look-a-like

På tal om Daniel Westling...

                                                                   ...är han inte ruggigt lik Boxer-Robert?

                                                             
                                                                Lika som bär...

Hur man skaffar nya vänner efter pensionen

Idag väcktes jag av ett minst sagt udda telefonsamtal. Yrvaken sträckte jag mig efter telefonen för att till min besvikelse se ett okänt nummer. Okända nummer som ringer mitt på dagen brukar nämnligen innebära telefonförsäljare. Ska man behöva bli väckt för att få kalsonger och omega-3 tabletter hemskickade??? Hur som helst så svarade jag iallafall.
Det kunde ju faktiskt vara nått viktigt... I andra änden finns en liten tant (ja, jag såg henne ju inte, men jag föreställer mig att hon var liten iallafall.)

Jag:  - Ja, det är Anna?
Damen:  - Är det Mathilda?
Jag: - Nej, det är Anna...
Damen: - Jaha... har jag inte slagit *telefonnummer*?
Jag: - Nej, du har slagit *mitt nummer*
Damen: - Är du säker?
Jag: (lite svårt att hålla mig för skratt) - Jag är helt säker!
Damen: - Jaha... Vet du när Victoria ska gifta sig?
Jag: - ehh....
Damen: - Ja, prinsessan, alltså...Är det i sommar?
Jag: - (lite smått förvirrad) - Jag tror det var nästa sommar...2010...
Damen: - Jaha! Vad bra! Tack så mycket!
Jag: - Ja, varsågod... (fortfarande väldigt förvirrad)
Damen: - Hej då!
Jag: - Hej då!

Jag tycker det är ganska roligt att damen, trots att hon ringde fel, beslutade sig för att ändå fortsätta prata och ställa denna viktiga fråga som var ämnad åt "Mathilda". När jag ringer fel blir jag knallröd i ansiktet (trots att ingen ser det), ber tusen gånger om ursäkt och lägger sedan på väldigt fort. Sedan vågar jag knappt ringa igen, för TÄNK om jag skulle ringa och störa den där stackars människan igen!!! Bah, jag är alldeles för svensk...

Ett hus till salu

När jag var liten brukade jag cykla förbi ett hus i Hardemo som jag tyckte mycket om. Kan inte riktigt peka på vad det är som är så speciellt med det här huset, men det har alltid tilltalat mig. Om det blir till salu ska jag köpa det, tänkte jag.

Men hur som helst är det till salu nu! Upptäckte det av en ren slump när jag gick ner på stan... Prästgården i Hardemo är till salu! Men 2,5 miljoner är ju inget jag kan plocka upp ur bakfickan direkt, så jag kunde riktigt se på bilden där hur huset fick vingar och långsamt flög iväg...



                                          
                                           Prästgården

Ett litet men svårt ord

Ordet "Nej" måste vara ett av de absolut svåraste ord som finns att få fram!

Men på senaste årsmötet i skidklubben fick jag ju veta att det inte har med bestämdhet att göra, utan med ålder. Så då behöver jag ju inte gräma mig lika mycket. Tydligen måste man vara 40+ för att behärska det kniviga ordet... Så jag har ju några år till på mig att träna =)

Hur ofta tänker man inte "Nej, nej, nej, NEJ!" och hör ändå sig själv säga "javisst!"...?

Jag har börjat lära mig att säga nej till telefonförsäljare nu, men står de utanför dörren och knackar på, då är det kört! Ännu mer kört är det om man släpper in dem och låter dem prata på... (tips till alla som vill sälja nått till mig!)
Då står man där sen med en femårsprenumeration på "AHA - årsbok" som sedan står i bokhyllan och samlar damm... jättebra!

Vår personalchef kom idag och frågade mig om jag kunde ta ett extrapass i sommar. Under min semester. En lördag. En natt då det kommer vara galet mycket folk och förmodligen många fulla drägg. Jag sa ja. Det där andra ordet var alldeles för svårt att säga. avancerat att formulera.

Har en vän som skrattade gott åt denna historia. Han sa:
- Erkänn nu, du tog det ju för pengarna! Nån annan anledning kan inte finnas att säga ja till ett sånt pass under sin semester! Du är allt en riktig kapitalist du!
hmm... kapitalist? Analfabet skulle jag kalla det...

En elak jävel...

...det är jag det. Men jag tycker faktiskt att folk som gör idiotiska grejer får skylla sig själva.
Vad pratar jag om? Jo: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4883220.ab  Folk tittar på bilderna och säger "ajaj" och tycker synd om kvinnan. Jag tycker ändå att hon får skylla sig själv. Hoppar man frivilligt ner till isbjörnar får man ju räkna med att de tar sig en tugga! Vad hade hon räknat med? Att de skulle ge henne en välkomnande kram och låta henne simma omkring tillsammans med dem i hägnet? Skulle inte tro det...

För övrigt är det ganska roligt hur tidningar och radio uttrycker sig ibland...

"Man hittades nedgrävd i trädgården. Polisen misstänker mord."  - Va?! Mord? MISSTÄNKER??? Nä nu går skam på torra land! Tror de inte att han gått ut och grävt ner sig själv? Eller att han grävt en grop som han lagt sig och vilat i, och sen har en granne råkat täcka hålet med jord medan han rensade sin rabatt...?

Sagt på P4:  "En man skottskadades när han sköts igår". - Kommentar överflödig!

Metro: "Tivoli vållade circus" - Fyndig rubriksättare!

Östersundsposten: "En bandvagn, tillhörande A 4 i Östersund, blev på fredagen påkörd av en skidåkare! Bandvagnen klarade sig utan skador" - hahahahahahahahahaha


Aftonbladet: "Dieselbilar drar minst bensin"  - eh, ja...det får vi väl hoppas...!


Sydsvenskan: "Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv" - Vilket öde...!


Metro: "Hundägare åtalas för att ha bitit sönder polisbil" - Kan inte vara lätt för hunden att ha en så vild husse!


Fel fel fel, men ändå rätt!

Ibland är man inne i en period när mycket kan bli fel.
Igår skrev jag fel, och idag hörde jag fel.

Idag på jobbet kom en äldre herre fram till mig och sa:
- Har du dildo?
Jag blev ganska paff och stirrade en halv sekund på mannen innan jag tänkte att han måste ju ha sagt något annat...
så jag frågade honom vad han sagt och han säger igen:
- Har du dildo?
Nu börjar jag fundera lite, driver han med mig eller har jag fått något fel på hörseln? Lite generat frågar jag ännu en gång efter vad han sa och den här gången hör jag vad det är han VERKLIGEN säger. Nämligen;
- Har du dill då?

Igår fick jag lite överraskande ett mail på facebook från en kille som jag är tämligen säker på att jag aldrig någonsin sett eller pratat med. Det enda som stod i mailet var "adda min msn", och så hans adress. Så nyfiken som man är så addade jag ju adressen. Några timmar senare satt jag och kollade på fredagens underhållningsprogram på tv, då det började blinka på datorn. Killen jag addat tidigare hade skrivit hej. Så vi började prata och rätt vad det var så frågar han vem jag är. Vem JAG är? Det var ju han som ville att jag skulle adda... då borde han ju veta vem jag är! Påminner honom om det, och loggar in på facebook för att kopiera mailet jag fått, men till min fasa upptäcker jag då att jag har skrivit fel! Jag har missat en del av adressen och därför addat nån helt annan! pinsamt! 
     Där trodde jag att jag skulle be om ursäkt och att vi sedan skulle ta bort varann, men så blev det inte. Istället pratade vi ganska länge, och han var väldigt trevlig. Så det slutade med att han nu inte bara finns på msn, utan även på facebook. OCH att vi eventuellt kommer att ses. Det visade sig nämnligen att vi kommer vara på samma plats vid samma tid ett visst datum i maj. Vad sägs om den slumpen?


Välkommen till min blogg!

Vi får väl se hur det går att hålla den här vid liv... En förutsättning vore ju om man hade något att skriva om.
Har kikat lite på andras bloggar och de flesta verkar handla om kläder, mode och smink alternativt att vara gravid eller småbarnsförälder. Nu är ju inte detta särskilt aktuellt i mitt fall. Nått utav det.

Till min svågers stora förtret lär det ju dröja läääänge innan Eve får några kusiner... Är ju en viss fördel att till att börja med hitta en karl ;)

Och mode... Min kära mor brukar gärna påminna mig om hur jag som liten stoppade in ena handen bland byxorna och den andra bland tröjorna och tog på mig första bästa. Sen strumpor. I helt annan färg...
Men hey! De skulle ju ändå bli leriga och trasiga efter första rasten, så vad spelade det för roll? Och när tjejerna i andra klassen gick runt på skolgården och aktade sig för vatten och talade om att skorna minsann skulle "matcha" skärpet... Då tänkte man: "Vaddå matcha? De sitter ju inte i närheten av varann?"
Ja, det är väl ungefär så intresserad jag är av mode... Även om jag kanske numera ibland faktiskt tittar på kläderna innan jag drar fram dem ur skåpen ;)

Så... summa sumarum: På den här bloggen kommer ni inte få läsa om mode... men däremot lite smått och gott om vad jag gör, vem jag är, vad jag tänker på, vart jag är, vart jag ska... Kanske inget för dig...men för mig!   


RSS 2.0