Channah

Jaha, då var det måndag igen. Jag förstår inte att helgerna går så snabbt...

I lördags åkte jag och Elin in till Golfhallen i Örebro med en minst sagt fullpackad bil. Jag tror inte vi hade kunnat få in en pinal till om vi så knölade och tryckte allt vi kunde... Man får vara glad att det är vår och varmt nu, hade inte varit så underhållande om det var som i vintras, när låsen frös fast så man blev tvungen att klättra in genom bagageluckan...

Till en början gick det ganska segt med försäljningen. Vi var lite oroliga att vi skulle gå back, men till slut fick vi ihop en del pengar iallafall. Jag sålde för ganska exakt 700, vilket innebär att jag tjänade 400 när man räknat bort bordskostnaden. Helt ok. Men bäst av allt är ju att man blev av med en massa skräp och fick lite extra plats!

I övrigt hände inte mycket i helgen. Var nere vid Kumlasjön lagom till målgången för milen-löparna, och fick frågan varför inte jag var med och sprang. Svaret var ganska enkelt. Jag är för dåligt tränad.
-"Det är ingen ursäkt. Det är bara att gå ut och träna!" Fick jag till svar...

Nu är det som sagt måndag, och nedräkningen till nästa helg har börjat. Valborgs-helgen. "Vad ska du göra på valborg?" Är en fråga jag fått ofta de senaste veckorna. Den är ganska enkel att besvara. Jag ska jobba. Det är den största nackdelen med att jobba skift. När det händer något extra kan man vara säker på att man jobbar just det passet...

Men jag ska inte klaga. Är ju faktiskt ledig resten av helgen sen och har en del planerat. Tanken var att jag skulle till Göteborg i helgen, men planerna ändras snabbt och nu ser det ut att bli till att stanna på hemmaplan istället. Tina har kommit hem från sälen nu, så det ska bli kul att träffa henne igen, även om det nu antagligen inte blir förrän Hannah är hemma från Asien igen... 

På tal om det där med att resa... Träffade Carin för ett tag sedan. Hon hade rest med rosa bussarna i Afrika. Och nu jobbar hon i Norge. *Suck* När ska jag ta mod till mig och släppa taget? När det kommer till sånt är jag så feg.

Vill ut och resa jag med! Skulle vara en dröm att resa runt i USA. Se alla delstater. Eller åka en månad till Australien, eller till Cambodja... Men... Man är för feg. Man vet vad man har just nu med jobb, inkomst och bostad. Vad händer om man åker iväg? Kan man få ett jobb när man kommer hem? Samma med att söka jobb... Jag trivs ju på mitt jobb, men känns som att det är dags att testa nått nytt.... Men även där är jag för feg. Jag vågar inte kasta mig ut nånstans... Fast anställning med en säker inkomst varje månad känns ändå ganska bra. Om man skulle söka nått man verkligen vill göra är ju risken ganska stor att det bara är en deltidstjänst. Och vem vet om eller när man kan få heltid där? 

Pratade med en av stammisarna på jobbet om det här. Och när han då skrattade och sa "Ja, tänk om 30 år, tänk om jag sitter här i grått hår med rullatorn och fortfarande äter samma macka varenda dag, och du går här och är 65 och fortfarande torkar samma maskin..." 

Det vore verkligen illa...