Förr...
...Hade föräldrarna många barn, nu har barnen många föräldrar...
Verkar tyvärr bli allt vanligare i dagens Sverige att "kärnfamiljen" består av "mamma, mammas nya kille, halvsyskonets pappa, pappa och pappas nya fru". Eller ännu fler föräldrar. Tragiskt.
När jag var liten hade alla en mamma och en pappa i skolan där jag gick. När en flickas föräldrar plötsligt bestämde sig för att skiljas var det en stor grej. Våra cirklar hade rubbats. Det blev stor uppståndelse kring detta.
Numera verkar det bli ungefär lika stor förvirring när ett barns föräldrar INTE är skilda. Ok, det var nog (förhoppningsvis) en överdrift. Men ändå. Allt för vanligt att folk skiljer sig idag. Särskilt efter de fått barn.
Tycker det här är en väldigt intressant fråga. Vad beror det på? Är det för lätt att gifta sig? Tar man för lätt på det? Tänker folk att "om det inte funkar kan vi ju bara skilja oss."? Kanske är det för lätt att skilja sig? Vad hände med "till döden skiljer oss åt?"
Förr gifte man sig en gång i livet. Och levde med den personen livet ut. Idag verkar folk ha hunnit gifta sig tre gånger innan de fyllt 30... Titta på den äldre generationen. De lever fortfarande med den de gifte sig med för 40 år sedan. Och älskar varann. Varför lyckas vi inte med den bedriften idag? Finns det för många alternativ? Finns det för många nya att träffa? Är det för lätt att byta partner? Nu när gränserna är öppna och vi lätt tar oss till andra sidan jorden på några timmar? Eller är det samhällets fel? (alla debatters favorit att skylla alla problem på) Är det så att samhällets syn på skilsmässor har gjort valet enklare? Trots allt går det ju inte att förneka att samhällssynen på äktenskap och skilsmässor förändrats radikalt över de senaste hundra åren.
Jag är medveten om att jag kan kasta sten i glashus här. Jag är inte gift, och när jag väl hittat min perfect match, så finns ju inga garantier för att HAN inte vill skiljas.
"Förr hade föräldrarna många barn, nu har barnen många föräldrar." Klockrent citat. Och om det mot förmodan inte framkommit av detta inlägg föredrar jag den äldre modellen.
Själv har jag två föräldrar som är gifta och bor ihop. Och nu är jag alldeles för gammal för att "skaffa" nya.
Så ni vet det, mamma och pappa ;)
Verkar tyvärr bli allt vanligare i dagens Sverige att "kärnfamiljen" består av "mamma, mammas nya kille, halvsyskonets pappa, pappa och pappas nya fru". Eller ännu fler föräldrar. Tragiskt.
När jag var liten hade alla en mamma och en pappa i skolan där jag gick. När en flickas föräldrar plötsligt bestämde sig för att skiljas var det en stor grej. Våra cirklar hade rubbats. Det blev stor uppståndelse kring detta.
Numera verkar det bli ungefär lika stor förvirring när ett barns föräldrar INTE är skilda. Ok, det var nog (förhoppningsvis) en överdrift. Men ändå. Allt för vanligt att folk skiljer sig idag. Särskilt efter de fått barn.
Tycker det här är en väldigt intressant fråga. Vad beror det på? Är det för lätt att gifta sig? Tar man för lätt på det? Tänker folk att "om det inte funkar kan vi ju bara skilja oss."? Kanske är det för lätt att skilja sig? Vad hände med "till döden skiljer oss åt?"
Förr gifte man sig en gång i livet. Och levde med den personen livet ut. Idag verkar folk ha hunnit gifta sig tre gånger innan de fyllt 30... Titta på den äldre generationen. De lever fortfarande med den de gifte sig med för 40 år sedan. Och älskar varann. Varför lyckas vi inte med den bedriften idag? Finns det för många alternativ? Finns det för många nya att träffa? Är det för lätt att byta partner? Nu när gränserna är öppna och vi lätt tar oss till andra sidan jorden på några timmar? Eller är det samhällets fel? (alla debatters favorit att skylla alla problem på) Är det så att samhällets syn på skilsmässor har gjort valet enklare? Trots allt går det ju inte att förneka att samhällssynen på äktenskap och skilsmässor förändrats radikalt över de senaste hundra åren.
Jag är medveten om att jag kan kasta sten i glashus här. Jag är inte gift, och när jag väl hittat min perfect match, så finns ju inga garantier för att HAN inte vill skiljas.
"Förr hade föräldrarna många barn, nu har barnen många föräldrar." Klockrent citat. Och om det mot förmodan inte framkommit av detta inlägg föredrar jag den äldre modellen.
Själv har jag två föräldrar som är gifta och bor ihop. Och nu är jag alldeles för gammal för att "skaffa" nya.
Så ni vet det, mamma och pappa ;)
Kommentarer
Postat av: Martina
Gifta sig är överskattat, jag menar, man älskar ju inte sin karl mer bara för att man har en ring på fingret.
Postat av: Mamma
Okey,Anna vi ska tänka på det. Det är ju kul att du vill ha oss kvar. Eller är det bara skönt med det som är gammalt och vant, besvärligt att vänja sig vid något nytt. Vi har väl inga planer på att byta ut varandra heller.
Jag hoppas att du inte är så gammaldags att du räknar med att det är brudens föräldrar som ska betala hela bröllopet.
Kram Mamma
Postat av: Elin Karlsson
som sagt! jag tror det är livet på landet som är nyckeln till ett långt äktenskap! jag och Erik får skynda oss och leta på våran drömvilla innan det tar slut ;)
Trackback
