Channah

Den som sa att 13 var ett oturstal visste inte vad han pratade om, åtminstone inte när det gäller tjugohundraTRETTON! Det här har varit mitt bästa år någonsin!

Vi kan börja med resorna! Det absolut bästa jag vet är att resa, och det har jag verkligen fått göra i år! Ett vanligt år besöker jag 1 eller 2 länder, i år har jag besökt 8! Ja, precis, ÅTTA!  Haiti, Jamaica, Caymanöarna, Mexico, USA, Norge, Ungern och Irland!

Tidigt på året åkte min mor och jag på kryssning i Karibien. En fantastisk resa som jag verkligen kan rekommendera! Vi hade en superhärlig vecka till havs med skeppet Freedom of the seas (Royal  Carribean) och efteråt ett par dagar i Orlando för att bl.a. besöka några av Disney’s parker.

Vår första anhalt var Haiti. Det var härligt att få gå i land i det vackra och soliga vädret, och man längtade verkligen efter att få sola och bada! Vi började med att se oss omkring. Dock var det inte så mycket av Haiti vi fick se. Området vi klev i land på var inhägnat, eftersom det var en privat del. De höga och bevakade staketen runt området var inte till för att stänga oss inne, utan för att hålla Haitis invånare ute. Det kändes ganska tragiskt när vi grillade på stranden och vi ”feta västerlänningar” kunde vräka i oss mat och dryck i överflöd, när man en bit upp på en kulle på andra sidan stängslet såg ett antal små magra barn stå med tallrikar och försökte vinka och ge tecken till oss att de ville ha och att de var hungriga. Men vem vågade gå förbi de där otäcka, beväpnade vakterna? Ingen.

Väl nere på stranden fick vi vad vi längtat efter. Sol, värme och ett härligt bad! Vi hann också gå och titta i den lokala shopen och på en del av gatustånden, och lite blev det allt shopat. Nån sak för att vi ville ha det och nån sak för att vi mer eller mindre blev tvungna att köpa det…  Jag fick ett armband knutet på min arm, och eftersom jag inte begrep hur jag skulle kunna få det av mig utan att ha sönder det, var det bara att betala och se glad ut.

Det sista vi gjorde på Haiti var att åka med en liten båt ut till en privat ö. På båten fick vi en drink. Den var god, men också väldigt stark. Drinken räckte hela vägen ut till ön. Såg dock hur vissa andra på båten hann slurpa i sig sina knappt innan vi lämnat hamn. Hur lyckades dem med det?

På Jamaica hade vi bokat in en flottfärd på Martha Brahe River. Jag var väldigt fascinerad över hur blått och klart vattnet var i floden! Vår guide och flottkarl berättade för oss om Jamaica i stort, men framförallt om djur- och växtlivet kring floden. Det bästa han sa var att det inte fanns några farliga djur på Jamaica. Inga giftiga spindlar, inga ormar, inga pirayor och inga krokodiler. Det farligaste på Jamaica är våra kvinnor, sa flottaren och log. Vad skönt, tyckte jag och satt sen nästan hela färden med antingen en fot eller en hand i det klara, men väldigt kalla vattnet. Vi fick också erbjudandet att simma bredvid en stund om vi ville. Men vi avböjde… 

Längst floden fick vi ett par gånger se sköldpaddor som krupit upp på en sten för att sola sig, ett antal fåglar och massor av märkliga växter. Vi fick också med oss visdomsord om hur man skulle komma ihåg att det var vänstertrafik; ”The right way is the wrong way, and the left way is the right way!” solklart!

Nästa anhalt var Caymanöarna. Min personliga favorit bland de karibiska öarna vi besökte! Det var så otroligt vackert, rent och snyggt! Och så fick vi ju bada med delfiner och kela med sköldpaddor! En liten dröm som gick i uppfyllelse!

Att det var så rent och fint överallt fick snart sin förklaring: Den som slängde skräp på marken fick direkt en bot på 1000 dollar, plus 21 dagar i fängelse! Då är det inte så konstigt att folk orkar gå till en papperskorg…

Inne hos sköldpaddorna fick vi se allt ifrån små sköldpaddsbabysar till jättestora gamlingar! Vi fick titta på när de matades, och vi fick kela med de små. Supermysigt!

Hos Delfinerna fick vi först träffa ”vår” delfin. Han hette Newton. Sedan fick vi klappa honom, ge honom fisk och leka med honom. Det var verkligen en häftig upplevelse!

När vi var klara med djuren hade vi lite tid över innan båten skulle gå, så då tog vi lokalbussen till helvetet. Ja, staden hette så. Hell. Väl där möttes vi mycket riktigt av välkomstskylten ” Welcome to Hell, the Devils hangout!” I Hell kunde man köpa roliga vykort med texter som ”I’ve been to Hell and back!” och ”It sure is hot in Hell!”  Vi fick också chansen att hälsa på djävulen själv, som dock var en ganska träig kille…

Sista stoppet i Karibien var Mexico. Här skulle vi upp och titta på en gammal Mayastad. Ruinerna efter den iallafall. Det var en väldigt varm dag och dagen började inte så kul. Vi fick åka en liten transportbåt från ön där vårt fartyg lagt till in till fastlandet. Det var en lång och guppig färd. För mig som lätt blir åksjuk, eller i detta fall, sjösjuk, kändes resan som en hel evighet. När vi sen kom i land var det bråttom bråttom iväg till bussen som väntade på oss så att stå på kajen och försöka få tillbaka färgen i ansiktet var inget att tänka på… Väl på bussen väntade en liten tur till, innan vi till slut nådde vårt mål. Här fick vi först kika på lite souvenirer nere vid ankomstplatsen, och sedan vandrade vi efter guiden upp till Mayaruinerna. Det var verkligen en häftig upplevelse! Byggnaderna kändes mäktiga att se, trots att det inte var så mycket kvar av en del. Jag hade gärna stannat till skymningen, då ljuset genom templets fönster tydligen ska vara enastående vid solens nedgång! Men vi fick skynda vidare mot lunch och havsbad istället!

En typisk mexikansk rätt skulle vi få. Guiden hade skämtat hela dagen om att vi skulle få leguan till lunch, och det tyckte jag lät exotiskt och häftigt, och inte helt otroligt eftersom det verkligen fanns leguaner precis överallt, så jag blev ganska besviken när vi bara fick vanliga tortillas med lite kött och ett par grönsaker. Mexikansk mat ska ju dessutom vara stark, men det här smakade absolut ingenting! Men lemonaden var god ;)

USA. När kryssningen var över stannade vi ett par dagar i Orlando för att uppleva lite nöjesparker! Vi blev ganska besvikna på Universal Studios. Vi hade hoppats att det skulle vara mer filminriktat, ungefär som universal i LA ser ut i filmer… Men det var mest seriefigurer och enorma bergochdalbanor, och det där med stålmannen och hulken har väl aldrig riktigt varit min grej…  och inte höga karuseller heller… Men Jurassic Park-delen var ändå helt ok!

Disneyland (Magic Kingdom) var desto bättre! Här blev man som barn på nytt och vi fick både klättra i träd, åka flodbåt, besöka vilda western och åka en hel del roliga attraktioner! Här trivdes jag som fisken i vatten! Jag har besökt Magic Kingdom en gång tidigare, men den gången var det bara ett studiebesök och en kort upplevelse som gav mersmak. Den här gången fick jag vara där på riktigt!

Lagom när vi kom hem var det dags för nästa tripp, denna gång var målet Trysil i Norge! Jag och mina kollegor hade vunnit en resa dit genom att sälja mest Snickers! Vissa av kollegorna gick in för att fastna i liften och skada sig i backen, medan Tomas och jag passade på att bowla och dricka drinkar i bubbelpoolen! Det var en kul weekend där vi fick se ett världsrekordförsök i hopp med bil på snö, äta god mat och om sanningen ska fram, festa en hel del ;)

Nästa resa blev i början av min sommarsemester. Då packade Pappa och jag väskorna och åkte till Budapest! En av Europas vackraste huvudstäder sägs det, och jag är beredd att hålla med! Vi hade några härliga dagar med toppenväder och ett fullspäckat schema! Även om vi tog en del som det kom hade vi många saker vi ville se på kort tid. Och vi hann med det mesta iallafall! Ömma fötter och skavsår hade vi om kvällarna, och airconditionen verkade inte vara uppfunnen i Ungern, men det var det värt, för vi var väldigt nöjda med vår resa!

Irland. Årets sista utlandsresa blev till ett resmål som jag länge drömt om att se; Irland!  Och visst uppfylldes förväntningarna på den gröna ön, Irland är verkligen ett vackert land! Lite tråkigt att det regnar så mycket där, det kom flera små skurar varje dag, men då och då hade vi också soligt och fint!

Vi började med en tur upp till Sligo, där vi såg Ben Bulben, Rosses Point och givetvis själva staden Sligo.

En av sakerna jag längtat mest efter med resan var trippen till rovfågelscentret, och visst var det sevärt! Otroligt häftigt att komma så nära dessa majestätiska djur! Att se dem sväva några meter över en, att ha en sittande på sin arm, och att känna vingspetsarna från luftens konung slå en i pannan när han sveper förbi, det är en upplevelse som inte går att beskriva, det måste upplevas!

Jag hade önskat att vi hade haft mer tid i Dublin, det kändes som att det fanns så mycket mer att se än det vi hann med, men det vi såg var bra! Fängelset Kilmainham Gaol var nog min favorit. Det var en bra guide och man fick lära sig en hel del, inte bara om fängelset, utan också om landets historia, vilket i alla fall jag tyckte var väldigt intressant!

Men året har ju inte bara varit resor! Det har varit kärlek också! Jag har detta år funnit min älskade Fredrik!

Vi träffades på en datesida som heter Happy Pancake. Till en början var det inte helt självklart att det skulle bli vi. Jag hade träffat killar från nätet tidigare, och det brukade vara avståndet som gjorde att det inte blev något mer efter datingstadiet. Så när denna kille började skriva till mig var jag ganska avvisande till att börja med. Jag kollade på hans profil och läste ”Leksand”. Nä. Det kommer inte funka. Det är alldeles för långt bort. Dessutom är han ganska ung. Så jag svarade ett ganska kort, men artigt svar med nånting om avståndet och räknade med att han skulle fatta piken. Lyckligt nog för mig så gjorde han inte det (eller så förstod han, men struntade i det?) Så nu började operation övertalning. Ibland önskar jag att jag hade sparat våra första konversationer så jag kunde ha kvar alla fina argument han hade över att han var den rätta för mig, och att jag skulle märka det bara jag träffade honom. Tänk så rätt han hade!

Han ville komma ner och hälsa på, och jag var väl lite emot det först. Jag hade haft en del motgångar med kärlek och känslor och var inte helt säker på om jag skulle klara av en till, men till slut, efter en hel del tjat, bestämde jag mig för att prova. Han fick komma. Vi hade en fantastisk helg tillsammans, men när han skulle åka hem sa han det jag varit rädd att han skulle säga: ”Det är bättre att vi är vänner, avståndet är för långt, så ett förhållande kommer inte att funka.”

Jag nickade. Jag visste ju att han hade rätt. Jag hade varit ganska beredd på det, men ändå var det hårt att höra. Vi bestämde att vi skulle höras vidare via datorn.

 Här hade det kunnat vara slut på historien. Men det var faktiskt här den började! När han kom hem och vi skrev på datorn igen skrev han ”Får jag komma ner till dig nästa helg också?” Och sedan dess har vi setts nästan varje helg! Det har blivit många mil och många timmar i bil för oss, men när jag kommer fram och får krypa in i hans famn är det verkligen värt det. Jag har hittat rätt, jag har funnit kärleken och om det är som de säger att ”home is where the heart is” så har jag hittat hem nu!

                                    

Gott Nytt År!!!