Channah

Idag väcktes jag av ett minst sagt udda telefonsamtal. Yrvaken sträckte jag mig efter telefonen för att till min besvikelse se ett okänt nummer. Okända nummer som ringer mitt på dagen brukar nämnligen innebära telefonförsäljare. Ska man behöva bli väckt för att få kalsonger och omega-3 tabletter hemskickade??? Hur som helst så svarade jag iallafall.
Det kunde ju faktiskt vara nått viktigt... I andra änden finns en liten tant (ja, jag såg henne ju inte, men jag föreställer mig att hon var liten iallafall.)

Jag:  - Ja, det är Anna?
Damen:  - Är det Mathilda?
Jag: - Nej, det är Anna...
Damen: - Jaha... har jag inte slagit *telefonnummer*?
Jag: - Nej, du har slagit *mitt nummer*
Damen: - Är du säker?
Jag: (lite svårt att hålla mig för skratt) - Jag är helt säker!
Damen: - Jaha... Vet du när Victoria ska gifta sig?
Jag: - ehh....
Damen: - Ja, prinsessan, alltså...Är det i sommar?
Jag: - (lite smått förvirrad) - Jag tror det var nästa sommar...2010...
Damen: - Jaha! Vad bra! Tack så mycket!
Jag: - Ja, varsågod... (fortfarande väldigt förvirrad)
Damen: - Hej då!
Jag: - Hej då!

Jag tycker det är ganska roligt att damen, trots att hon ringde fel, beslutade sig för att ändå fortsätta prata och ställa denna viktiga fråga som var ämnad åt "Mathilda". När jag ringer fel blir jag knallröd i ansiktet (trots att ingen ser det), ber tusen gånger om ursäkt och lägger sedan på väldigt fort. Sedan vågar jag knappt ringa igen, för TÄNK om jag skulle ringa och störa den där stackars människan igen!!! Bah, jag är alldeles för svensk...