Channah

Man upphör aldrig att förvånas över folks dumhet.

Idag kom en dam in på jobbet och ville parkera. Hon undrade hur hon skulle komma in innanför grindarna. Jag visade henne bilden över stolpen med knappsatsen och förklarade att hon skulle trycka på pilen.

Ser hur hon åker neråt mot grinden, men det ringer aldrig. Jag tittar i kameran för att se vart hon tog vägen. Hon står med bilen precis bredvid stolpen, men henne ser jag inte till. Efter en stund kommer hon gående in i bild från grindens håll, och sätter sig i bilen.

Hoppas att hon inte tryckte på nödstoppet, tänkte jag, men så dum kan hon väl inte vara!

Jag hade fel.

Hon kom in i butiken och sa att hon inte såg någon pil där nere. Hon hade minsann tittat på hela grinden! Jag visade henne bilden igen och sa att precis till vänster om hennes bildörr fanns en stolpe. En stor betongklump och i den en stolpe, där knappsatsen finns. Hon åkte ner igen och denna gång hittade hon stolpen. Hon ringde på och jag öppnade. Men grinden gick inte upp.

Jag ropade i microfonen och frågade om hon hade tryckt på nödstoppet.
- Ja, förut gjorde jag det, men inte nu! Fick jag till svar.

Satte på mig jackan och muttrade lite medan jag sprang ner på parkeringen för att dra ut nödstoppet. Hur dum kan man vara? Hur kan en vuxen människa rimligen tro att en STOR RÖD knapp som det tydligt står "NÖDSTOPP" på, kan vara en öppningsknapp eller ringklocka för att öppna grinden? Och varför trycker man på en rund knapp efter att precis fått en instruktion att trycka på en knapp som ser ut som en pil? Undrar just om hon trycker på de röda larmknapparna på offentliga toaletter när hon inte ser lysknappen också?

Så. Slutgnällt för idag. Finns ju faktiskt roligare saker att skriva om!

Som att jag idag fikade med Sundell och hennes lilla Emil. Första gången jag träffade honom idag. En glad liten rackare!

Eller som att jag igår var barnvakt åt Eve. Vägen hem från dagis tog märkligt nog mycket längre tid än den gjorde för mig att gå dit... Det fanns nämnligen en massa roliga lekar att leka i snön! 

Väl hemma hann vi både pussla, spela spel och titta på Nalle Puh. Dessutom lagade Eve mat till oss i sin lilla kastrull, som hela tiden behövdes fyllas på med mer vatten från den osynliga kranen på soffans armstöd. Maten var hela tiden "inte färdig än".

Det är kul att se hur snabbt hon tar åt sig av saker. När vi började gå hem kom flera barn cyklandes hem från skolan i racerfart. Jag höll Eve åt sidan och sa "Nu måste vi akta oss så de kommer förbi". Det var något hon lyssnade mer till än jag räknat med. När vi gått halva vägen stod hon och kramade snö i en driva en bit upp i en snövall. På vägen kom en äldre man cyklande. Jag funderade på om jag skulle säga nått, men hon stod ju så långt ifrån vägen att jag inte tyckte jag behövde det. Men när mannen kom närmre ropade hon till mig: "Akta! Måste Akta!" Tur att hon håller ordning på mig!

Samma sak var det när vi skulle gå över stora vägen. Jag stannade och tittade åt båda hållen. "Ingen bil där, ingen bil där, då går vi!" Sa jag och tog henne i handen. När vi kommit över vägen och var hemma på hennes gata gick hon ända till infarten till huset och tittade åt sidorna och sa upprepade gånger "ingen bil, ingen bil".  
Mosters duktiga tjej!

Hon kommer minsann aldrig trycka på några Nödstoppsknappar...!