En sjuk värld
En kund som handlat klart och var på väg att gå vände sig om, tittade lite oroligt på mig, och sa;
- Du. Jag måste fråga en sak... Är du sjuk?
- Nej, inte mer än vanligt! Svarade jag med ett skratt.
Kunden skrattade inte.
Kund; - Nä, ok, jag bara tänkte... du såg så insjunken ut i ansiktet mot när jag såg dig sist...
Jag (med ett stort leende); - Jaha, vad trevligt!
Kunden sa inget mer, men tittade lite förvånat på mig. Jag misstänker att han tänkte;
"Ok. Hon ÄR sjuk. I huvudet!" Men det bjuder jag på ;-)
Det finns dock andra tecken på att jag är lite sjuk i huvudet. Vad kan man annars kalla det när man får humörsvängningar av att läsa Aftonbladet?
Ett exempel från förra veckan; Läser en notis om en våldtäkt och sitter och fräser lite ilsket för mig själv. Nästa uppslag handlar om kaninen Til. En liten kanin som föddes utan öron, och skulle bli en världskändis. Men han kom aldrig så långt. En kameraman från teamet som skulle sända ut Til över hela världen, tog ett steg åt fel håll och trampade ihjäl kaninen! Stackars kanin! Blir riktigt nedstämd och illa till mods av artikeln. Nästan så man skulle kunna gråta...
Men redan på nästa uppslag börjar jag istället skratta. Högt. Det står nämligen om ett gäng killar som tagit en springnota. Från 55:e våningen. Via balkongen! Man kan ju misstänka att det var planerat, när det visade sig att de hade gömt fallskärmar under kostymerna. Vilken grej! Kan bara tänka mig personalens min! Lär ju inte vara varje dag nån smiter från notan på en restaurang beläget så högt upp. Särkilt inte via balkongen. Får bilder i mitt huvud på en man i kostym som står på kanten av balkongräcket, vinkar och ler åt personalen och säger "hejdå" innan han tar steget över kanten. Det var nog inte direkt notan servitrisen tänkte på först när hon såg männen hoppa över kanten...
Det är dock inte bara jag som är sjuk i huvudet. Häromdagen var det några ungar som sköt raketer mot svanarna i Tysslingen. Stryk skulle de ha! (Ungarna, inte svanarna...)
Imorse pratade de på radion om någon som släppt ut tre stycken kungspytonormar i naturen. I Sverige. Vad är det för pack?! Släppa ut ett djur här som inte finns naturligt i vår fauna? Är det bara jag som tänker på de där paddorna som släpptes i Australien? Nåja, nu blir det ju inte det bekymret här, eftersom dessa ormar inte kan överleva i det svenska klimatet. Men iallafall. Man kan ju undra vad det är för nötter som skaffar ett djur de inte kan/vill ta hand om, och när de insett detta bara släpper ut dem istället för att se till att de kommer till någon som tar hand om dem?
Och så dessa lastbilschaufförer. Den sortens lastbilschaffisar vars intellekt säger dem att om någon står ivägen, är det bättre att gå in och gapa och skrika på den som jobbar i butiken, än att säga till (eller gapa och skrika på) den som faktiskt står ivägen... Logiskt? Nja. Och sen finns ju även den sorten som står ivägen. Det är också ett märkligt tänk, att om parkeringsfickorna som finns är fulla, är det helt okay att ställa sig på en infart, i en kurva, på en bussficka, på en utfart eller vid en pump. Trots att man ska ha rast 1 timme, och någon annan kan behöva tanka. Men det spelar ju ingen roll. P-fickorna var ju fulla!
Nä, nu ska det här sjukhuvudet gå och sova en stund, over and out!
Wild Westkusten
I lördags klev jag upp med tuppen och trotsade isvindar för att ta mig ner till tåget, bege mig söderut, och möta våren i Halmstad!
Det blev en ganska behaglig resa, inga förseningar och inga extra stopp. Annars verkar det vara en klassiker när jag åker tåg att vi kör på en älg, att bromsslangen har gått av, att vi får stanna för möte av tåg, att lokföraren inte dykt upp, att en dvärg hängt sig eller att tåget börjat brinna. (Det där med dvärgen handlade om en ljussignal för lokföraren, som tydligen kallas för dvärg, men det lät ju lite konstigt när de råkade säga så i högtalaren ut till passagerarna...)
I Göteborg fick jag snällt sitta och vänta på nästa tåg, men det gjorde ingenting, jag tog mig en lyxfrukost på café Ritazza och hade det ganska så bra!
Väl framme i Halmstad sken solen för fullt och det kändes verkligen som att komma från vintern direkt till våren! Underbart! Det är väl en av få egenskaper man delar med Stålmannen, att man får energi från solen! =)
Anledningen till att det blev Halmstad denna helg var Tottes födelsedagsfirande. Och vilket firande han hade ordnat med!
Det första som stod på schemat var Laserdome. Jag och Samzan hade dock missuppfattat det hela lite och avstod att spela, eftersom vi trodde att spelet skulle vara smärtsamt. Jag trodde att det skulle vara ungefär som Paintball, att folk kommer därifrån med stora blåmärken och har ont överallt. Så vi gick ut i solen med Sara och åt glass istället. Vi ångrade oss dock lite sen när vi fick berättat för oss hur Laserdome gick till. Det lät ju faktiskt inte alls särskilt blodigt, utan snarare kul. Men men, det lär dyka upp fler tillfällen...
Senare på kvällen fanns ett bokat bord på Wild West. Vilket ställe! Där trivdes jag som fisken i vattnet! Inredning i Westernstuk, god mat, Cowboys som serverade maten och Cowgirls som då och då hoppade upp på scenen och körde dansshower! Och sedan blev det ju såklart inte sämre av att man var där med ett trevligt sällskap! Självklart var även menyn westerninspirerad, och jag provade Bison! Det var riktigt gott!
Det blev en väldigt trevlig kväll med god mat, dryck och sång! Hela restaurangen sjöng "Ja må han leva" för Totte, som syntes tydligt i sin lila, blinkande, cowboyhatt!
Söndagen blev också en rolig, men lugnare, dag. Vi spelade ett helgalet spel som hette "Spank the monkey". Efter att ha spelat ut alla kort, utan att någon hade vunnit, eftersom vi alla var duktigare på att sabba för varandra än att få i verket våra egna planer, bestämde vi oss för att spela Uno istället. Med nya regler. såklart. Reglerna gick ut på att korten skulle kastas på högen istället för att läggas där. Landade kortet på högen klarade man sig, landade det utanför fick man ta upp ett kort. Om det snurrade och landade uppochner fick ALLA ta upp ett kort. Ja, vad ska man säga? Många kort blir det... Behöver jag ens nämna att reglerna efter en stund fick ändras?
Spelet tog till slut slut, och så gjorde tyvärr även vår Halmstadsvistelse. Men fortsättning följer! Lekhelgerna vi har börjat planera är snart aktuella. Om man nu tycker att 3 månader är snart...
Wild West
En stor stark, betydde verkligen en STOR stark... (1 liter)
Totte i sin fina hatt...
... Och jag i Leos!
