Året som gått

Den som sa att 13 var ett oturstal visste inte vad han pratade om, åtminstone inte när det gäller tjugohundraTRETTON! Det här har varit mitt bästa år någonsin!

 

Vi kan börja med resorna! Det absolut bästa jag vet är att resa, och det har jag verkligen fått göra i år! Ett vanligt år besöker jag 1 eller 2 länder, i år har jag besökt 8! Ja, precis, ÅTTA!  Haiti, Jamaica, Caymanöarna, Mexico, USA, Norge, Ungern och Irland!

 

Tidigt på året åkte min mor och jag på kryssning i Karibien. En fantastisk resa som jag verkligen kan rekommendera! Vi hade en superhärlig vecka till havs med skeppet Freedom of the seas (Royal  Carribean) och efteråt ett par dagar i Orlando för att bl.a. besöka några av Disney’s parker.

 

                

 

Vår första anhalt var Haiti. Det var härligt att få gå i land i det vackra och soliga vädret, och man längtade verkligen efter att få sola och bada! Vi började med att se oss omkring. Dock var det inte så mycket av Haiti vi fick se. Området vi klev i land på var inhägnat, eftersom det var en privat del. De höga och bevakade staketen runt området var inte till för att stänga oss inne, utan för att hålla Haitis invånare ute. Det kändes ganska tragiskt när vi grillade på stranden och vi ”feta västerlänningar” kunde vräka i oss mat och dryck i överflöd, när man en bit upp på en kulle på andra sidan stängslet såg ett antal små magra barn stå med tallrikar och försökte vinka och ge tecken till oss att de ville ha och att de var hungriga. Men vem vågade gå förbi de där otäcka, beväpnade vakterna? Ingen.

 

Väl nere på stranden fick vi vad vi längtat efter. Sol, värme och ett härligt bad! Vi hann också gå och titta i den lokala shopen och på en del av gatustånden, och lite blev det allt shopat. Nån sak för att vi ville ha det och nån sak för att vi mer eller mindre blev tvungna att köpa det…  Jag fick ett armband knutet på min arm, och eftersom jag inte begrep hur jag skulle kunna få det av mig utan att ha sönder det, var det bara att betala och se glad ut.

 

Det sista vi gjorde på Haiti var att åka med en liten båt ut till en privat ö. På båten fick vi en drink. Den var god, men också väldigt stark. Drinken räckte hela vägen ut till ön. Såg dock hur vissa andra på båten hann slurpa i sig sina knappt innan vi lämnat hamn. Hur lyckades dem med det?

 

          

 

På Jamaica hade vi bokat in en flottfärd på Martha Brahe River. Jag var väldigt fascinerad över hur blått och klart vattnet var i floden! Vår guide och flottkarl berättade för oss om Jamaica i stort, men framförallt om djur- och växtlivet kring floden. Det bästa han sa var att det inte fanns några farliga djur på Jamaica. Inga giftiga spindlar, inga ormar, inga pirayor och inga krokodiler. Det farligaste på Jamaica är våra kvinnor, sa flottaren och log. Vad skönt, tyckte jag och satt sen nästan hela färden med antingen en fot eller en hand i det klara, men väldigt kalla vattnet. Vi fick också erbjudandet att simma bredvid en stund om vi ville. Men vi avböjde… 

 

Längst floden fick vi ett par gånger se sköldpaddor som krupit upp på en sten för att sola sig, ett antal fåglar och massor av märkliga växter. Vi fick också med oss visdomsord om hur man skulle komma ihåg att det var vänstertrafik; ”The right way is the wrong way, and the left way is the right way!” solklart!

 

                

 

Nästa anhalt var Caymanöarna. Min personliga favorit bland de karibiska öarna vi besökte! Det var så otroligt vackert, rent och snyggt! Och så fick vi ju bada med delfiner och kela med sköldpaddor! En liten dröm som gick i uppfyllelse!

 

Att det var så rent och fint överallt fick snart sin förklaring: Den som slängde skräp på marken fick direkt en bot på 1000 dollar, plus 21 dagar i fängelse! Då är det inte så konstigt att folk orkar gå till en papperskorg…

 

Inne hos sköldpaddorna fick vi se allt ifrån små sköldpaddsbabysar till jättestora gamlingar! Vi fick titta på när de matades, och vi fick kela med de små. Supermysigt!

 

Hos Delfinerna fick vi först träffa ”vår” delfin. Han hette Newton. Sedan fick vi klappa honom, ge honom fisk och leka med honom. Det var verkligen en häftig upplevelse!

 

När vi var klara med djuren hade vi lite tid över innan båten skulle gå, så då tog vi lokalbussen till helvetet. Ja, staden hette så. Hell. Väl där möttes vi mycket riktigt av välkomstskylten ” Welcome to Hell, the Devils hangout!” I Hell kunde man köpa roliga vykort med texter som ”I’ve been to Hell and back!” och ”It sure is hot in Hell!”  Vi fick också chansen att hälsa på djävulen själv, som dock var en ganska träig kille…

 

 

  

Sista stoppet i Karibien var Mexico. Här skulle vi upp och titta på en gammal Mayastad. Ruinerna efter den iallafall. Det var en väldigt varm dag och dagen började inte så kul. Vi fick åka en liten transportbåt från ön där vårt fartyg lagt till in till fastlandet. Det var en lång och guppig färd. För mig som lätt blir åksjuk, eller i detta fall, sjösjuk, kändes resan som en hel evighet. När vi sen kom i land var det bråttom bråttom iväg till bussen som väntade på oss så att stå på kajen och försöka få tillbaka färgen i ansiktet var inget att tänka på… Väl på bussen väntade en liten tur till, innan vi till slut nådde vårt mål. Här fick vi först kika på lite souvenirer nere vid ankomstplatsen, och sedan vandrade vi efter guiden upp till Mayaruinerna. Det var verkligen en häftig upplevelse! Byggnaderna kändes mäktiga att se, trots att det inte var så mycket kvar av en del. Jag hade gärna stannat till skymningen, då ljuset genom templets fönster tydligen ska vara enastående vid solens nedgång! Men vi fick skynda vidare mot lunch och havsbad istället!

 

En typisk mexikansk rätt skulle vi få. Guiden hade skämtat hela dagen om att vi skulle få leguan till lunch, och det tyckte jag lät exotiskt och häftigt, och inte helt otroligt eftersom det verkligen fanns leguaner precis överallt, så jag blev ganska besviken när vi bara fick vanliga tortillas med lite kött och ett par grönsaker. Mexikansk mat ska ju dessutom vara stark, men det här smakade absolut ingenting! Men lemonaden var god ;)

 

       

 

USA. När kryssningen var över stannade vi ett par dagar i Orlando för att uppleva lite nöjesparker! Vi blev ganska besvikna på Universal Studios. Vi hade hoppats att det skulle vara mer filminriktat, ungefär som universal i LA ser ut i filmer… Men det var mest seriefigurer och enorma bergochdalbanor, och det där med stålmannen och hulken har väl aldrig riktigt varit min grej…  och inte höga karuseller heller… Men Jurassic Park-delen var ändå helt ok!

 

Disneyland (Magic Kingdom) var desto bättre! Här blev man som barn på nytt och vi fick både klättra i träd, åka flodbåt, besöka vilda western och åka en hel del roliga attraktioner! Här trivdes jag som fisken i vatten! Jag har besökt Magic Kingdom en gång tidigare, men den gången var det bara ett studiebesök och en kort upplevelse som gav mersmak. Den här gången fick jag vara där på riktigt!

 

                 

 

Lagom när vi kom hem var det dags för nästa tripp, denna gång var målet Trysil i Norge! Jag och mina kollegor hade vunnit en resa dit genom att sälja mest Snickers! Vissa av kollegorna gick in för att fastna i liften och skada sig i backen, medan Tomas och jag passade på att bowla och dricka drinkar i bubbelpoolen! Det var en kul weekend där vi fick se ett världsrekordförsök i hopp med bil på snö, äta god mat och om sanningen ska fram, festa en hel del ;)

 

            

 

Nästa resa blev i början av min sommarsemester. Då packade Pappa och jag väskorna och åkte till Budapest! En av Europas vackraste huvudstäder sägs det, och jag är beredd att hålla med! Vi hade några härliga dagar med toppenväder och ett fullspäckat schema! Även om vi tog en del som det kom hade vi många saker vi ville se på kort tid. Och vi hann med det mesta iallafall! Ömma fötter och skavsår hade vi om kvällarna, och airconditionen verkade inte vara uppfunnen i Ungern, men det var det värt, för vi var väldigt nöjda med vår resa!

 

                  

 

Irland. Årets sista utlandsresa blev till ett resmål som jag länge drömt om att se; Irland!  Och visst uppfylldes förväntningarna på den gröna ön, Irland är verkligen ett vackert land! Lite tråkigt att det regnar så mycket där, det kom flera små skurar varje dag, men då och då hade vi också soligt och fint!

 

Vi började med en tur upp till Sligo, där vi såg Ben Bulben, Rosses Point och givetvis själva staden Sligo.

 

En av sakerna jag längtat mest efter med resan var trippen till rovfågelscentret, och visst var det sevärt! Otroligt häftigt att komma så nära dessa majestätiska djur! Att se dem sväva några meter över en, att ha en sittande på sin arm, och att känna vingspetsarna från luftens konung slå en i pannan när han sveper förbi, det är en upplevelse som inte går att beskriva, det måste upplevas!

 

Jag hade önskat att vi hade haft mer tid i Dublin, det kändes som att det fanns så mycket mer att se än det vi hann med, men det vi såg var bra! Fängelset Kilmainham Gaol var nog min favorit. Det var en bra guide och man fick lära sig en hel del, inte bara om fängelset, utan också om landets historia, vilket i alla fall jag tyckte var väldigt intressant!

 

       

 

Men året har ju inte bara varit resor! Det har varit kärlek också! Jag har detta år funnit min älskade Fredrik!

 

Vi träffades på en datesida som heter Happy Pancake. Till en början var det inte helt självklart att det skulle bli vi. Jag hade träffat killar från nätet tidigare, och det brukade vara avståndet som gjorde att det inte blev något mer efter datingstadiet. Så när denna kille började skriva till mig var jag ganska avvisande till att börja med. Jag kollade på hans profil och läste ”Leksand”. Nä. Det kommer inte funka. Det är alldeles för långt bort. Dessutom är han ganska ung. Så jag svarade ett ganska kort, men artigt svar med nånting om avståndet och räknade med att han skulle fatta piken. Lyckligt nog för mig så gjorde han inte det (eller så förstod han, men struntade i det?) Så nu började operation övertalning. Ibland önskar jag att jag hade sparat våra första konversationer så jag kunde ha kvar alla fina argument han hade över att han var den rätta för mig, och att jag skulle märka det bara jag träffade honom. Tänk så rätt han hade!

 

Han ville komma ner och hälsa på, och jag var väl lite emot det först. Jag hade haft en del motgångar med kärlek och känslor och var inte helt säker på om jag skulle klara av en till, men till slut, efter en hel del tjat, bestämde jag mig för att prova. Han fick komma. Vi hade en fantastisk helg tillsammans, men när han skulle åka hem sa han det jag varit rädd att han skulle säga: ”Det är bättre att vi är vänner, avståndet är för långt, så ett förhållande kommer inte att funka.”

 

Jag nickade. Jag visste ju att han hade rätt. Jag hade varit ganska beredd på det, men ändå var det hårt att höra. Vi bestämde att vi skulle höras vidare via datorn.

 

 Här hade det kunnat vara slut på historien. Men det var faktiskt här den började! När han kom hem och vi skrev på datorn igen skrev han ”Får jag komma ner till dig nästa helg också?” Och sedan dess har vi setts nästan varje helg! Det har blivit många mil och många timmar i bil för oss, men när jag kommer fram och får krypa in i hans famn är det verkligen värt det. Jag har hittat rätt, jag har funnit kärleken och om det är som de säger att ”home is where the heart is” så har jag hittat hem nu!

                                                                          

                                    
 

 

Gott Nytt År!!!

 

 


Jul, Jul, Strålande Jul

 
 En bild säger mer än 1000 ord sägs det ju, så här kommer ett inlägg på några tusen ord;
 
 God Jul och God fortsättning!
 
                     
 
     
     
 
     
      
 
 
 
 

Rödluvan och... ?

 
Senaste dagarna har denna bild delats flitigt på facebook. Tänka sig. En nyverision av den klassiska sagan...
Jag har bara några frågor som jag hoppas ska kunna bli besvarade;
 
 
                                                 
 
1. Heter den nya sagan "Rödluvan och Varulven"? För det där är då inte någon varg...
2. Varför har den vuxna rödluvan klämt in sig i klänningen hon hade när hon var 7 år? Hon har ju uppenbarligen hunnit köpa sig nya strumpor...
3. Varför har hon högklackat (eller ballerinaskor) när hon går i en tydligt vildvuxen och snårig skog?
4. Om det inte är en barnklänning hon har på sig, varför har hon då inga byxor till sitt linne?
 

Rätt ska vara rätt... Eller...?

 
Det är tur att man inte har bråttom när man går till ICA.
 
Framför mig i kön stod en liten tant. Hon lassade upp varor på bandet, men hann ändå se och påpeka för kassörskan när en vara för 24 kr dök upp på displayen att den där varan minsann kostade 23 och inte 24 kr!
 
- Njaa... 23,90, så det blir ju 24, sa kassörskan.
- 22,90 stod det där borta! Det är jag helt säker på! Eller iallafall ganska säker, svarade tanten.
- Jaha, då är det bäst vi går och kollar...
 
Och så gick de iväg. Kön växte. Efter en stund kom de tillbaka, och jodå, det visade sig att tanten hade rätt. Varan kostade 22.90 och inte 23.90. Och så fick hon en krona i rabatt. Jag undrar om det var värt det?

Den Svenska Avundsjukan

 
Vad tröttsam den Svenska avundsjukan är... Kan inte folk bara koncentrera sig på vad de själva gör, klär sig i, och tjänar? När jag var liten sa man att ordet "och" var det vanligaste i det svenska vokabuläret. Idag undrar jag om det inte är "orättvist".
 
Allting är så orättvist nu. Det är orättvist att läkaren tjänar mer än städaren (att han sen har en lång utbildning, ett betydligt mer krävande jobb och förmodligen en hel del stora lån har inte med saken att göra. Det är fortfarande orättvist). Det är också orättvist att Hockeystjärnor åker till USA och tjänar flera miljoner medan busschauffören från samma stad inte gör det. Orättvist.  
 
Jag blir så trött. Om någon annan nu lyckas här i livet, når sin dröm och blir rik på kuppen, vad är det att gnälla över då? Det är väl kul för honom/henne och bara att gratulera!  Men inte i det här landet. Här ska klagas på allt och alla som tjänar mer än man själv. Helst ska de straffas också. Högre procentskatt, och gärna en ny rikemansskatt, och så ska de helst få extra stryk i media.
 
Är inte det orättvist då? Att en ska betala högre procent än någon annan? Det tycker jag låter mer orättvist än att han tjänar mer än andra... Att han ska straffas för att han tjänar mer. Betalar alla samma procent, så kommer ju ändå den som är rik betala bra många fler kronor i skatt än medelinkomsttagaren, som i sin tur betalar mer än en fattig. Det är väl rättvist? Att alla betalar samma del av sin inkomst.
 
Men det är inte bara de extremt rika det ska klagas på. Det ska även klagas på vad folk väljer att lägga sina pengar på. Om någon köper märkeskläder, då är det fel. Om någon köper en lyxbil, då är det fel och egoistiskt. Om någon åker på mycket resor, då är hon ytlig. Märkligt nog är det ofta folk som själva lägger stora delar av sina pengar på cigg, alkohol och liknande varor som har dessa åsikter. Kan tycka att det är lite tråkigt att man ska döma folk man inte känner för sånt. Vad vet du egentligen om killen som kör runt i sin Ferrari? Han kanske har sparat hela sitt liv för att köpa den där bilen han alltid drömt om? Kanske har han bara väldigt mycket pengar. Spelar det någon roll? Och hur kan man säga att det är ytligt att lägga sina pengar på resor? (Ja, det har jag fått höra ett par gånger) Är det inte mer "ytligt" att aldrig komma ur sin bubbla, leva och verka på ett och samma ställe och aldrig komma iväg och se hur andra människor lever och har det? Aldrig få uppleva historiens vingslag? Aldrig få se något nytt och annorlunda?  Att läsa om en plats i en bok kan aldrig ersätta den verkliga upplevelsen. (Jag är medveten om att alla inte gillar att resa, och då är det ju deras val, de har säkert något annat spännande intresse de lägger sina pengar på istället.)
 
Och det ska klagas på våra kungligheter, och hur mycket pengar de får. Och på våra politiker. Och på våra kändisar. Och på våra stora affärsmän. Jag förstår inte poängen. Som jag sa tidigare, om någon annan har det bra, då är det väl bara att gratulera? Varför vara avundsjuk? Alla har vi vårt att dras med. Jag tjänar ljusår ifrån vad de gör, men jag skulle inte vilja byta liv med dem ändå. Tänk att alltid få så mycket skit på sig som de får. Vad de än gör, vad de än klär sig i, vad de än säger.
 
Ibland frågar folk hur jag kan åka på så mycket resor. När deras månad är slut har de inga pengar kvar, de har minsann inte råd att resa alls. Jag brukar svara att jag sparar. Vilket förvisso är sant, men den andra halvan av sanningen är att de som frågar ofta har andra saker som inte jag har som deras pengar går åt till. Jag har tillexempel ingen familj och inga barn. Den dag, om den dagen nu kommer, jag har det, kommer mina pengar liksom deras att läggas på barnen.
 
Jag har heller inte en båt, tre bilar eller en sprillans ny HD (ingen HD alls faktiskt). Men inte klagar jag för det. Hade det varit min prioritering hade jag bytt mina resor mot det. Alla gör vi våra val i livet. Varför klaga på någon annans?
 
Jag avslutar det här inlägget med att säga som Per Oscarsson; "Tro på Gud och Ärligt vandra, Sköt dig själv och skit i andra!" (Och vill du inte tro på Gud så ger du f-n i det också...)
 
                                                                                                                                                         Love, Channah
 
P.S Med "skit i andra" menade han inte att man ska strunta i att hjälpa och värna om sina medmänniskor utan att man helt enkelt ska sköta sitt eget istället för att klaga på vad andra gör, eller som Jesus uttryckte det; "Låt den som är utan skuld kasta första stenen." D.S
 
 
 
 
 
 
 
 

Liten hund på burk...

 
Jag tror bestämt att det är dags för mig att skaffa nya linser.
 
Öppnade MSN news och såg rubriken "RÄDDA LITEN HUND!" Skyndade mig att öppna för att se vad som hade hänt den stackars vovven, och läser istället förvirrat om krämer och diverse lotion. Går upp och läser rubriken igen...
-  Rädda sliten hud.
 

Året som gått

En sammanställning, eller kanske snarare ett axplock av året som gått kan ju vara på sin plats.
 
Inför det här året sa jag att det här skulle bli mitt bästa år, och till mångt och mycket tycker jag nog att jag har lyckats hålla det. Klart att det har varit ett par motgångar också, men på det stora hela var 2012 ett bra år!
 
Att resa är det absolut bästa jag vet, och det har jag verkligen fått göra det här året! Så otroligt många upplevelser och fina minnen som jag kommer att bära med mig in i framtiden, människor man fått träffa, platser man fått se, kulturer jag fått uppleva och alla dessa vackra bilder som kommer finnas bevarade på näthinnan...
 
Året började med att jag drog iväg till Oman med en god vän och hade en fantastisk vecka! Tänk vad fort man vänjer sig vid att vara ledig och kunna göra vad man vill, när man vill! Vaknar på morgonen, äter bufféfrukost, tar en promenad på stranden, går till gymmet, åker iväg på roliga och spännande utflykter, för att senare bara däcka i en solstol intill indiska oceanen och allmänt njuta av livet. Året hade definitift inte kunnat börja bättre!

Oman bjöd på många häftiga upplevelser. För att nämna några sov vi en natt under bar himmel ute i öknen, tidigare den dagen hade vi åkt med jeepar i sanddynorna och klättrat upp på den högsta dynan vi kunde hitta för att se när solen gick ner i horisonten. Vi var upp till bergen och tittade på grottorna där folk för bara 40 år sedan hade bott! Svårt att ens föreställa sig att någon bott i grottor i vår moderna tid! Vi var till stan på ett par shoppingturer och middagar, och man klagar ju aldrig på när det är billigt att shoppa eller en trerätters med riktigt fin mat kostar som en vanlig middag hemma... Vi fick också lära oss en del om Omans kultur och traditioner, och iklädd slöja, långbyxor och långärmat fick jag beträda Sultanens Moské!
 
Årets andra resa gick i april till USA. Jag har redan skrivit en del om den resan - USA - Så den som är intresserad kan läsa där ;-)
 
När sommaren kom var reseabstinensen på topp. Jag har väldigt länge velat se och besöka Auschwitz, och den här sommaren blev det äntligen av! Jag och en väninna tog en långweekend till Krakow för att bl.a. besöka Auschwitz. Det blev även en hel del andra upplevelser under resan, bl.a. en tur ner i Saltgruvan med den suraste guide vi någonsin mött, och tro mig, vi två har mött MÅNGA guider! Vi besökte även Krakows slott, och tog oss en tur i en luftballong! - Krakow -
 
Året har dock inte bara bjudit på resor. I somras åkte vi ner 11 personer från olika delar av landet till High Chaparall och lekte av oss en hel helg, för som jag brukar säga, när man slutar leka är man inte vuxen, då är man död!
 
Sommaren bjöd också på en liten Ålandskryssning, och en exotisk afton med bl.a. kamel och krokodil på menyn.
 
De motgångar jag haft under året har handlat om kärlek, där det tyvärr inte alltid går som man vill och hoppats på...
 
Inför 2013 blir målsättningen att skapa ännu ett fantastiskt år fyllt med resor och äventyr! Startskottet går i februari, då det blir ett besök i karibien! Mer om det återkommer jag till efter resan ;-)
 
                                                                                                                                        // Channah
 
 

Show must go on

 
Kund: - Jaha, är du gravid eller nykär?
Jag: - Ursäkta?
Kund: - ja, av erfarenhet vet jag att det finns bara två stadier i livet när en kvinna är sådär glad; när hon är nykär och när hon är gravid...
Jag: - Jaha, nä, i mitt fall är det nog bara en yrkesskada...
 
Saker är inte alltid som de verkar vara, men det känns ju bra att veta att jag är bra på att fejka lycka =)
 
Han hade förmodligen inte sagt så om han visste att jag nyss blivit lämnad av killen jag trodde på en framtid med. Om han hade vetat hur tungt det är inom mig just nu. Om han hade vetat hur många gånger genom åren jag gått igenom den här smärtan, och om han hade vetat hur full av tårar min kudde är efter de senaste dagarna. Men "the show must go on".
Det här borde ju dock innebära att jag är en bra skådis, man kanske borde satsa på det? Scenskolan nästa!
 
Kanske ska poängtera att jag som person är glad och lättsam av mig, och även när hjärtat är fullt av sorg och saknad så har jag ändå nära till skratt och annan form av glädje också...
 
 

Krakow

Det var ju några veckor sedan vi kom hem, men det har varit en hel del att tänka på senaste tiden, så det har inte hunnits med något inlägg förrän nu. Men bättre sent än aldrig som det så fint heter...
 
Jag är supernöjd med resan till Krakow. Staden var bättre än förväntat på många punkter! En riktigt mysig och fin medeltidsstad med en härlig atmosfär! Folket var trevliga och hjälpsamma, även när de inte kunde engelska (och vi tyvärr heller ingen Polska) gjorde de vad de kunde för att få fram budskapet. Maten var både god och billig, liksom drinkarna. Och shoppingen var också billig!
 
Vandrarhemmet vi bodde på översteg också våra förväntningar. Med tanke på att vi knappt betalat nått för resan (1200 var, med både flyg, incheckad väska, boende och frukost) hade vi inte räknat med att nått skulle ingå, och att servicen skulle vara knapphändig, men tji fick vi! Tjejerna som jobbade där var alla supertrevliga! Frågade vi efter ett bra matställe så ringade de in platsen på kartan, beskrev vägen och skrev de polska namnen på sidan så vi lätt skulle hitta rätt restaurang. När vi frågade om utflykter hade de ett samarbete med en researrangör, så både när vi skulle till Auschwitz-Birkenau och Saltgruvan bokade de in oss med dem. Då blev vi upphämtade i en minibuss med engelsktalande guide direkt i dörrn till vandrarhemmet! De hjälpte oss också att ringa ett företag för att fråga vad luftballongsturerna kostade, eftersom vi sett ballongen och gärna ville flyga vi också...
 
Förutom allt de hjälpte till med, så hade vi fri tillgång till tvättmaskin, internet, kyl, micro och ett samlingsrum.
 
Den första turen vi gjorde gick till Auschwitz-Birkenau. Det var med väldigt blandade känslor man gick och tittade där inne. Det var ibland svårt att ta till sig en del av de hemskheter som pågått där, trots att man hade hört om det förut. Att se alla skor och håret och väskorna som fanns där gjorde att man fick en klump i magen. Att dessa saker tillhört de som dött här, som gasats ihjäl till ingen nytta här... blev plötsligt väldigt mycket mer påtagligt. När vi gick in i ett block hängde fotografier på mängder av fångar där. Judar som precis anlänt till lägret. Judar som alla senare dog där. Det var nästan lite spöklikt i just den korridoren.
 
Guiden var väldigt duktig på att visa och berätta med inlevelse och känsla, och han visade allt ifrån sjuka straffmetoder till bäddarna fångarna sovit i. Toaletterna. Gaskammaren. Hängningsplatsen. Deathwall. Det var en väldigt intressant tur, men på vissa sätt också lite obehaglig. Att det verkligen har hänt här, och så nyligen... Sjukt!
 
Auschwitz-Birkenau var inte den enda tur vi gjorde. Vi var också till Saltgruvan. Den guiden var inte alls bra. Hon var tystlåten, sur, enformig och lät som att hon läste allt hon sa innantill. Inte ens när hon skämtade drog hon på mungiporna. Efter halva guidningen var det en dam i vår grupp som bad henne att vänta med att prata tills alla i gruppen hunnit fram, eftersom de var några som missat vad hon sagt på flera ställen. Guiden blev då ordentligt grinig och svarade; "It's impossible! I ALWAYS wait!" och sen vände hon på klacken och gick. Så vad hon egentligen skulle ha sagt vid det stoppet fick vi inte veta. Men det gjorde det samma. Gruvturen var väldigt långdragen, och informationen för den som inte är superintresserad av saltsten var ganska liten, även om vissa saker såklart var intressanta. Det som var sevärt var kyrkan längst in i gruvan. Oerhört vackert!
 
Vi tog också ett antal promenader i gamla stan. Vi tittade på slottet och katedralen, på de judiska kvarteren och stora torget. Och så köpte vi såklart souvenirer!
 
Sista dagen hade vi tänkt åka till en nationalpark och vandra lite. Men det blev inte så. Istället åkte vi till Zoo, och jag tror nog att det var betydligt roligare! På eftermiddan fick vi dessutom vår efterlängtade ballongfärd!
 
        
   
 
 
 
 
 
 

High Chaparall

Då var helgen över och verkligheten knackar på igen, men vilken helg det var!

Vi var 11 stycken från olika delar av landet som begav oss mot smålands skogar för att leka Cowboys. Vissa saker var väl planerade, andra inte alls, men hur som helst så blev det väldigt bra!

Det var ju vätternrundan i helgen, så det första som inte blev som planerat var bilvägen dit. Men vi fick ju en liten extra roadtrip iallafall =) 

Någonstans längst vägen tänkte vi stanna och äta mat. Mellan Laxå och Mariestad fanns hur många ställen som helst, men vi tyckte att det var lite tidigt. Istället skulle vi stanna mellan Mariestad och Skövde. Jo, visst. Det gick ju bra. Eller inte. Efter skövde måste det ju iallafall finnas gott om ställen, tänkte vi. Först efter tre mil hittade vi det första, där vi stannade och åt. Efter det fanns det givetvis restauranger på varenda vägskylt... 

Innan helgen hade jag bakat. Det kan ju vara trevligt om vi har nått gott att tugga på under kvällen när vi ska spela spel, så nu ska jag överraska och ha med lite kakor, tänkte jag. Dock var jag inte den enda som hade tänkt så. (Lika barn leker bäst?) Nina hade jordgubbar med sig, Samzan hade bakat både morotstårta och kladdkaka, Grabbarna hade köpt en stor tårta, Donald hade en godislåda och Peter hade chips och ostbågar med sig. Så hungriga behövde vi definitift inte vara efter maten heller... 

Det bidde dock ingen spelkväll. Vi trängde ihop oss allihopa i en stuga och gick laget runt och berättade hemligheter, oväntade saker och annat smått och gott. Det blev en väldigt trevlig kväll!

Dagen efter var det äntligen dags! Nu skulle vi få gå in i vilda western! 

Dagen började bra. När vi stod i kön till frukostbuffén kom en kille ut från frukosten och dumpade en hög med matbiljetter till Donald. Han delade ut ett par av dem till oss, så frukosten blev gratis för vår del. Sånt är ju alltid trevligt! 

Innan resan hade vi lämnat information till alla deltagare att 125 kr/ person skulle lämnas till mig för stugorna, och 200 kr till Leo för entrén. Precis innan vi ska in går Leo och betalar tillbaka dessa 200 kr till dem som hade betalat. Totte hade nämnligen fixat gratisbiljetter via sitt företag! Hurra för Totte! Inte varje dag man får sponsring för något man gör på sin fritid! 

Väl inne i parken hade jag räknat med att vi troligen skulle dela på oss ganska snabbt. Att hålla ihop en grupp på 11 personer en hel dag kan ju vara lite svårt. Men bortsett från några minuter ett par gånger under dagen då någon eller några smet iväg på egna äventyr en stund, så höll vi faktiskt ihop allihop större delen av dagen. Och kul hade vi! 

Många av oss köpte hattar, några i gänget gick steget längre och köpte piskor och ponchos i Mexico också. Vi gick på en väldigt rolig show, och några provade att rida. Vissa på den mekaniska tjuren, andra på en trähäst... 
Vi kunde alla konstatera att vi var för stora för ponnyridningen... 

Däremot var vi inte för stora för att åka tåget! Det var en kul upplevelse, för "konduktören" gick verkligen in för sin roll! Rånet i sig trodde jag skulle vara lite mer, men fortfarande, den där konduktören var helt fantastisk!

När vi klev in i parken på morgonen hade jag en amerikansk bandana runt huvudet. Sen köpte jag en hatt. Så jag gick runt hela dagen med bandanan i handen. Men när vi skulle åka hem upptäckte jag att den inte längre var med. Antingen tappade jag den på tåget, eller så la jag ifrån mig den i en hylla när jag tittade på ett par boots, och glömde den där. Tråkigt är det iallafall, för den var min favoritbandana. Hur kunde jag missa att den var borta?? =(

Förutom det är jag väldigt nöjd med helgen, jag hade hur kul som helst och tror och hoppas att alla de andra i gänget också hade det! Nu ska vi ladda för vår nästa Lekhelg! 

                           
                             Hela gänget!

                           
                           Alex och Donald hittade en häst som de inte fick rida på... 

                           
                           ...Så Donald intog istället den elektriska tjuren...

                          
                           ... och Alex hittade en trähäst!

                          
                           Clint... eh, STEFAN Eastwood tog en siesta i Mexico...

                           
                           Sista spåret av bandanan... 

                   


Eko i kylen

Efter en halv dag på stranden, och en eftermiddag hos Farmor för morsdagsfirande, fick jag för mig att städa ur kylen här hemma. Det var minst sagt välbehövligt!

Efter att ha skurat rent alla hyllor, väggar, tak och dörren, var det dags att gå igenom datum för att se vad som behövde slängas. Tre påsar blev det! Och så här ser min kyl ut nu;

                               

Hör ni ekot...? ;)



USA

Har nu varit hemma mer än en vecka, tänk att det kan gå så fort! Den lilla bubblan man levde i där på andra sidan Atlanten börjar nu spricka och verkligheten kommer ikapp...

Mitt första besök i USA var toppen! Allt var helt fantastiskt! Nästa gång hoppas jag dock kunna vara där längre än 5 dagar...

På Arlanda träffade vi på de första ur gänget som skulle med på resan. De andra mötte vi upp i Frankfurt. Dock hade det blivit lite tokigt med platserna på planet, så vi hamnade väldigt utspritt. Jag satt allra längst bak i planet. Själv. Eller ja, inte helt själv såklart, men utan någon annan från vår grupp. Den närmsta satt 5 säten längre fram... Men jag hade ändå tur. De flesta runt omkring var tyskar, Ryssar och Ukrainare, men de två som satt närmast mig var Engelsmän! Och väldigt trevliga! De hade varit i USA förut och berättade en hel del om vad jag hade att vänta mig.

Väl framme i Orlando efter en något skakig flygresa kom vi till vårt hotell. Och vilket hotell! Så otroligt fint!

Vi blev välkomnade på gården och fick oss lite mat och vin. Vi fick också rådet att hålla oss vakna så länge vi kunde för tidsomställningen. Så vi gick ut och testade nattlivet! Först hamnade vi på en sportbar. Där hände inte så mycket. Sedan gick vi vidare och hamnade på en pianobar. Vilket ställe! Två stora pianon (eller flyglar kanske, vad är skillnaden?) stod längst fram på en scen. Dit fick folk gå och slänga pengar på de som spelade och önska låtar. Och vad de kunde! Det spelades verkligen ALLT där! Och vilken inlevelse och känsla pianisterna hade... Rena Rockbaren!

De kommande två dagarna fick vi gå en mycket intressant och rolig kurs på Disney Institute, där vi också fick se lite smakprov på några av de olika parkerna, och fundera över hur vi ska kunna föra över en del av Disneys tänk till vår egen verksamhet här hemma. Givetvis blev det även en hel del festande och upplevelser i Epcot med alla nya vänner vi skaffade oss i gänget!

När utbildningen var klar begav vi oss vidare mot Miami Beach! Första kvällen gick vi på NBA match! Miami Heats mot Toronto Raptors. Vilken stämning! Vilken upplevelse! Det var verkligen full fart och något som hände hela tiden! En tjej sjöng både USA och Canadas nationalsånger, och hela arenan stod upp med handen över hjärtat. Magic Moment! När det inte spelades basket såg antingen mascoten eller några lättklädda tjejer till att hålla igång publiken. Antingen med dans eller olika tävlingar. Vågen drog igång och varade massor av varv, På tv skärmarna kom då och då uppmaningar om vad man skulle göra. Ibland heja eller klappa för Miami Heats, och tyvärr stod det ibland även att man skulle bua och föra oväsen när Toronto Raptors hade bollen. Lite taskigt kan jag tycka. Men det går ändå inte att komma ifrån. Vilken stämning!

Dagen efter var vi ute i Everglades. Häftigaste upplevelsen på resan! Och vilken duktig guide vi hade där! Förutom att se en hel del Alligatorer i det vilda fick vi även se en show med tränade alligatorer och hålla i en söt liten babyalligator. Dock fick vi uppmaningen; "Don't kiss him, he's gonna kiss back!"

Det blev även shopping, sol, bad, nya vänskapsband och ännu mer festande under resans gång, men det är nog bäst att inte skriva för mycket om det här... ;)

                                 Alligator i Everglades
                                
                                 Söta Babyalligatorn
                                
                                 Hela gänget!
                                
                                 Kan ju inte gå på Disneyworld utan att hälsa på Kalle Anka...
                                
                                

Nu har man lite reseabstinens. Vill se mer! Vill resa mer!
Fyller upp en del av tomrummet med en Ålandskryssning nu i maj. Sedan blir det nånstans i Europa i sommar. Och frammåt Januari har Nina och Jag stora planer...

The final Countdown

Nedräkningen har börjat. Om 5 dagar bär det av västerut. Till mitt 15:e besökta land! Ett av mina drömländer att besöka dessutom!

Förberedelserna har också börjat. Häromdagen var jag på shoppingtur för att hitta lite kläder som är "lediga men snygga", som det står i vårt resprogram att vi ska ha, vad nu det innebär? Hur som helst så blev ett par pikétröjor, två shorts, ett par andra byxor, en bikini, en blus och två par skor resultatet av shoppingturen. Förra veckan köpte jag dessutom en ny klänning som också får följa med över atlanten. Tillsammans med diverse "gamla" kläder såklart...

På tal om skor. När jag var i den ena skobutiken hittade jag som vanligt inga skor i min storlek, utan fick snällt traska över till barnavdelningen. Där hittade jag dock två par fina skor som jag bestämde mig för att köpa.
När jag kom fram till kassan log expediten vänligt och sa;

"Nämen, är det till skolavslutningen?"
Lite förvirrad tänkte jag; "så ung ser jag väl inte ut?" Men svarade;

- "Nä, jag ska åka till USA, så jag tänkte det kunde vara kul med lite nya skor..."
Till svar av den numera JÄTTEglada expediten fick jag;

- "Jaha, men oj! Vad roligt att göra en sån resa! Och med barnen också!"
- "Mmm", sa jag. För vad skulle jag säga? Det kunde ju inte hon veta, att det var på mina pyttefötter skorna skulle sitta. Eller att jag inte har några 14-åriga barn... (Eller hur gamla nu barn brukar vara som har min storlek...)

Dagarna går väldigt långsamt just nu, men det gör de väl alltid när man väntar på något. Men det är nog tur det, för än har jag lite saker kvar att fixa innan resan. Förutom nedräkningen... 


                             

En sjuk värld


En kund som handlat klart och var på väg att gå vände sig om, tittade lite oroligt på mig, och sa;

 - Du. Jag måste fråga en sak... Är du sjuk?
 - Nej, inte mer än vanligt! Svarade jag med ett skratt.

Kunden skrattade inte.

Kund; - Nä, ok, jag bara tänkte... du såg så insjunken ut i ansiktet mot när jag såg dig sist...
Jag (med ett stort leende); - Jaha, vad trevligt!

Kunden sa inget mer, men tittade lite förvånat på mig. Jag misstänker att han tänkte;
"Ok. Hon ÄR sjuk. I huvudet!" Men det bjuder jag på ;-)

Det finns dock andra
tecken på att jag är lite sjuk i huvudet. Vad kan man annars kalla det när man får humörsvängningar av att läsa Aftonbladet?

Ett exempel från förra veckan; Läser en notis om en våldtäkt och sitter och fräser lite ilsket för mig själv. Nästa uppslag handlar om kaninen Til. En liten kanin som föddes utan öron, och skulle bli en världskändis. Men han kom aldrig så långt. En kameraman från teamet som skulle sända ut Til över hela världen, tog ett steg åt fel håll och trampade ihjäl kaninen! Stackars kanin! Blir riktigt nedstämd och illa till mods av artikeln. Nästan så man skulle kunna gråta...

Men redan på nästa uppslag börjar jag istället skratta. Högt. Det står nämligen om ett gäng killar som tagit en springnota. Från 55:e våningen. Via balkongen! Man kan ju misstänka att det var planerat, när det visade sig att de hade gömt fallskärmar under kostymerna. Vilken grej! Kan bara tänka mig personalens min! Lär ju inte vara varje dag nån smiter från notan på en restaurang beläget så högt upp. Särkilt inte via balkongen. Får bilder i mitt huvud på en man i kostym som står på kanten av balkongräcket, vinkar och ler åt personalen och säger "hejdå" innan han tar steget över kanten. Det var nog inte direkt notan servitrisen tänkte på först när hon såg männen hoppa över kanten... 

Det är dock inte bara jag som är sjuk i huvudet. Häromdagen var det några ungar som sköt raketer mot svanarna i Tysslingen. Stryk skulle de ha! (Ungarna, inte svanarna...)

Imorse pratade de på radion om någon som släppt ut tre stycken kungspytonormar i naturen. I Sverige. Vad är det för pack?! Släppa ut ett djur här som inte finns naturligt i vår fauna? Är det bara jag som tänker på de där paddorna som släpptes i Australien? Nåja, nu blir det ju inte det bekymret här, eftersom dessa ormar inte kan överleva i det svenska klimatet. Men iallafall. Man kan ju undra vad det är för nötter som skaffar ett djur de inte kan/vill ta hand om, och när de insett detta bara släpper ut dem istället för att se till att de kommer till någon som tar hand om dem?

Och så dessa lastbilschaufförer. Den sortens lastbilschaffisar vars intellekt säger dem att om någon står ivägen, är det bättre att gå in och gapa och skrika på den som jobbar i butiken, än att säga till (eller gapa och skrika på) den som faktiskt står ivägen... Logiskt? Nja. Och sen finns ju även den sorten som står ivägen. Det är också ett märkligt tänk, att om parkeringsfickorna som finns är fulla, är det helt okay att ställa sig på en infart, i en kurva, på en bussficka, på en utfart eller vid en pump. Trots att man ska ha rast 1 timme, och någon annan kan behöva tanka. Men det spelar ju ingen roll. P-fickorna var ju fulla!

Nä, nu ska det här sjukhuvudet gå och sova en stund, over and out!



Wild Westkusten


I lördags klev jag upp med tuppen och trotsade isvindar för att ta mig ner till tåget, bege mig söderut, och möta våren i Halmstad!

Det blev en ganska behaglig resa, inga förseningar och inga extra stopp. Annars verkar det vara en klassiker när jag åker tåg att vi kör på en älg, att bromsslangen har gått av, att vi får stanna för möte av tåg, att lokföraren inte dykt upp, att en dvärg hängt sig eller att tåget börjat brinna. (Det där med dvärgen handlade om en ljussignal för lokföraren, som tydligen kallas för dvärg, men det lät ju lite konstigt när de råkade säga så i högtalaren ut till passagerarna...)

I Göteborg fick jag snällt sitta och vänta på nästa tåg, men det gjorde ingenting, jag tog mig en lyxfrukost på café Ritazza och hade det ganska så bra!

Väl framme i Halmstad sken solen för fullt och det kändes verkligen som att komma från vintern direkt till våren! Underbart! Det är väl en av få egenskaper man delar med Stålmannen, att man får energi från solen! =) 

Anledningen till att det blev Halmstad denna helg var Tottes födelsedagsfirande. Och vilket firande han hade ordnat med! 

Det första som stod på schemat var Laserdome. Jag och Samzan hade dock missuppfattat det hela lite och avstod att spela, eftersom vi trodde att spelet skulle vara smärtsamt. Jag trodde att det skulle vara ungefär som Paintball, att folk kommer därifrån med stora blåmärken och har ont överallt. Så vi gick ut i solen med Sara och åt glass istället. Vi ångrade oss dock lite sen när vi fick berättat för oss hur Laserdome gick till. Det lät ju faktiskt inte alls särskilt blodigt, utan snarare kul. Men men, det lär dyka upp fler tillfällen... 

Senare på kvällen fanns ett bokat bord på Wild West. Vilket ställe! Där trivdes jag som fisken i vattnet! Inredning i Westernstuk, god mat, Cowboys som serverade maten och Cowgirls som då och då hoppade upp på scenen och körde dansshower! Och sedan blev det ju såklart inte sämre av att man var där med ett trevligt sällskap! Självklart var även menyn westerninspirerad, och jag provade Bison! Det var riktigt gott! 

Det blev en väldigt trevlig kväll med god mat, dryck och sång! Hela restaurangen sjöng "Ja må han leva" för Totte, som syntes tydligt i sin lila, blinkande, cowboyhatt! 

Söndagen blev också en rolig, men lugnare, dag. Vi spelade ett helgalet spel som hette "Spank the monkey". Efter att ha spelat ut alla kort, utan att någon hade vunnit, eftersom vi alla var duktigare på att sabba för varandra än att få i verket våra egna planer, bestämde vi oss för att spela Uno istället. Med nya regler. såklart. Reglerna gick ut på att korten skulle kastas på högen istället för att läggas där. Landade kortet på högen klarade man sig, landade det utanför fick man ta upp ett kort. Om det snurrade och landade uppochner fick ALLA ta upp ett kort. Ja, vad ska man säga? Många kort blir det... Behöver jag ens nämna att reglerna efter en stund fick ändras? 

Spelet tog till slut slut, och så gjorde tyvärr även vår Halmstadsvistelse. Men fortsättning följer! Lekhelgerna vi har börjat planera är snart aktuella. Om man nu tycker att 3 månader är snart...  



                              
                               Wild West 

                                  
                              En stor stark, betydde verkligen en STOR stark... (1 liter)
  
                                                 
                              Totte i sin fina hatt... 

                              
                              ... Och jag i Leos!

RSS 2.0