Mordvapen i sängen
Så långt är ju allt väl. Det är inte lika väl när man yrvaket kravlar ur sängen på morgonen och har glömt att den ligger där... Gick emot den och jag kan lova att det gjorde fruktansvärt ont! Så nu har jag ett 6 cm långt rivsår precis ovanför knät. Tur att det är nån månad kvar till badsäsongen!
Men nu är min fråga; VEM tillverkar en gardinstång vass nog att döda med?
Mordvapen - A.K.A. gardinstång...
Äventyr i Stockholm
Jag hade bestämt att jag skulle gå på Skansen, och sagt och gjort så hoppade jag på bussen. Det var jag inte ensam om. Det var riktigt trångt, och de flesta av oss fick stå och hålla oss i närmsta fasta föremål för att hålla balansen. På bussen hände två lite lustiga händelser. Eller ja, den första var inte så lustig. Inte alls faktiskt.
Framför mig stod en kille, mörkhårig, kanske i 30-årsåldern. När bussen hade börjat rulla från första hållplatsen skulle han plötsligt börja krångla och ställa sig bakom mig istället... Av vilken anledning vet jag inte, han stod mittemellan två dörrar så det blev knappast närmre en utgång. Han ställde sig VÄLDIGT tätt bakom mig, men det var ju mycket folk så vad ska man göra. Sen tryckte han sig mot mig, och det var väldigt obehagligt. Nog för att det var mycket folk, Men SÅ trångt var det faktiskt inte att man behövde stå emot nån annan. Jag tog ett steg frammåt för att slippa ha den där karln mot mig, men han flyttade ju efter! Kände nått mot min bak, har ingen aning om vad, men jag hoppas verkligen att det var en väska eller påse som oavsiktligt råkade nudda där... Hur som helst är jag för mesig för att vända mig om och vråla "Vad fan håller du på med?" Även om det var lockande... men det K-A-N ju vara så att det var oavsiktligt. Det var ju trots allt trångt....! Hur som helst så hoppade han ganska snart av bussen och det var skönt!
Det blev några säten lediga och jag satte mig bredvid en liten dam. (Det är här den andra lustiga händelsen kommer in i bilden.) Damen hette Eva. Och hon var väldigt pratglad. Visserligen var det jag som började prata, eftersom jag frågade henne om hon visste vid vilken hållplats jag skulle gå av vid. Det visste hon. Det var nämnligen samma som hon skulle gå av på. Sedan fick jag veta att hon hade månadskort på skansen. Att hon hade fått klappa björnungarna en gång när en skötare höll i dem, och att pälsen inte var så mjuk som den såg ut. Jag fick också veta att Skansen minsann hade dyrare priser på midsommar, så de med månadskort behövde stå i kö den dagen, vilket hon skulle tala allvar med dem om. Hon talade också om att hon sett Christer Sjögren på skansen en gång. Och att hon skulle se honom igen i sommar, men hennes pojkvän (ja, hon sa faktiskt "pojkvän"... är nog första gången jag hör en 60+ dam säga "min pojkvän") ville inte följa med, så hon hade fått fråga en väninna. Och ikväll skulle hon på teater. Hon ville bjuda med en väninna, men den vänninan svarade inte i telefon, så nu skulle hon kanske få bjuda samma väninna som hon tog med på Christer Sjögren. Det var för övrigt hennes andra reserv... Efter "pojkvännen" och den andra väninnan...
Det är inte klokt hur mycket man kan få veta om en annan människa på 10 min! ;)
Det blev en härlig dag på skansen! Solen sken och alla var glada och trevliga! De flesta djur ville dock inte visa sig. Det var nog skönare att ligga och slappa i skuggan eller i burarna... Men några fick jag se, och det var roligt! Björnungarna var fantastiskt söta!
Sen blev det gamla stan... Fick syn på en skylt där det stod "Gyldene Freden", och var tvungen att fotografera den!
Det lär inte ha varit nån som missade att jag var turist... Ryggsäck på ryggen och kameran i hand...
Men Gyldene freden är ju känt! Får mig att tänka på Cornelis Vreeswijk...
Jag fotade också en affisch. Och nej, det var inte för att folk skulle tro att jag var sinnessjuk eller trodde att det var en sevärdhet... utan för att den var väldigt rolig. Det var reklam för en teaterpjäs. De hade listat anledningar till att gå och se pjäsen, och det var inte att den var bra. Anledningarna var:
* Fina lampor!
* Dagsaktuell publik!
* Mäktiga entrédörrar!
* Lagom hög scen!
* Söt ljudtekniker!
Och ärligt talat, är inte detta väldigt bra argument för att gå och se den här pjäsen?
Och på tal om kändisar! Vem såg jag på medborgarplatsen, om inte George Scott??
Nu blev detta ett väldigt långt inlägg. och längre blir det, för här kommer några bilder jag tog också:
Björnkram!
Jag hade också kunnat tänka mig ett bad...!
Finns mer bilder på min facebook om nån skulle vara intresserad ;)
Just for the record
Förvisso bara 75 kr... Men då ska man ju veta att jag aldrig har vunnit så mycket på en lott tidigare!
Men vad är det man säger...? Tur i spel, otur i kärlek? (Jag tror att den där generatorn som delar ut tur har gjort en liten miss, då jag inte har tur i nått utav det!)
Och förresten! Vad är det för mail jag får från facebook hela tiden?? "You are more desired than 99% of all people!" Yeah right! Det är därför jag är singel då...
Morgonstund har guld i mun
Mornar är inte min favorit tid på dagen... Har aldrig varit, kommer aldrig att bli... Att behöva lämna den där varma, mjuka, härliga sängen är ju självplågeri utan dess like!
Men idag har jag äntligen fått använda det gamla uttrycket "morgonstund har guld i mun". Den här morgonen bjöd nämnligen på en hel del guld!
De senaste två mornarna har varit lite udda... Igår vaknade jag av att det plingade på dörren strax efter 8... Vem är dum nog att ringa på min dörr så tidigt?!? Men det var ju bara att yrvaket kravla ur sängen, svepa täcket om sig och ta sig till dörren. Där ute stod en hantverkare och såg minst sagt förvånad ut över mitt...ehm... val av klädsel...
Han förklarade att han var där för att byta mina fönster och då vaknade ett vagt minne av en lapp i posten om det för flera månader sedan... Ajajaj...nu blev det bråttom! Medan han gick ner och hämtade sina grejer fick jag snabbt slänga på mig lite kläder och riva bort allt ur fönstret... pinsamt pinsamt!
Idag då... Hade bokat en tvätttid på morgonen. dumt. Vaknade inte av klockan av någon anledning utan vaknade en kvart efter att min tid hade börjat. Fick kasta mig upp och riva på mig lite kläder, få fram alla medel och kånka ut tvättkorg och påsar i hallen och ta mitt tvättstugekort... eh... om det nu hade varit där...
Svor en lång ramsa och for runt och letade efter kortet. Lite tråkigt att bo själv, för då kan jag ju inte påstå att nån annan hade slarvat bort det, utan här var det jag som var klanten.
Men den som letar...han söker! Och nog sökte jag både länge och väl. Hittade en hel del andra roliga saker! Efter en stund hittade jag kortet iallafall. Bredvid låg ett kuvert. Tittade i det och snart var min sura min som bortblåst! Det låg 1500 kr i det där kuvertet! Jag är bönhörd!!! Morgonstund har verkligen guld i mun! =)
Måste vara min turdag idag! Kanske borde köpa en lott?
look-a-like
...är han inte ruggigt lik Boxer-Robert?
Lika som bär...
Hur man skaffar nya vänner efter pensionen
Det kunde ju faktiskt vara nått viktigt... I andra änden finns en liten tant (ja, jag såg henne ju inte, men jag föreställer mig att hon var liten iallafall.)
Jag: - Ja, det är Anna?
Damen: - Är det Mathilda?
Jag: - Nej, det är Anna...
Damen: - Jaha... har jag inte slagit *telefonnummer*?
Jag: - Nej, du har slagit *mitt nummer*
Damen: - Är du säker?
Jag: (lite svårt att hålla mig för skratt) - Jag är helt säker!
Damen: - Jaha... Vet du när Victoria ska gifta sig?
Jag: - ehh....
Damen: - Ja, prinsessan, alltså...Är det i sommar?
Jag: - (lite smått förvirrad) - Jag tror det var nästa sommar...2010...
Damen: - Jaha! Vad bra! Tack så mycket!
Jag: - Ja, varsågod... (fortfarande väldigt förvirrad)
Damen: - Hej då!
Jag: - Hej då!
Jag tycker det är ganska roligt att damen, trots att hon ringde fel, beslutade sig för att ändå fortsätta prata och ställa denna viktiga fråga som var ämnad åt "Mathilda". När jag ringer fel blir jag knallröd i ansiktet (trots att ingen ser det), ber tusen gånger om ursäkt och lägger sedan på väldigt fort. Sedan vågar jag knappt ringa igen, för TÄNK om jag skulle ringa och störa den där stackars människan igen!!! Bah, jag är alldeles för svensk...
Ett hus till salu
Men hur som helst är det till salu nu! Upptäckte det av en ren slump när jag gick ner på stan... Prästgården i Hardemo är till salu! Men 2,5 miljoner är ju inget jag kan plocka upp ur bakfickan direkt, så jag kunde riktigt se på bilden där hur huset fick vingar och långsamt flög iväg...
Prästgården
Ett litet men svårt ord
Men på senaste årsmötet i skidklubben fick jag ju veta att det inte har med bestämdhet att göra, utan med ålder. Så då behöver jag ju inte gräma mig lika mycket. Tydligen måste man vara 40+ för att behärska det kniviga ordet... Så jag har ju några år till på mig att träna =)
Hur ofta tänker man inte "Nej, nej, nej, NEJ!" och hör ändå sig själv säga "javisst!"...?
Jag har börjat lära mig att säga nej till telefonförsäljare nu, men står de utanför dörren och knackar på, då är det kört! Ännu mer kört är det om man släpper in dem och låter dem prata på... (tips till alla som vill sälja nått till mig!)
Då står man där sen med en femårsprenumeration på "AHA - årsbok" som sedan står i bokhyllan och samlar damm... jättebra!
Vår personalchef kom idag och frågade mig om jag kunde ta ett extrapass i sommar. Under min semester. En lördag. En natt då det kommer vara galet mycket folk och förmodligen många fulla drägg. Jag sa ja. Det där andra ordet var alldeles för svårt att säga. avancerat att formulera.
Har en vän som skrattade gott åt denna historia. Han sa:
- Erkänn nu, du tog det ju för pengarna! Nån annan anledning kan inte finnas att säga ja till ett sånt pass under sin semester! Du är allt en riktig kapitalist du!
hmm... kapitalist? Analfabet skulle jag kalla det...
En elak jävel...
...det är jag det. Men jag tycker faktiskt att folk som gör idiotiska grejer får skylla sig själva.
Vad pratar jag om? Jo: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4883220.ab Folk tittar på bilderna och säger "ajaj" och tycker synd om kvinnan. Jag tycker ändå att hon får skylla sig själv. Hoppar man frivilligt ner till isbjörnar får man ju räkna med att de tar sig en tugga! Vad hade hon räknat med? Att de skulle ge henne en välkomnande kram och låta henne simma omkring tillsammans med dem i hägnet? Skulle inte tro det...
För övrigt är det ganska roligt hur tidningar och radio uttrycker sig ibland...
"Man hittades nedgrävd i trädgården. Polisen misstänker mord." - Va?! Mord? MISSTÄNKER??? Nä nu går skam på torra land! Tror de inte att han gått ut och grävt ner sig själv? Eller att han grävt en grop som han lagt sig och vilat i, och sen har en granne råkat täcka hålet med jord medan han rensade sin rabatt...?
Sagt på P4: "En man skottskadades när han sköts igår". - Kommentar överflödig!
Metro: "Tivoli vållade circus" - Fyndig rubriksättare!
Östersundsposten: "En bandvagn, tillhörande A 4 i Östersund, blev på fredagen påkörd av en skidåkare! Bandvagnen klarade sig utan skador" - hahahahahahahahahaha
Aftonbladet: "Dieselbilar drar minst bensin" - eh, ja...det får vi väl hoppas...!
Sydsvenskan: "Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv" - Vilket öde...!
Metro: "Hundägare åtalas för att ha bitit sönder polisbil" - Kan inte vara lätt för hunden att ha en så vild husse!
Fel fel fel, men ändå rätt!
Ibland är man inne i en period när mycket kan bli fel.
Igår skrev jag fel, och idag hörde jag fel.
Idag på jobbet kom en äldre herre fram till mig och sa:
- Har du dildo?
Jag blev ganska paff och stirrade en halv sekund på mannen innan jag tänkte att han måste ju ha sagt något annat...
så jag frågade honom vad han sagt och han säger igen:
- Har du dildo?
Nu börjar jag fundera lite, driver han med mig eller har jag fått något fel på hörseln? Lite generat frågar jag ännu en gång efter vad han sa och den här gången hör jag vad det är han VERKLIGEN säger. Nämligen;
- Har du dill då?
Igår fick jag lite överraskande ett mail på facebook från en kille som jag är tämligen säker på att jag aldrig någonsin sett eller pratat med. Det enda som stod i mailet var "adda min msn", och så hans adress. Så nyfiken som man är så addade jag ju adressen. Några timmar senare satt jag och kollade på fredagens underhållningsprogram på tv, då det började blinka på datorn. Killen jag addat tidigare hade skrivit hej. Så vi började prata och rätt vad det var så frågar han vem jag är. Vem JAG är? Det var ju han som ville att jag skulle adda... då borde han ju veta vem jag är! Påminner honom om det, och loggar in på facebook för att kopiera mailet jag fått, men till min fasa upptäcker jag då att jag har skrivit fel! Jag har missat en del av adressen och därför addat nån helt annan! pinsamt!
Där trodde jag att jag skulle be om ursäkt och att vi sedan skulle ta bort varann, men så blev det inte. Istället pratade vi ganska länge, och han var väldigt trevlig. Så det slutade med att han nu inte bara finns på msn, utan även på facebook. OCH att vi eventuellt kommer att ses. Det visade sig nämnligen att vi kommer vara på samma plats vid samma tid ett visst datum i maj. Vad sägs om den slumpen?
Välkommen till min blogg!
Vi får väl se hur det går att hålla den här vid liv... En förutsättning vore ju om man hade något att skriva om.
Har kikat lite på andras bloggar och de flesta verkar handla om kläder, mode och smink alternativt att vara gravid eller småbarnsförälder. Nu är ju inte detta särskilt aktuellt i mitt fall. Nått utav det.
Till min svågers stora förtret lär det ju dröja läääänge innan Eve får några kusiner... Är ju en viss fördel att till att börja med hitta en karl ;)
Och mode... Min kära mor brukar gärna påminna mig om hur jag som liten stoppade in ena handen bland byxorna och den andra bland tröjorna och tog på mig första bästa. Sen strumpor. I helt annan färg...
Men hey! De skulle ju ändå bli leriga och trasiga efter första rasten, så vad spelade det för roll? Och när tjejerna i andra klassen gick runt på skolgården och aktade sig för vatten och talade om att skorna minsann skulle "matcha" skärpet... Då tänkte man: "Vaddå matcha? De sitter ju inte i närheten av varann?"
Ja, det är väl ungefär så intresserad jag är av mode... Även om jag kanske numera ibland faktiskt tittar på kläderna innan jag drar fram dem ur skåpen ;)
Så... summa sumarum: På den här bloggen kommer ni inte få läsa om mode... men däremot lite smått och gott om vad jag gör, vem jag är, vad jag tänker på, vart jag är, vart jag ska... Kanske inget för dig...men för mig!
