Bättre sent än aldrig
Jag brukar inte uppdatera så ofta, eftersom jag sällan har nått att skriva om, nu har jag haft nått att skriva om, men helt enkelt inte haft tid/ork/lust. Men som det så fint heter, bättre sent än aldrig!
Det här inlägget handlar om en helg i firandets tecken. Det började på fredagen med en 25-årsfest för Jocke. Han hade slagit på stort och hyrt en lokal, och en sångare. Det blev en väldigt rolig fest som inte tog slut förrän tidigt på morgonen dagen efter.
För ca 5 år sedan cyklade jag tjejvättern, och efter det lovade jag mig själv att aldrig mer sätta mig på en cykel. Det kunde jag dock inte hålla längre utan lånade min mors cykel för att ta mig fram och tillbaka till festen. När jag hade cyklat en kilometer i motvind och det började regna undrade jag vad jag höll på med. Och förstod fullständigt varför jag gett det löfte jag en gång gav...
Hur som helst, vinden vände, regnet slutade snabbt efter bara lite duggande och fram kom jag! Väl framme mötte jag upp Anna och vi gick tillsammans till festen för en helkväll vi sent ska glömma!
Mycket under kvällen kan behöva censureras, så jag tänker bara nämna den galna uppfinningen som fanns på plats när vi kom dit. De hade en åkgräsklippare, och bakom den en liten vagn med en "skruv" på. På skruven satt en stol, så när gräsklipparen åkte, snurrade stolen. Vi blev erbjudna ett antal gånger att prova denna karusell, men med tanke på att vissa blev snurriga bara av att titta på, tackade vi nej. Det fanns dock andra som åkte...
På lördagen var tanken att jag skulle möta en annan Anna på tågstationen i Hallsberg tidigt på morgonen. Dock fick jag inse mina begränsningar och skickade ett mess till henne att det inte gick.
På eftermiddagen däremot var det dags att fira min egen födelsedag med släkten. Fick en massa fina presenter, och en "blomma" av min systerdotter. Hon ville ge mig en rosa bil med mimmi pigg på, men trots att de sprungit runt hela Marieberg hade de inte hittat någon sådan, så då hade hon hittat en toaborste som såg ut som en blomma på Lagerhaus istället. Den fick jag. Perfekt! Det blir nog min första blomma som överlever mer än en månad! =)
På söndagen var det namnkalas för Elin och Eriks lilla Casper. Det var en trevlig liten tillställning, i samma byggnad som Jocke haft sin 25-årsfest. Elin och Erik tog Casper upp på scenen och berättade om deras väntan på honom, om förlossningen och om hans ärvda släktdrag. Sedan fick vi fika. Massor med fika! Och gott var det!
Det var väldigt mycket folk jag inte kände på namnkalaset, så jag tog det säkra före det osäkra och satte mig vid dem jag redan kände; Jojo, Martina och Ida. Efter en stund kom även bröderna Bornedal och satte sig och pratade med oss. Och fick lyssna på the neverending story om Jojos alla djur, nutida, dåtida och framtida.
När de kom frågade de om vi var släkt eller vänner till Elin, och vi sa att vi var vänner. Jag frågade dem om de var bröder, eftersom jag kände igen den ena av dem och hade för mig att Elin pratat om bröderna Bornedal innan. Ida skrattade och frågade; "Vadå, tycker du att de är lika eller?!" Varpå jag lite generat fick svara att nej, det tyckte jag ju inte, men jag hade som sagt för mig att Elin pratat om två bröder så...
Strax efter fick jag dock lite "hämnd". Ida sa nämnligen bara några sekunder efter:
- Vem av er är det som brukar komma och handla av mig?
Så nu kunde jag ju vända mig mot Ida och säga;
- Vadå, tycker du att de är lika eller?! ;)
Stolta föräldrar med lilla Casper
Erik och Casper
Min present till Casper =)
Det här inlägget handlar om en helg i firandets tecken. Det började på fredagen med en 25-årsfest för Jocke. Han hade slagit på stort och hyrt en lokal, och en sångare. Det blev en väldigt rolig fest som inte tog slut förrän tidigt på morgonen dagen efter.
För ca 5 år sedan cyklade jag tjejvättern, och efter det lovade jag mig själv att aldrig mer sätta mig på en cykel. Det kunde jag dock inte hålla längre utan lånade min mors cykel för att ta mig fram och tillbaka till festen. När jag hade cyklat en kilometer i motvind och det började regna undrade jag vad jag höll på med. Och förstod fullständigt varför jag gett det löfte jag en gång gav...
Hur som helst, vinden vände, regnet slutade snabbt efter bara lite duggande och fram kom jag! Väl framme mötte jag upp Anna och vi gick tillsammans till festen för en helkväll vi sent ska glömma!
Mycket under kvällen kan behöva censureras, så jag tänker bara nämna den galna uppfinningen som fanns på plats när vi kom dit. De hade en åkgräsklippare, och bakom den en liten vagn med en "skruv" på. På skruven satt en stol, så när gräsklipparen åkte, snurrade stolen. Vi blev erbjudna ett antal gånger att prova denna karusell, men med tanke på att vissa blev snurriga bara av att titta på, tackade vi nej. Det fanns dock andra som åkte...
På lördagen var tanken att jag skulle möta en annan Anna på tågstationen i Hallsberg tidigt på morgonen. Dock fick jag inse mina begränsningar och skickade ett mess till henne att det inte gick.
På eftermiddagen däremot var det dags att fira min egen födelsedag med släkten. Fick en massa fina presenter, och en "blomma" av min systerdotter. Hon ville ge mig en rosa bil med mimmi pigg på, men trots att de sprungit runt hela Marieberg hade de inte hittat någon sådan, så då hade hon hittat en toaborste som såg ut som en blomma på Lagerhaus istället. Den fick jag. Perfekt! Det blir nog min första blomma som överlever mer än en månad! =)
På söndagen var det namnkalas för Elin och Eriks lilla Casper. Det var en trevlig liten tillställning, i samma byggnad som Jocke haft sin 25-årsfest. Elin och Erik tog Casper upp på scenen och berättade om deras väntan på honom, om förlossningen och om hans ärvda släktdrag. Sedan fick vi fika. Massor med fika! Och gott var det!
Det var väldigt mycket folk jag inte kände på namnkalaset, så jag tog det säkra före det osäkra och satte mig vid dem jag redan kände; Jojo, Martina och Ida. Efter en stund kom även bröderna Bornedal och satte sig och pratade med oss. Och fick lyssna på the neverending story om Jojos alla djur, nutida, dåtida och framtida.
När de kom frågade de om vi var släkt eller vänner till Elin, och vi sa att vi var vänner. Jag frågade dem om de var bröder, eftersom jag kände igen den ena av dem och hade för mig att Elin pratat om bröderna Bornedal innan. Ida skrattade och frågade; "Vadå, tycker du att de är lika eller?!" Varpå jag lite generat fick svara att nej, det tyckte jag ju inte, men jag hade som sagt för mig att Elin pratat om två bröder så...
Strax efter fick jag dock lite "hämnd". Ida sa nämnligen bara några sekunder efter:
- Vem av er är det som brukar komma och handla av mig?
Så nu kunde jag ju vända mig mot Ida och säga;
- Vadå, tycker du att de är lika eller?! ;)
Stolta föräldrar med lilla Casper
Erik och Casper
Min present till Casper =)
Kommentarer
Trackback
