Channah

Tanken var att bloggen skulle uppdaterats tidigare. Tanken var att jag skulle skriva om helgen. Men Eftersom Nina fortfarande efter en vecka inte skickat bilderna från den så får inlägget helt enkelt bli ett annat...

Idag kom ett par kunder in på jobbet och sa att det gick en hund på vägen. På bron över motorvägen, nästan vid nerfarten. Jag försökte ringa runt alla jag kände som kunde veta vems hunden var, men ingen visste. Min chef gick iväg och hämtade hunden i sin egen hunds koppel och började knacka dörr. Men ingen ägde hunden, och ingen visste var den hörde hemma.

Min chef satte honom på baksidan och gav honom lite mat och vatten, men han ville inte äta. När jag slutat jobbet gick jag ut och hälsade på hunden, och kikade i hans öron. Typiskt nog så var han givetvis inte öronmärkt.

Chefen hade ringt polisen och bett dem komma och hämta hunden, eftersom vi inte kunnat hitta någon ägare och ingen hade hört av sig. Men polisen sa bara att de inte kunde göra nått. Ville vi att de skulle ta hunden fick vi själva åka in med honom till Örebro. Chefen hade talat om för dem att han inte kunde det, eftersom han hade bråttom iväg. Då svarade polisen att "Om ni inte kan ha kvar honom där eller komma in med honom så får ni väl släppa iväg honom igen". Vilka rötägg! Menar de verkligen seriöst att vi ska släppa ut en hund på en tungt trafikerad väg, som dessutom ligger intill en MOTORVÄG?

Ibland undrar man verkligen vad vi ska ha polisen till... Av nån märklig anledning har de aldrig tid eller resurser när man behöver deras hjälp... Och vem hade blivit ansvarig om hunden gått ut på vägen och blivit påkörd? Med möjlig följd att flera andra bilar sedan kört in i den första...?

Självklart fanns inte alternativet att släppa hunden! Nu hade vi situationen att vi hade en hund sittandes på baksidan, ingen ägare eller nån som ens visste vem ägaren var, polisen tänkte inte hämta upp honom, chefen hade inte tid att lämna honom i Örebro och jag har en bil som man inte kan köra en stor hund i.

Jag tog min bil och tänkte köra mot mina föräldrars by. Kanske nån som bodde där skulle kunna låna ut en kombi, eller följa med och köra in hunden till Örebro. Men jag hade sån tur att jag på vägen dit fick syn på en tjej med ett koppel i handen! Stannade bilen och frågade om hon letade efter en Chow Chow, och hon sken upp av förtjusning över att nån hittat och tagit hand om honom. Det var hennes mammas hund, och de hade varit ute i skogen och letat, och inte haft en tanke på att hunden skulle ha gått ut på vägen...

Slutet gott, allting gott!

Och på tal om gott. Ikväll blir det vitlökskroketter med lövbiff och bearnaise... 



                                             
               (Obs! Hunden på bilden har ingenting med artikeln att göra... Det bara råkar vara samma ras...)