisken i vattnet! Inredning i Westernstuk, god mat, Cowboys som serverade maten och Cowgirls som då och då hoppade upp på scenen och körde dansshower! Och sedan blev det ju såklart inte sämre av att man var där med ett trevligt sällskap! Självklart var även menyn westerninspirerad, och jag provade Bison! Det var riktigt gott!
Det blev en väldigt trevlig kväll med god mat, dryck och sång! Hela restaurangen sjöng "Ja må han leva" för Totte, som syntes tydligt i sin lila, blinkande, cowboyhatt!
Söndagen blev också en rolig, men lugnare, dag. Vi spelade ett helgalet spel som hette "Spank the monkey". Efter att ha spelat ut alla kort, utan att någon hade vunnit, eftersom vi alla var duktigare på att sabba för varandra än att få i verket våra egna planer, bestämde vi oss för att spela Uno istället. Med nya regler. såklart. Reglerna gick ut på att korten skulle kastas på högen istället för att läggas där. Landade kortet på högen klarade man sig, landade det utanför fick man ta upp ett kort. Om det snurrade och landade uppochner fick ALLA ta upp ett kort. Ja, vad ska man säga? Många kort blir det... Behöver jag ens nämna att reglerna efter en stund fick ändras?
Spelet tog till slut slut, och så gjorde tyvärr även vår Halmstadsvistelse. Men fortsättning följer! Lekhelgerna vi har börjat planera är snart aktuella. Om man nu tycker att 3 månader är snart...
Wild West
En stor stark, betydde verkligen en STOR stark... (1 liter)
Totte i sin fina hatt...
... Och jag i Leos!
Welcome to Miami!
Och vi fortsätter på temat resor!
Igår var vi på 24-timmarskonvent i Linköping med jobbet. Under den här dagen skulle vi äntligen få höra resultaten från Perfect Sales League, tävlingen som pågått under nästan hela 2011 och en bit in i januari i år.
Jag har varit med i toppen under hela tävlingens gång, men efter senaste uppdateringen låg jag på 15:e plats, och bara de 17 första får åka till USA. Det har inneburit att det har funnits en möjlighet för mig att få åka, men också en möjlighet att i sista skedet åka ut från listan.
Jag hade bestämt mig innan för att räkna med att jag INTE hade lyckats, för att inte bli för besviken under prisutdelningen. Men trots det fanns en enorm nervositet när namnen började räknas upp. De började med topp 100- namnen utanför listan. Eftersom 24-timmarskonventet var uppdelat på två dagar, på flera orter, fanns inte alla med i just Linköping. Därför räknades bara de namn upp som befann sig i lokalen. Varje gång jag hörde en ny placering spände jag mig. Men mitt namn kom inte. Efter ett tag sa de att de kommit fram till den sista personen utanför topp 17. Plats 22. Det är jag, tänkte jag besviket. Nu säger de mitt namn.
Men han sa inte mitt namn. Först sa han något om "han". Jag fick inte alls ihop det. Vaddå han? Hade de glömt bort mig? De sa killens namn och att han var från Filipstad, och han reste på sig och fick applåder.
- Grattis! Sa Lena, Då kom ju du med!
- Ja... Sa jag tveksamt, Eller så har de glömt mig...
En ny bild kom fram på väggen, topp 17 skulle nu presenteras. Spänningen var på topp. Då dog projektorn!
Efter ett tag fick de iallafall tag i en annan, och resultatuppläsningen kunde fortsätta. De hade inte glömt mig. Jag VAR MED på topp 17! Vår station fick stå ensamma på Scen. Jag på plats 15. Förutom min placering knep vi även plats 10, 8, 5 och 2! Helt otroligt! Och även utanför topp 17 hade vi ytterligare 2 säljare på topp 60!
Vi fick varsin voucher i guld som det står att vi ska åka till Florida på, samt ett brev där ledningen gratulerar till de fina insatserna och berättar lite kort om vad som kommer att ske.
Vi kommer att bo här;
Disney Yacht Club, Orlando
Och här...
Eden roc, Miami Beach
Och framförallt kommer vi att genomgå utbildningen "Customer Care" i Disneys Institute's regi!
Ytterligare ett steg mot det bästa året någonsin! =)
Igår var vi på 24-timmarskonvent i Linköping med jobbet. Under den här dagen skulle vi äntligen få höra resultaten från Perfect Sales League, tävlingen som pågått under nästan hela 2011 och en bit in i januari i år.
Jag har varit med i toppen under hela tävlingens gång, men efter senaste uppdateringen låg jag på 15:e plats, och bara de 17 första får åka till USA. Det har inneburit att det har funnits en möjlighet för mig att få åka, men också en möjlighet att i sista skedet åka ut från listan.
Jag hade bestämt mig innan för att räkna med att jag INTE hade lyckats, för att inte bli för besviken under prisutdelningen. Men trots det fanns en enorm nervositet när namnen började räknas upp. De började med topp 100- namnen utanför listan. Eftersom 24-timmarskonventet var uppdelat på två dagar, på flera orter, fanns inte alla med i just Linköping. Därför räknades bara de namn upp som befann sig i lokalen. Varje gång jag hörde en ny placering spände jag mig. Men mitt namn kom inte. Efter ett tag sa de att de kommit fram till den sista personen utanför topp 17. Plats 22. Det är jag, tänkte jag besviket. Nu säger de mitt namn.
Men han sa inte mitt namn. Först sa han något om "han". Jag fick inte alls ihop det. Vaddå han? Hade de glömt bort mig? De sa killens namn och att han var från Filipstad, och han reste på sig och fick applåder.
- Grattis! Sa Lena, Då kom ju du med!
- Ja... Sa jag tveksamt, Eller så har de glömt mig...
En ny bild kom fram på väggen, topp 17 skulle nu presenteras. Spänningen var på topp. Då dog projektorn!
Efter ett tag fick de iallafall tag i en annan, och resultatuppläsningen kunde fortsätta. De hade inte glömt mig. Jag VAR MED på topp 17! Vår station fick stå ensamma på Scen. Jag på plats 15. Förutom min placering knep vi även plats 10, 8, 5 och 2! Helt otroligt! Och även utanför topp 17 hade vi ytterligare 2 säljare på topp 60!
Vi fick varsin voucher i guld som det står att vi ska åka till Florida på, samt ett brev där ledningen gratulerar till de fina insatserna och berättar lite kort om vad som kommer att ske.
Vi kommer att bo här;
Disney Yacht Club, Orlando
Och här...
Eden roc, Miami Beach
Och framförallt kommer vi att genomgå utbildningen "Customer Care" i Disneys Institute's regi!
Ytterligare ett steg mot det bästa året någonsin! =)
2012
Nytt år, nya möjligheter!
Året började väldigt bra. Efter en sista fest 2011 hos Totte i Halmstad, startade det nya året där det gamla tog slut. D.v.s. på en trevlig fest i goda vänners lag.
Jag har bestämt mig för att göra 2012 till mitt bästa år någonsin. Vi får väl se hur det går... Nyårslöften är ju tyvärr ofta brutna långt innan sommaren, just därför brukar jag aldrig ge några.
Än så länge går det ändå bra.
För att kunna göra det bästa av året, ville jag starta det med något jag verkligen tycker om. Att resa!
And off we went! Drog iväg till Oman med en god vän och hade en fantastisk vecka! Tänk vad fort man vänjer sig vid att vara ledig och kunna göra vad man vill, när man vill! Vaknar på morgonen, äter bufféfrukost, tar en promenad på stranden, går till gymmet, åker iväg på roliga och spännande utflykter, för att senare bara däcka i en solstol intill indiska oceanen och allmänt njuta av livet. Året hade definitift inte kunnat börja bättre!
När jag kom hem från resan fick jag ett tråkigt besked som tog mig ganska hårt, bara för att ett par dagar senare få ett sms från annat håll som vände upp-och-ner på allt igen och gjorde mig väldigt glad. Livet tar det livet ger.
Vad har jag då tänkt göra mer för att kunna göra det här året till det bästa? Resa ännu mer såklart! Och leka! Det har planerats in en lekvecka med Halmstad/Vadstenagänget, eller om Samzan och jag får bestämma, två lekhelger! Den första av dem kommer ske på våren eller försommaren, då det blir High Chaparall. Vidare planer finns för Boda Borg, Skara sommarland och Gustavsvik. När man slutar leka är man inte vuxen, då är man död!
Årets övriga resor då? Det blir minst en europatur i sommar. Var har jag dock inte bestämt än. Baltikum? Polen? Ungern? Slovenien?
Nu ska jag strax iväg till Linköping med jobbet. Även en liten resa är en resa...
To be continued...
Året började väldigt bra. Efter en sista fest 2011 hos Totte i Halmstad, startade det nya året där det gamla tog slut. D.v.s. på en trevlig fest i goda vänners lag.
Jag har bestämt mig för att göra 2012 till mitt bästa år någonsin. Vi får väl se hur det går... Nyårslöften är ju tyvärr ofta brutna långt innan sommaren, just därför brukar jag aldrig ge några.
Än så länge går det ändå bra.
För att kunna göra det bästa av året, ville jag starta det med något jag verkligen tycker om. Att resa!
And off we went! Drog iväg till Oman med en god vän och hade en fantastisk vecka! Tänk vad fort man vänjer sig vid att vara ledig och kunna göra vad man vill, när man vill! Vaknar på morgonen, äter bufféfrukost, tar en promenad på stranden, går till gymmet, åker iväg på roliga och spännande utflykter, för att senare bara däcka i en solstol intill indiska oceanen och allmänt njuta av livet. Året hade definitift inte kunnat börja bättre!
När jag kom hem från resan fick jag ett tråkigt besked som tog mig ganska hårt, bara för att ett par dagar senare få ett sms från annat håll som vände upp-och-ner på allt igen och gjorde mig väldigt glad. Livet tar det livet ger.
Vad har jag då tänkt göra mer för att kunna göra det här året till det bästa? Resa ännu mer såklart! Och leka! Det har planerats in en lekvecka med Halmstad/Vadstenagänget, eller om Samzan och jag får bestämma, två lekhelger! Den första av dem kommer ske på våren eller försommaren, då det blir High Chaparall. Vidare planer finns för Boda Borg, Skara sommarland och Gustavsvik. När man slutar leka är man inte vuxen, då är man död!
Årets övriga resor då? Det blir minst en europatur i sommar. Var har jag dock inte bestämt än. Baltikum? Polen? Ungern? Slovenien?
Nu ska jag strax iväg till Linköping med jobbet. Även en liten resa är en resa...
To be continued...
Det finns en Gud!
Huj huj huj, vilken dag!
Jobbat hela natten och sen hem till föräldrarna imorse för att ge katterna mat och klappa lite på dem innan de ville ut.
När jag sen kom hem ringde telefonen, min nya soffgrupp var på väg! Toppen! Som jag har väntat!
Det var alltså ingen idé att gå och lägga sig eftersom leveransen snart skulle vara här. Han frågade om jag skulle vara hemma hela dagen, och jag sa att jag hade bilbesiktning 12.40, men annars skulle jag vara hemma.
Väntan blev något längre än jag hade tänkt mig, för han dök inte upp förrän 12. Det ingick dessutom inte uppbärning, så han ställde av godset på en pall utanför dörren.
Min svåger kom hit för att hjälpa mig att bära upp sofforna, men redan när vi fått av plasten och tippat den stora soffan för att börja lyfta den insåg jag att det här kommer aldrig att gå! Den var på tok för tung för mig. Jag började få lite panik. Där står man med två stora soffor utomhus som man inte orkar lyfta, och dessutom ska bilen besiktas om 30 minuter... Kan ju inte gärna åka och låta dem stå kvar, då kommer de vara borta när jag är tillbaka, men hur ska vi kunna få upp dem??
Då hörde jag en röst från himlen, eller iallafall från tredje våningen! En granne ropade ner från balkongen och frågade om vi behövde hjälp. Jag tackade ja och han kom ner direkt och hjälpte oss att bära. Tack vare honom hann jag få in båda sofforna i lägenheten och ändå komma till bilbesiktningen i tid. Det finns en gud! Och han bär oreangerutig flanellskjorta!
Bilen gick igenom besiktningen utan anmärkningar och det var en nöjd och glad tjej som åkte hem från Hallsberg idag. Om än trött.
Stannade i blomsteraffären på väg hem och köpte "tack-för-hjälpen"-blommor till grannen. När jag plingade på dörren öppnade en dam, så jag förklarade för henne (jag tänkte att det kanske verkade lite skumt att det står en ung tjej med blommor till hennes man utanför dörren...) att hennes man hade hjälpt mig bära upp en soffa och att jag ville tacka för hjälpen. Damen log vänligt och slog ihop händerna
- Min man... sa hon, han dog för tre år sen.
- Jaha, ojdå, då var det kanske din son? Sa jag något generad, och damen nickade och ropade på herrn som hade hjälpt mig.
Han fick blommorna och jag kunde nu gå upp till mig igen. Nu väntar jag bara på att min kusin ska komma och hämta den gamla soffan, så får jag äntligen gå och lägga mig för att sova sen. Eller vilket jag får... jag ska ju fika med Anna också... Meeeen, man ska ju leva medan man kan, tids nog får man sova... ;)
Jobbat hela natten och sen hem till föräldrarna imorse för att ge katterna mat och klappa lite på dem innan de ville ut.
När jag sen kom hem ringde telefonen, min nya soffgrupp var på väg! Toppen! Som jag har väntat!
Det var alltså ingen idé att gå och lägga sig eftersom leveransen snart skulle vara här. Han frågade om jag skulle vara hemma hela dagen, och jag sa att jag hade bilbesiktning 12.40, men annars skulle jag vara hemma.
Väntan blev något längre än jag hade tänkt mig, för han dök inte upp förrän 12. Det ingick dessutom inte uppbärning, så han ställde av godset på en pall utanför dörren.
Min svåger kom hit för att hjälpa mig att bära upp sofforna, men redan när vi fått av plasten och tippat den stora soffan för att börja lyfta den insåg jag att det här kommer aldrig att gå! Den var på tok för tung för mig. Jag började få lite panik. Där står man med två stora soffor utomhus som man inte orkar lyfta, och dessutom ska bilen besiktas om 30 minuter... Kan ju inte gärna åka och låta dem stå kvar, då kommer de vara borta när jag är tillbaka, men hur ska vi kunna få upp dem??
Då hörde jag en röst från himlen, eller iallafall från tredje våningen! En granne ropade ner från balkongen och frågade om vi behövde hjälp. Jag tackade ja och han kom ner direkt och hjälpte oss att bära. Tack vare honom hann jag få in båda sofforna i lägenheten och ändå komma till bilbesiktningen i tid. Det finns en gud! Och han bär oreangerutig flanellskjorta!
Bilen gick igenom besiktningen utan anmärkningar och det var en nöjd och glad tjej som åkte hem från Hallsberg idag. Om än trött.
Stannade i blomsteraffären på väg hem och köpte "tack-för-hjälpen"-blommor till grannen. När jag plingade på dörren öppnade en dam, så jag förklarade för henne (jag tänkte att det kanske verkade lite skumt att det står en ung tjej med blommor till hennes man utanför dörren...) att hennes man hade hjälpt mig bära upp en soffa och att jag ville tacka för hjälpen. Damen log vänligt och slog ihop händerna
- Min man... sa hon, han dog för tre år sen.
- Jaha, ojdå, då var det kanske din son? Sa jag något generad, och damen nickade och ropade på herrn som hade hjälpt mig.
Han fick blommorna och jag kunde nu gå upp till mig igen. Nu väntar jag bara på att min kusin ska komma och hämta den gamla soffan, så får jag äntligen gå och lägga mig för att sova sen. Eller vilket jag får... jag ska ju fika med Anna också... Meeeen, man ska ju leva medan man kan, tids nog får man sova... ;)
Money, money, money
Har sagt det förut, och jag säger det igen; If money could talk, they would say "bye bye!"
Förra månaden köpte jag en ny soffa. Eller rättare sagt; en ny soffgrupp. Så den här månaden tänkte jag ligga lågt med utgifterna. Det gick inte så bra.
Först kom försäkringen på katten. Den är visserligen dyr för att vara en försäkring, men inte i närheten av vad soffan kostade. Betalade den och hyran och tänkte att när de andra räkningarna är betalda så kommer jag få rätt mycket över den här månaden, inget större som ska betalas och löneförhöjningen satt ju fint.
Trodde jag ja!
Lämnade in bilen på en förbesikning. Besiktningen i sig var förvisso gratis, men de hittade en del grejer att åtgärda innan den riktiga besiktningen. Bl.a. behövdes båda bromsskivorna bak bytas ut. Den ena hade rostat på utsidan, och den andra på insidan. Yippie!
Frågade inte vad det kommer kosta, trots allt måste de ju bytas ändå. Dels för att gå igenom besiktningen, men också för att det kan vara rätt dumt att åka omkring med bromsar som inte funkar...
Kan dock utan att veta den exakta summan se framför mig hur tusenlapparna flaxar iväg ut ur plånboken...
Detta var dock inte den enda oväntade utgiften denna månad hade att bjuda på. Flera dagar nu har min mobil krånglat. Ja, värre än vanligt alltså, den har ju varit lite si och så under en längre period...
Att kameran inte fungerar har jag vant mig vid. Det har den inte gjort på nästan 1 år. Allt annat har ändå funkat bra. Tills nu. Helt plötsligt får telefonen för sig att ändra färg på displayen. Allting blir blått och upplösningen blir helskum. (Ungefär som när man ändrade bildupplösningen till vissa spel på windows 3.11 datorerna...)
När den har denna upplösning går det inte att se menyerna, eller vad man knappar in. Det går att ringa, om man kan numret i huvudet, och inte knappar nån siffra fel, för det ser man inte... Efter några minuter återgår skärmen till att se ut som vanligt och alla menyer och annat funkar som vanligt. Men när som helst under de senaste dagarna kunde skärmen utan förvarning bli blå igen. Sedan började batteriet att ladda ur sig hur fort som helst. Så igår bestämde jag mig. Imorrn måste jag åka och köpa en ny telefon!
Sagt och gjort. Nu har jag en ny telefon. För tillfället ligger den på laddning, men imorgon ska jag starta upp den... Håller alla tummar jag har för att jag relativt snabbt ska förstå mig på hur den fungerar... Men det återstår att se =)
Förra månaden köpte jag en ny soffa. Eller rättare sagt; en ny soffgrupp. Så den här månaden tänkte jag ligga lågt med utgifterna. Det gick inte så bra.
Först kom försäkringen på katten. Den är visserligen dyr för att vara en försäkring, men inte i närheten av vad soffan kostade. Betalade den och hyran och tänkte att när de andra räkningarna är betalda så kommer jag få rätt mycket över den här månaden, inget större som ska betalas och löneförhöjningen satt ju fint.
Trodde jag ja!
Lämnade in bilen på en förbesikning. Besiktningen i sig var förvisso gratis, men de hittade en del grejer att åtgärda innan den riktiga besiktningen. Bl.a. behövdes båda bromsskivorna bak bytas ut. Den ena hade rostat på utsidan, och den andra på insidan. Yippie!
Frågade inte vad det kommer kosta, trots allt måste de ju bytas ändå. Dels för att gå igenom besiktningen, men också för att det kan vara rätt dumt att åka omkring med bromsar som inte funkar...
Kan dock utan att veta den exakta summan se framför mig hur tusenlapparna flaxar iväg ut ur plånboken...
Detta var dock inte den enda oväntade utgiften denna månad hade att bjuda på. Flera dagar nu har min mobil krånglat. Ja, värre än vanligt alltså, den har ju varit lite si och så under en längre period...
Att kameran inte fungerar har jag vant mig vid. Det har den inte gjort på nästan 1 år. Allt annat har ändå funkat bra. Tills nu. Helt plötsligt får telefonen för sig att ändra färg på displayen. Allting blir blått och upplösningen blir helskum. (Ungefär som när man ändrade bildupplösningen till vissa spel på windows 3.11 datorerna...)
När den har denna upplösning går det inte att se menyerna, eller vad man knappar in. Det går att ringa, om man kan numret i huvudet, och inte knappar nån siffra fel, för det ser man inte... Efter några minuter återgår skärmen till att se ut som vanligt och alla menyer och annat funkar som vanligt. Men när som helst under de senaste dagarna kunde skärmen utan förvarning bli blå igen. Sedan började batteriet att ladda ur sig hur fort som helst. Så igår bestämde jag mig. Imorrn måste jag åka och köpa en ny telefon!
Sagt och gjort. Nu har jag en ny telefon. För tillfället ligger den på laddning, men imorgon ska jag starta upp den... Håller alla tummar jag har för att jag relativt snabbt ska förstå mig på hur den fungerar... Men det återstår att se =)
Taxi from Hell
För ett tag sen åkte jag hem med KumlaTaxin från Örebro. Det var lite av en skräckupplevelse då herrn som körde först missade en avfart inne i stan, och sedan var nära att missa avfarten från motorvägen till Kumla också. Tack vare att vi som satt i bilen ropade så svängde han. Och höll på att köra rakt in i stolpen...
En av passagerarna fick inte upp sitt fönster och bad chauffören att stänga det. Chauffören började då pilla på en knapp på sidan, men glömde att titta på vägen och så for vi över på fel sida! Jag och tjejen som satt bredvid mig skrek "håll koll på vägen". Resten av vägen gick iallafall bra.
I lördags var jag och Anna inne i stan och åt och gick på bio. Jägarna 2, som för övrigt var mycket bra!
När vi skulle hem tog vi Kumlataxin. Jag stelnade till lite när jag såg att det var samma gubbe som skulle köra. Men sen tänkte jag att han kanske bara hade en dålig dag sist...
Det gick ganska bra. Han körde visserligen väääldigt sakta i början, men eftersom det är fast pris så spelade det ju ingen roll. Ända till Kumla gick det bra, och det var tyst och stilla i taxin. Tills hela bilen hoppade till. Gubben hade kört upp på en trottoar! Sedan körde han ner igen efter kröken.
Han såg nog att vi såg rätt chockade ut allihopa, för han sa;
- Ja, jag vet att vägen inte svänger där, men den borde göra det!
Han berättade sedan att vägen tidigare har svängt mjukt där, men nu har de gjort om den så man måste åka rakt fram (förbi trottoarkanten) och sen svänga 90 grader, runt trottoaren, istället för att bara ha vägen svängd som innan. Det tyckte han var dumt. (Vi tyckte det verkade mer dumt att gena över trottoarkanten för att vägen borde svänga där, men det vågade vi inte säga.)
Nja, ok, riktigt såhär illa var det inte...
En av passagerarna fick inte upp sitt fönster och bad chauffören att stänga det. Chauffören började då pilla på en knapp på sidan, men glömde att titta på vägen och så for vi över på fel sida! Jag och tjejen som satt bredvid mig skrek "håll koll på vägen". Resten av vägen gick iallafall bra.
I lördags var jag och Anna inne i stan och åt och gick på bio. Jägarna 2, som för övrigt var mycket bra!
När vi skulle hem tog vi Kumlataxin. Jag stelnade till lite när jag såg att det var samma gubbe som skulle köra. Men sen tänkte jag att han kanske bara hade en dålig dag sist...
Det gick ganska bra. Han körde visserligen väääldigt sakta i början, men eftersom det är fast pris så spelade det ju ingen roll. Ända till Kumla gick det bra, och det var tyst och stilla i taxin. Tills hela bilen hoppade till. Gubben hade kört upp på en trottoar! Sedan körde han ner igen efter kröken.
Han såg nog att vi såg rätt chockade ut allihopa, för han sa;
- Ja, jag vet att vägen inte svänger där, men den borde göra det!
Han berättade sedan att vägen tidigare har svängt mjukt där, men nu har de gjort om den så man måste åka rakt fram (förbi trottoarkanten) och sen svänga 90 grader, runt trottoaren, istället för att bara ha vägen svängd som innan. Det tyckte han var dumt. (Vi tyckte det verkade mer dumt att gena över trottoarkanten för att vägen borde svänga där, men det vågade vi inte säga.)
Nja, ok, riktigt såhär illa var det inte...
Den som väntar...
...På nått gott, väntar oftast för länge. Är det inte så man säger?
Just nu väntar jag inte på bättre tider, utan på min nya soffa. Väntan kommer dock att dröja längre än jag hade räknat med. En vecka blev 3-4 veckor, som nu har blivit 7 veckor... Vem vet, jag kanske kommer få vänta lika länge som min kollegas sambo... 15 år!
Jag har länge behövt en ny soffa. Den jag har nu har jag haft sen jag var 17 och bodde i Vadstena, en väldigt liten tvåsittssoffa. Det har varit lite tråkigt när man har gäster att inte ha så många sittplatser att erbjuda, så nu var jag på jakt efter något större. Från början tittade jag efter antingen en hörnsoffa, eller en tresitts med schäslong. Sedan blev det av någon anledning ändå mest tresittsar jag kikade på. Tills min mor tipsade om ett paketerbjudande med 3+2, billigare än de flesta 3:or jag tittat på.
Så häromdagen mötte jag upp mina föräldrar vid butiken med erbjudandet och vi tittade på sofforna. De var riktigt snygga! Vi åkte också och tittade på ett par andra ställen, men jag bestämde mig ändå för det här erbjudandet, efter att ha fått reda på ett antal frågor förståss. Dock gav frågorna inte så mycket. Killen vi pratade med verkade inte ha så mycket koll...
Vi frågade om vilket land soffan var tillverkad i, eftersom vi fått tips i en annan butik att undvika Kinatillverkade soffor. Frågade också vad som fanns under, om det var fjädrar eller gummiband. Killen visste inget av det på rak arm, men gick iväg för att kolla upp det. När han kom tillbaka sa han att det var skum, alltså varken fjäder eller band... Landet hittade han inte. Antagligen glömde han väl att kolla det...
Sista frågan vi ställde var leveranstiden. En vecka var svaret vi fick. Perfekt!
Gick till kassan och betalade... När allt var betalt och klart och jag fick kvittot sa tjejen i kassan att det skulle ta 3-4 veckor innan den kom. Jag blev lite förvånad eftersom killen sagt en vecka. Hon verkade inte överlycklig över att han sagt så direkt...
Igår ringde de iallafall från butiken och sa att det blivit strul med leveranser och att min soffa skulle komma om 7 veckor istället. yay!
Berättade på jobbet om soffan, en av kollegorna berättade då att hans sambo hade beställt en säng därifrån för 15 år sedan. Den har fortfarande inte kommit. Killen som hjälpte henne hade sagt att den stod på lagret och han skulle ringa när han tagit fram den, men sedan hade han aldrig ringt. Stackarn måste ha gått vilse på lagret. Han kanske fortfarande går runt där inne och letar efter sängen? ; )
Får dock hoppas att min soffa kommer snabbare än så... Känns tillräckligt att behöva vänta dessa 7 veckor på något som först skulle ta en vecka...
Just nu väntar jag inte på bättre tider, utan på min nya soffa. Väntan kommer dock att dröja längre än jag hade räknat med. En vecka blev 3-4 veckor, som nu har blivit 7 veckor... Vem vet, jag kanske kommer få vänta lika länge som min kollegas sambo... 15 år!
Jag har länge behövt en ny soffa. Den jag har nu har jag haft sen jag var 17 och bodde i Vadstena, en väldigt liten tvåsittssoffa. Det har varit lite tråkigt när man har gäster att inte ha så många sittplatser att erbjuda, så nu var jag på jakt efter något större. Från början tittade jag efter antingen en hörnsoffa, eller en tresitts med schäslong. Sedan blev det av någon anledning ändå mest tresittsar jag kikade på. Tills min mor tipsade om ett paketerbjudande med 3+2, billigare än de flesta 3:or jag tittat på.
Så häromdagen mötte jag upp mina föräldrar vid butiken med erbjudandet och vi tittade på sofforna. De var riktigt snygga! Vi åkte också och tittade på ett par andra ställen, men jag bestämde mig ändå för det här erbjudandet, efter att ha fått reda på ett antal frågor förståss. Dock gav frågorna inte så mycket. Killen vi pratade med verkade inte ha så mycket koll...
Vi frågade om vilket land soffan var tillverkad i, eftersom vi fått tips i en annan butik att undvika Kinatillverkade soffor. Frågade också vad som fanns under, om det var fjädrar eller gummiband. Killen visste inget av det på rak arm, men gick iväg för att kolla upp det. När han kom tillbaka sa han att det var skum, alltså varken fjäder eller band... Landet hittade han inte. Antagligen glömde han väl att kolla det...
Sista frågan vi ställde var leveranstiden. En vecka var svaret vi fick. Perfekt!
Gick till kassan och betalade... När allt var betalt och klart och jag fick kvittot sa tjejen i kassan att det skulle ta 3-4 veckor innan den kom. Jag blev lite förvånad eftersom killen sagt en vecka. Hon verkade inte överlycklig över att han sagt så direkt...
Igår ringde de iallafall från butiken och sa att det blivit strul med leveranser och att min soffa skulle komma om 7 veckor istället. yay!
Berättade på jobbet om soffan, en av kollegorna berättade då att hans sambo hade beställt en säng därifrån för 15 år sedan. Den har fortfarande inte kommit. Killen som hjälpte henne hade sagt att den stod på lagret och han skulle ringa när han tagit fram den, men sedan hade han aldrig ringt. Stackarn måste ha gått vilse på lagret. Han kanske fortfarande går runt där inne och letar efter sängen? ; )
Får dock hoppas att min soffa kommer snabbare än så... Känns tillräckligt att behöva vänta dessa 7 veckor på något som först skulle ta en vecka...
Arga katter får... Parkeringsböter!
Då var sommaren slut och så även bloggavbrottet.
Hade kunnat börja med att berätta om en härlig sommar. Om alla roliga fester, sköna bad och solbrännan som sakta börjar avta. Jag hade kunnat skriva om den fantastiska Malta-resan, den tokiga Västeråsturen till Powermeet, den trevliga kräftskivan i hembyn, den exotiska aftonen i urskogen, Viby marathon eller rent av om den här lördagens trevliga kväll i en stuga i Åsbro. Men så blir det inte.
Istället startar jag med en bitter kommentar om en dam. Damen i fråga parkerade sin bil på vår lastbilsparkering, varvid hon som sig bör fick böter av Securitas.
In kommer hon sedan, med böteslappen i handen, tränger sig före hela kön, ställer sig bredvid den stackars killen som höll på att betala och sätter igång att gorma och skrika på mig om vad f-n det är frågan om så både han och några andra i kön ser helt förskräckta ut. Ska inte gå in på detaljer om vad hon sa, blir lite tråkigt att läsa en blogg med så många censurtecken... ;)
på det hela taget så handlade hennes utskällning om att vi var idioter, att hon minsann inte tänkte betala några böter och att jag skulle lösa situationen med hennes lapp.
Att försöka tala med en förbannad person som står och skriker är inte helt lätt. Frågade henne vart hon stod någonstans och hur länge hon stått där. Hon pekade bort mot lastbilsparkeringen och sa att hon stått i 7 minuter. Att hon gått in för att handla och på skylten står det att parkeringen är till för våra kunder, vilket hon ju var.
Jag förklarade att det är en lastbilsparkering, vilket det också sitter skyltar om, varpå hon vrålar att hon ju HAR EN LASTBIL! (Det hade hon inte.)
Eftersom hon då enligt egen utsago stått inom en rimlig tid, handlat och står på rätt parkering, kan jag inte ge mer svar än att hon får ringa till Securitas. Jag förklarar att det är dem som har hand om parkeringen och sätter böter, och endast dem som kan häva boten om det blivit något fel.
- Men det är ju NI som anställt dem! Det är ju ER parkering, skriker hon.
Jag säger igen att jag tyvärr inte kan göra något åt boten, utan hon måste ringa till Securitas om det blivit fel och hon vill ha den hävd. Då kastar hon boten på disken och fräser;
- Då kan ju DU ringa dem då!!!
Förstår inte riktigt hur hon får det till att vara mitt fel att Securitas satt böter på hennes felparkerade bil... Såvitt jag vet har jag varken ställt hennes bil där eller satt på mig en väktardräkt och gått ut och lappat bilar... Inte heller har jag ringt till Secen och bett dem komma och lappa just den bilen.
Jag ger tillbaka lappen och ber henne att antingen ringa Securitas eller återkomma på måndag när min chef är där, jag kan ju som sagt inte göra något åt boten ändå. (Hon lugnar sig något och ber om ett nummer till chefen, vilket hon får, och jag kan återgå till att ta hand om kunderna i kön igen.)
För ett par veckor sedan fick jag en fortkörningsböter. Och visst, jag ska inte sticka under stol med att boten var irriterande och att jag muttrat över den. Men det skulle aldrig falla mig in att skälla på någon annan för att JAG kört för fort. Eller på någon annan för att POLISEN gjort sitt jobb. Det är bara att betala och se glad ut, och försöka lätta på gasen i fortsättningen...
Men vissa verkar ha ett behov av att få skälla på någon annan, och det var väl lättare att skälla på mig än på Securitaskillen...
Hade kunnat börja med att berätta om en härlig sommar. Om alla roliga fester, sköna bad och solbrännan som sakta börjar avta. Jag hade kunnat skriva om den fantastiska Malta-resan, den tokiga Västeråsturen till Powermeet, den trevliga kräftskivan i hembyn, den exotiska aftonen i urskogen, Viby marathon eller rent av om den här lördagens trevliga kväll i en stuga i Åsbro. Men så blir det inte.
Istället startar jag med en bitter kommentar om en dam. Damen i fråga parkerade sin bil på vår lastbilsparkering, varvid hon som sig bör fick böter av Securitas.
In kommer hon sedan, med böteslappen i handen, tränger sig före hela kön, ställer sig bredvid den stackars killen som höll på att betala och sätter igång att gorma och skrika på mig om vad f-n det är frågan om så både han och några andra i kön ser helt förskräckta ut. Ska inte gå in på detaljer om vad hon sa, blir lite tråkigt att läsa en blogg med så många censurtecken... ;)
på det hela taget så handlade hennes utskällning om att vi var idioter, att hon minsann inte tänkte betala några böter och att jag skulle lösa situationen med hennes lapp.
Att försöka tala med en förbannad person som står och skriker är inte helt lätt. Frågade henne vart hon stod någonstans och hur länge hon stått där. Hon pekade bort mot lastbilsparkeringen och sa att hon stått i 7 minuter. Att hon gått in för att handla och på skylten står det att parkeringen är till för våra kunder, vilket hon ju var.
Jag förklarade att det är en lastbilsparkering, vilket det också sitter skyltar om, varpå hon vrålar att hon ju HAR EN LASTBIL! (Det hade hon inte.)
Eftersom hon då enligt egen utsago stått inom en rimlig tid, handlat och står på rätt parkering, kan jag inte ge mer svar än att hon får ringa till Securitas. Jag förklarar att det är dem som har hand om parkeringen och sätter böter, och endast dem som kan häva boten om det blivit något fel.
- Men det är ju NI som anställt dem! Det är ju ER parkering, skriker hon.
Jag säger igen att jag tyvärr inte kan göra något åt boten, utan hon måste ringa till Securitas om det blivit fel och hon vill ha den hävd. Då kastar hon boten på disken och fräser;
- Då kan ju DU ringa dem då!!!
Förstår inte riktigt hur hon får det till att vara mitt fel att Securitas satt böter på hennes felparkerade bil... Såvitt jag vet har jag varken ställt hennes bil där eller satt på mig en väktardräkt och gått ut och lappat bilar... Inte heller har jag ringt till Secen och bett dem komma och lappa just den bilen.
Jag ger tillbaka lappen och ber henne att antingen ringa Securitas eller återkomma på måndag när min chef är där, jag kan ju som sagt inte göra något åt boten ändå. (Hon lugnar sig något och ber om ett nummer till chefen, vilket hon får, och jag kan återgå till att ta hand om kunderna i kön igen.)
För ett par veckor sedan fick jag en fortkörningsböter. Och visst, jag ska inte sticka under stol med att boten var irriterande och att jag muttrat över den. Men det skulle aldrig falla mig in att skälla på någon annan för att JAG kört för fort. Eller på någon annan för att POLISEN gjort sitt jobb. Det är bara att betala och se glad ut, och försöka lätta på gasen i fortsättningen...
Men vissa verkar ha ett behov av att få skälla på någon annan, och det var väl lättare att skälla på mig än på Securitaskillen...
Bättre sent än aldrig
Jag brukar inte uppdatera så ofta, eftersom jag sällan har nått att skriva om, nu har jag haft nått att skriva om, men helt enkelt inte haft tid/ork/lust. Men som det så fint heter, bättre sent än aldrig!
Det här inlägget handlar om en helg i firandets tecken. Det började på fredagen med en 25-årsfest för Jocke. Han hade slagit på stort och hyrt en lokal, och en sångare. Det blev en väldigt rolig fest som inte tog slut förrän tidigt på morgonen dagen efter.
För ca 5 år sedan cyklade jag tjejvättern, och efter det lovade jag mig själv att aldrig mer sätta mig på en cykel. Det kunde jag dock inte hålla längre utan lånade min mors cykel för att ta mig fram och tillbaka till festen. När jag hade cyklat en kilometer i motvind och det började regna undrade jag vad jag höll på med. Och förstod fullständigt varför jag gett det löfte jag en gång gav...
Hur som helst, vinden vände, regnet slutade snabbt efter bara lite duggande och fram kom jag! Väl framme mötte jag upp Anna och vi gick tillsammans till festen för en helkväll vi sent ska glömma!
Mycket under kvällen kan behöva censureras, så jag tänker bara nämna den galna uppfinningen som fanns på plats när vi kom dit. De hade en åkgräsklippare, och bakom den en liten vagn med en "skruv" på. På skruven satt en stol, så när gräsklipparen åkte, snurrade stolen. Vi blev erbjudna ett antal gånger att prova denna karusell, men med tanke på att vissa blev snurriga bara av att titta på, tackade vi nej. Det fanns dock andra som åkte...
På lördagen var tanken att jag skulle möta en annan Anna på tågstationen i Hallsberg tidigt på morgonen. Dock fick jag inse mina begränsningar och skickade ett mess till henne att det inte gick.
På eftermiddagen däremot var det dags att fira min egen födelsedag med släkten. Fick en massa fina presenter, och en "blomma" av min systerdotter. Hon ville ge mig en rosa bil med mimmi pigg på, men trots att de sprungit runt hela Marieberg hade de inte hittat någon sådan, så då hade hon hittat en toaborste som såg ut som en blomma på Lagerhaus istället. Den fick jag. Perfekt! Det blir nog min första blomma som överlever mer än en månad! =)
På söndagen var det namnkalas för Elin och Eriks lilla Casper. Det var en trevlig liten tillställning, i samma byggnad som Jocke haft sin 25-årsfest. Elin och Erik tog Casper upp på scenen och berättade om deras väntan på honom, om förlossningen och om hans ärvda släktdrag. Sedan fick vi fika. Massor med fika! Och gott var det!
Det var väldigt mycket folk jag inte kände på namnkalaset, så jag tog det säkra före det osäkra och satte mig vid dem jag redan kände; Jojo, Martina och Ida. Efter en stund kom även bröderna Bornedal och satte sig och pratade med oss. Och fick lyssna på the neverending story om Jojos alla djur, nutida, dåtida och framtida.
När de kom frågade de om vi var släkt eller vänner till Elin, och vi sa att vi var vänner. Jag frågade dem om de var bröder, eftersom jag kände igen den ena av dem och hade för mig att Elin pratat om bröderna Bornedal innan. Ida skrattade och frågade; "Vadå, tycker du att de är lika eller?!" Varpå jag lite generat fick svara att nej, det tyckte jag ju inte, men jag hade som sagt för mig att Elin pratat om två bröder så...
Strax efter fick jag dock lite "hämnd". Ida sa nämnligen bara några sekunder efter:
- Vem av er är det som brukar komma och handla av mig?
Så nu kunde jag ju vända mig mot Ida och säga;
- Vadå, tycker du att de är lika eller?! ;)
Stolta föräldrar med lilla Casper
Erik och Casper
Min present till Casper =)
Det här inlägget handlar om en helg i firandets tecken. Det började på fredagen med en 25-årsfest för Jocke. Han hade slagit på stort och hyrt en lokal, och en sångare. Det blev en väldigt rolig fest som inte tog slut förrän tidigt på morgonen dagen efter.
För ca 5 år sedan cyklade jag tjejvättern, och efter det lovade jag mig själv att aldrig mer sätta mig på en cykel. Det kunde jag dock inte hålla längre utan lånade min mors cykel för att ta mig fram och tillbaka till festen. När jag hade cyklat en kilometer i motvind och det började regna undrade jag vad jag höll på med. Och förstod fullständigt varför jag gett det löfte jag en gång gav...
Hur som helst, vinden vände, regnet slutade snabbt efter bara lite duggande och fram kom jag! Väl framme mötte jag upp Anna och vi gick tillsammans till festen för en helkväll vi sent ska glömma!
Mycket under kvällen kan behöva censureras, så jag tänker bara nämna den galna uppfinningen som fanns på plats när vi kom dit. De hade en åkgräsklippare, och bakom den en liten vagn med en "skruv" på. På skruven satt en stol, så när gräsklipparen åkte, snurrade stolen. Vi blev erbjudna ett antal gånger att prova denna karusell, men med tanke på att vissa blev snurriga bara av att titta på, tackade vi nej. Det fanns dock andra som åkte...
På lördagen var tanken att jag skulle möta en annan Anna på tågstationen i Hallsberg tidigt på morgonen. Dock fick jag inse mina begränsningar och skickade ett mess till henne att det inte gick.
På eftermiddagen däremot var det dags att fira min egen födelsedag med släkten. Fick en massa fina presenter, och en "blomma" av min systerdotter. Hon ville ge mig en rosa bil med mimmi pigg på, men trots att de sprungit runt hela Marieberg hade de inte hittat någon sådan, så då hade hon hittat en toaborste som såg ut som en blomma på Lagerhaus istället. Den fick jag. Perfekt! Det blir nog min första blomma som överlever mer än en månad! =)
På söndagen var det namnkalas för Elin och Eriks lilla Casper. Det var en trevlig liten tillställning, i samma byggnad som Jocke haft sin 25-årsfest. Elin och Erik tog Casper upp på scenen och berättade om deras väntan på honom, om förlossningen och om hans ärvda släktdrag. Sedan fick vi fika. Massor med fika! Och gott var det!
Det var väldigt mycket folk jag inte kände på namnkalaset, så jag tog det säkra före det osäkra och satte mig vid dem jag redan kände; Jojo, Martina och Ida. Efter en stund kom även bröderna Bornedal och satte sig och pratade med oss. Och fick lyssna på the neverending story om Jojos alla djur, nutida, dåtida och framtida.
När de kom frågade de om vi var släkt eller vänner till Elin, och vi sa att vi var vänner. Jag frågade dem om de var bröder, eftersom jag kände igen den ena av dem och hade för mig att Elin pratat om bröderna Bornedal innan. Ida skrattade och frågade; "Vadå, tycker du att de är lika eller?!" Varpå jag lite generat fick svara att nej, det tyckte jag ju inte, men jag hade som sagt för mig att Elin pratat om två bröder så...
Strax efter fick jag dock lite "hämnd". Ida sa nämnligen bara några sekunder efter:
- Vem av er är det som brukar komma och handla av mig?
Så nu kunde jag ju vända mig mot Ida och säga;
- Vadå, tycker du att de är lika eller?! ;)
Stolta föräldrar med lilla Casper
Erik och Casper
Min present till Casper =)
Hot!
Idag var min kollega snäll och hämtade dricka till mig i hettan. Trodde jag ja. Det blev inte mindre hett av den drickan, snarare tvärtom!
Han ställde den på bänken och fortsatte sen att jobba som vanligt, så jag misstänkte ju inget. Praktikanten skickade han ut på lagret och jag tog några kunder och gjorde lite annat innan jag tog drickan. Det var ju varmt idag, så jag tog en rejäl klunk. Sen blev det en lååång grimas från min sida, följt av ett asgarv från kollegan.
- Uuuäähhh, vad hade du i den där?!? Vinäger??
Svaret jag fick var ett retsamt leende och ett;
- Nä, Tabasco!
Strax därpå kom praktikanten ut från lagret, lika skrattandes han och sa
- hahaha, drack du den?!? Spottade du?
Varpå de två busfröna gjorde highfive...! Är det sånt som kallas mobbing på arbetsplats?
Han ställde den på bänken och fortsatte sen att jobba som vanligt, så jag misstänkte ju inget. Praktikanten skickade han ut på lagret och jag tog några kunder och gjorde lite annat innan jag tog drickan. Det var ju varmt idag, så jag tog en rejäl klunk. Sen blev det en lååång grimas från min sida, följt av ett asgarv från kollegan.
- Uuuäähhh, vad hade du i den där?!? Vinäger??
Svaret jag fick var ett retsamt leende och ett;
- Nä, Tabasco!
Strax därpå kom praktikanten ut från lagret, lika skrattandes han och sa
- hahaha, drack du den?!? Spottade du?
Varpå de två busfröna gjorde highfive...! Är det sånt som kallas mobbing på arbetsplats?
Åska, spöregn och presenter
Regn, regn, regn, skönt att komma in en sån här dag!
Känner mig rätt nöjd idag, fått tag i allt jag skulle ha och hunnit med det jag skulle hinna. Efter jobbet åkte jag in till stan för att beställa doppresenten jag tänkt ut till Elins lilla Casper (förlåt Elin, vet att det inte är ett dop, men namnkalaspresenten låter ju så märkligt...)
Efter det blev det Marieberg för att inhandla 25-årspresent till Jocke. Blev hyfsat snabbt avklarat. Ibland är det bra att planera innan man handlar, även om det inte hör till vanligheterna att jag gör det... =)
Blev också två nya tröjor, med skojiga texter... Underbart! Helt min typ av humor...
På väg hem brakade dock helvetet lös. Eller nja, det var väl mer vatten än eld kanske... Det kom ett åskväder följt av ett sånt hårt störtregn att det knappt gick att se alls fast vindrutetorkarna jobbade för fullt. Motorvägen blev snabbt överfylld med vatten och bilkön som bildades sniglade sig fram i 50 km/h. Ibland känner man sig rätt liten när naturens krafter sätter igång...
Men hem kom jag iallafall! Nöjd och glad över dagens inköp och att jag nu kan stryka ett par saker från "to-do" listan. Yay!
Och iochmed det är jag nu redo att ladda upp inför helgen... Eller... kanske måste hämta den beställda presenten också... Och slå in den andra... Men ändå! ;)
Känner mig rätt nöjd idag, fått tag i allt jag skulle ha och hunnit med det jag skulle hinna. Efter jobbet åkte jag in till stan för att beställa doppresenten jag tänkt ut till Elins lilla Casper (förlåt Elin, vet att det inte är ett dop, men namnkalaspresenten låter ju så märkligt...)
Efter det blev det Marieberg för att inhandla 25-årspresent till Jocke. Blev hyfsat snabbt avklarat. Ibland är det bra att planera innan man handlar, även om det inte hör till vanligheterna att jag gör det... =)
Blev också två nya tröjor, med skojiga texter... Underbart! Helt min typ av humor...
På väg hem brakade dock helvetet lös. Eller nja, det var väl mer vatten än eld kanske... Det kom ett åskväder följt av ett sånt hårt störtregn att det knappt gick att se alls fast vindrutetorkarna jobbade för fullt. Motorvägen blev snabbt överfylld med vatten och bilkön som bildades sniglade sig fram i 50 km/h. Ibland känner man sig rätt liten när naturens krafter sätter igång...
Men hem kom jag iallafall! Nöjd och glad över dagens inköp och att jag nu kan stryka ett par saker från "to-do" listan. Yay!
Och iochmed det är jag nu redo att ladda upp inför helgen... Eller... kanske måste hämta den beställda presenten också... Och slå in den andra... Men ändå! ;)
Nattens...
...roligaste kund kom in glad i hågen, med en lätt finsk brytning och tjoade:
- Vet ni vad som är bättre än sex??
- Nä...?
- 6-1!!!!
Haha, det är skönt att Hockeyn äntligen är över nu... Galna finnar! ^^
- Vet ni vad som är bättre än sex??
- Nä...?
- 6-1!!!!
Haha, det är skönt att Hockeyn äntligen är över nu... Galna finnar! ^^
