Nyår - Sammanfattning av ett decennium
Jaha, Nyårsafton idag då. Hade tänkt göra nån slags årsredovisning, men sen slog det mig att det inte bara är detta år som är till ända, utan ett helt decennium. Milleniets första decennie dessutom!
Så vad har dessa 10 år haft att bjuda på? Jag skulle vilja sammanfatta det som ett decennium i vänskapens tecken! Så många goda vänner som jag träffat under den här perioden kan det nog inte beskrivas på ett bättre sätt. För en lite längre beskrivning skulle jag kunna lägga till; Det har varit ett decennium av vunnen vänskap, härliga resor och förlorad kärlek. Fantastiska minnen för livet från både högstadie, gymnasium, arbetsliv och inom den privata sfären.
Det här decenniet har haft mycket att bjuda på. Och konstigt vore väl annars, det är ju ändå 10 år som gått...
För det första har släkten utökats. Både svåger (säger man svåger när de inte är gifta?) och systerdotter har tillkommit. Något jag är oerhört glad och tacksam över! Även kusinerna har funnit sina loved ones. (hoppas på många bröllop under 10-talet) ;)
Sen kommer vi till den stora punkten för det här decenniet, som jag nämnde tidigare. Vänner. Härliga, underbara vänner! Nämner inga namn under denna punkt, då jag säkert skulle glömma allt för många viktiga personer, Men Sverige är numera ett land fullt av goda vänner, Från Skåne i Söder till Lappland i norr. Men vi kan börja med högstadiet. Det var ju där det här decenniet tog sin början. Och även många nya bekantskaper...
Efter det kom vi till den bästa tiden i mitt liv (so far), dvs: Gymnasiet!
På en så liten skola som Vadstenagymnasiet blir stämningen väldigt familjär. Alla känner alla. Och med två så pass inriktade linjer får man ett gäng människor med ganska lika inställning till livet och dess utmaningar. Därmed inte sagt att alla var lika. Tvärtom, så var det snarare en skola av individualister som visste vad de ville, men trivdes utmärkt i grupp. Och vilken grupp sen! Det här är en tid jag mer än gärna skulle göra om. Och människor jag mer än gärna träffar igen, vilket jag också gör! Vissa mer än andra såklart. Några springer man på uppe på stan, kramas och tar en snabb pratstund. Andra åker man runt i sverige för att umgås med, och vissa pratar man med på msn. Fantastisk uppfinning by the way!
Efter gymnasiet hamnade man på ett jobb. Även här har jag träffat många goda vänner, både kunder, väktare och framförallt arbetskamrater. När jag fått heltid på detta jobb flyttade jag mitt pick och pack till Kumla. Här kan man väl säga att vänner kommer och går... Eller rättare sagt; flyttar till Örebro ;)
Vad har hänt med kärleken under detta årtionde då? Jodå, Har allt fått ett smakprov av den varan också, både i form av pojkvänner och dater... även om det tyvärr inte blivit nått som varat i längden i annan form än vänskap...
Intressen har varit något som skiftat. Vilket väl iof. inte är så konstigt. Vem har samma intressen när de är 13 som när de är 22? Det har funnits intressen jag haft, som jag har tappat, och det har funnits intressen jag inte haft, som tillkommit.
En gång i tiden var min dröm att lära mig spela gitarr. Jag fick en gitarr av mina föräldrar. Plinkade lite på den, men det lät aldrig särskilt bra. Jag fick börja på musikskolan. Var inte alls nöjd med min lärare. Hon ville bara plinka och spela gamla, trista låtar. Jag ville lära mig spela ackord. Inte förrän sista terminen jag gick hos henne gick hon med på det. Men då hade jag redan tröttnat. Tyvärr lärde jag mig aldrig att spela gitarr. Man kanske borde ta upp det igen...?
Ett intresse som tillkommit är fotografering. Det hela började med en fotokurs på gymnasiet. Wow! Det här var nått jag verkligen gillade och tyckte var kul. Fick en systemkamera i studentpresent, något som används flitigt. Tycker fortfarande att det är grymt kul att plåta!
Ett bestående intresse är resor! När jag var liten hade vi husvagn. Vi tog den och ställde i ett landskap och sen åkte vi runt och tittade på sevärdheter som fanns i det landskapet. Numera åker jag mest för att träffa vänner och bekanta i Sverige, men däremot har jag siktet inställt på att utforska Europa och övriga världen. Det finns så mycket att se!
Senaste året har ännu ett intresse tillkommit. Porsche carrera cup. Wonderful!
Det har även bjudits på en del utmaningar under 00-talet. Den största för mig var att ta Skepparexamen. Jag som i princip aldrig åkt andra båtar än turistbåtar och finlandsfärjor innan. Men att läsa Navigation är ett val jag inte ångrar. Jag är riktigt stolt att jag klarat både skärgårdsskeppar och kustskepparexamen!
En annan utmaning var att ta sig över kanten till stupet. Bokstavligen. Vi skulle fira oss ner för en bergvägg, och jag som är höjdrädd står där uppe och skakar som ett asplöv. Men att ge upp? Nej! Att vara den enda som tar vägen ner? Aldrig! Så jag spänner på mig utrustningen och min oerhört finkänslige lärare som vet att jag är höjdrädd säger;
- Ja, man ska inte sticka under stol med att klättring är en farlig sport. OM båda vajrarna går av trillar man ner. Och då kan man dö!
Tack! Nu känns det mycket bättre!
Men jag klarade det. Och inte bara det. Det var så roligt att jag ville göra det en gång till!
Nu ser jag med spänning fram emot vad både 2010 och 10-talet har att ge... Mina förhoppningar för 2010 är att alla nära och kära får vara friska och må bra och att alliansen vinner valet, och förhoppningen för 10-talet är kärlek. Både privat och ute i världen! I övrigt hoppas jag på många härliga resor och en och annan spännande utmaning!
Le Gra,
Channah
Så vad har dessa 10 år haft att bjuda på? Jag skulle vilja sammanfatta det som ett decennium i vänskapens tecken! Så många goda vänner som jag träffat under den här perioden kan det nog inte beskrivas på ett bättre sätt. För en lite längre beskrivning skulle jag kunna lägga till; Det har varit ett decennium av vunnen vänskap, härliga resor och förlorad kärlek. Fantastiska minnen för livet från både högstadie, gymnasium, arbetsliv och inom den privata sfären.
Det här decenniet har haft mycket att bjuda på. Och konstigt vore väl annars, det är ju ändå 10 år som gått...
För det första har släkten utökats. Både svåger (säger man svåger när de inte är gifta?) och systerdotter har tillkommit. Något jag är oerhört glad och tacksam över! Även kusinerna har funnit sina loved ones. (hoppas på många bröllop under 10-talet) ;)
Sen kommer vi till den stora punkten för det här decenniet, som jag nämnde tidigare. Vänner. Härliga, underbara vänner! Nämner inga namn under denna punkt, då jag säkert skulle glömma allt för många viktiga personer, Men Sverige är numera ett land fullt av goda vänner, Från Skåne i Söder till Lappland i norr. Men vi kan börja med högstadiet. Det var ju där det här decenniet tog sin början. Och även många nya bekantskaper...
Efter det kom vi till den bästa tiden i mitt liv (so far), dvs: Gymnasiet!
På en så liten skola som Vadstenagymnasiet blir stämningen väldigt familjär. Alla känner alla. Och med två så pass inriktade linjer får man ett gäng människor med ganska lika inställning till livet och dess utmaningar. Därmed inte sagt att alla var lika. Tvärtom, så var det snarare en skola av individualister som visste vad de ville, men trivdes utmärkt i grupp. Och vilken grupp sen! Det här är en tid jag mer än gärna skulle göra om. Och människor jag mer än gärna träffar igen, vilket jag också gör! Vissa mer än andra såklart. Några springer man på uppe på stan, kramas och tar en snabb pratstund. Andra åker man runt i sverige för att umgås med, och vissa pratar man med på msn. Fantastisk uppfinning by the way!
Efter gymnasiet hamnade man på ett jobb. Även här har jag träffat många goda vänner, både kunder, väktare och framförallt arbetskamrater. När jag fått heltid på detta jobb flyttade jag mitt pick och pack till Kumla. Här kan man väl säga att vänner kommer och går... Eller rättare sagt; flyttar till Örebro ;)
Vad har hänt med kärleken under detta årtionde då? Jodå, Har allt fått ett smakprov av den varan också, både i form av pojkvänner och dater... även om det tyvärr inte blivit nått som varat i längden i annan form än vänskap...
Intressen har varit något som skiftat. Vilket väl iof. inte är så konstigt. Vem har samma intressen när de är 13 som när de är 22? Det har funnits intressen jag haft, som jag har tappat, och det har funnits intressen jag inte haft, som tillkommit.
En gång i tiden var min dröm att lära mig spela gitarr. Jag fick en gitarr av mina föräldrar. Plinkade lite på den, men det lät aldrig särskilt bra. Jag fick börja på musikskolan. Var inte alls nöjd med min lärare. Hon ville bara plinka och spela gamla, trista låtar. Jag ville lära mig spela ackord. Inte förrän sista terminen jag gick hos henne gick hon med på det. Men då hade jag redan tröttnat. Tyvärr lärde jag mig aldrig att spela gitarr. Man kanske borde ta upp det igen...?
Ett intresse som tillkommit är fotografering. Det hela började med en fotokurs på gymnasiet. Wow! Det här var nått jag verkligen gillade och tyckte var kul. Fick en systemkamera i studentpresent, något som används flitigt. Tycker fortfarande att det är grymt kul att plåta!
Ett bestående intresse är resor! När jag var liten hade vi husvagn. Vi tog den och ställde i ett landskap och sen åkte vi runt och tittade på sevärdheter som fanns i det landskapet. Numera åker jag mest för att träffa vänner och bekanta i Sverige, men däremot har jag siktet inställt på att utforska Europa och övriga världen. Det finns så mycket att se!
Senaste året har ännu ett intresse tillkommit. Porsche carrera cup. Wonderful!
Det har även bjudits på en del utmaningar under 00-talet. Den största för mig var att ta Skepparexamen. Jag som i princip aldrig åkt andra båtar än turistbåtar och finlandsfärjor innan. Men att läsa Navigation är ett val jag inte ångrar. Jag är riktigt stolt att jag klarat både skärgårdsskeppar och kustskepparexamen!
En annan utmaning var att ta sig över kanten till stupet. Bokstavligen. Vi skulle fira oss ner för en bergvägg, och jag som är höjdrädd står där uppe och skakar som ett asplöv. Men att ge upp? Nej! Att vara den enda som tar vägen ner? Aldrig! Så jag spänner på mig utrustningen och min oerhört finkänslige lärare som vet att jag är höjdrädd säger;
- Ja, man ska inte sticka under stol med att klättring är en farlig sport. OM båda vajrarna går av trillar man ner. Och då kan man dö!
Tack! Nu känns det mycket bättre!
Men jag klarade det. Och inte bara det. Det var så roligt att jag ville göra det en gång till!
Nu ser jag med spänning fram emot vad både 2010 och 10-talet har att ge... Mina förhoppningar för 2010 är att alla nära och kära får vara friska och må bra och att alliansen vinner valet, och förhoppningen för 10-talet är kärlek. Både privat och ute i världen! I övrigt hoppas jag på många härliga resor och en och annan spännande utmaning!
Le Gra,
Channah
Kommentarer
Trackback
