Klänningar och Isbjörnar
Woho! Har fått hem klänningen, och DEN PASSAR!!!! =D
Var lite bök med dragkedjan, men med lite hjälp (blinkar åt Anna) så ska det inte vara några problem =)
Och så var den ju såklart lite lång, men så är det ju alltid när man är pygmé... Men inte värre än att det går att fixa. Är så nöjd nu! Skönt att slippa fundera mer!
Nu är det bara en vecka kvar till julafton. Kan inte påstå att jag känner nån julstämning än, trots att jag både ätit julbord och skickat iväg alla julkort... Men den kommer väl. Om inte annat så på julafton.
Snart klar med julklapparna också. Stackars Nina fick följa med mig medan jag velade i butikerna. Kan inte ha varit så kul att gå med nån som aldrig kan bestämma sig, men hon fick ju iallafall se sina dansande isbjörnar...
Jag tycker så otroligt synd om de som jobbar på teknikmagasinet på Marieberg. Tänk er att ha ett mekaniskt band som spelar samma 4 jullåtar om och om och om igen HELA dagarna, under hela december... Stackars människor. Att de inte blir galna är ett under...
Nina håller dock inte med om min analys. Hennes tanke om det hela är att man måste bli lycklig av att ha en utsikt över dansande isbjörnar. Hmm. Jag är tveksam. Ytterst tveksam.
Var lite bök med dragkedjan, men med lite hjälp (blinkar åt Anna) så ska det inte vara några problem =)
Och så var den ju såklart lite lång, men så är det ju alltid när man är pygmé... Men inte värre än att det går att fixa. Är så nöjd nu! Skönt att slippa fundera mer!
Nu är det bara en vecka kvar till julafton. Kan inte påstå att jag känner nån julstämning än, trots att jag både ätit julbord och skickat iväg alla julkort... Men den kommer väl. Om inte annat så på julafton.
Snart klar med julklapparna också. Stackars Nina fick följa med mig medan jag velade i butikerna. Kan inte ha varit så kul att gå med nån som aldrig kan bestämma sig, men hon fick ju iallafall se sina dansande isbjörnar...
Jag tycker så otroligt synd om de som jobbar på teknikmagasinet på Marieberg. Tänk er att ha ett mekaniskt band som spelar samma 4 jullåtar om och om och om igen HELA dagarna, under hela december... Stackars människor. Att de inte blir galna är ett under...
Nina håller dock inte med om min analys. Hennes tanke om det hela är att man måste bli lycklig av att ha en utsikt över dansande isbjörnar. Hmm. Jag är tveksam. Ytterst tveksam.
To buy...
...or not to buy, det är frågan...
Den är ju riktigt fin, men den kostar tyvärr där efter också...
Så. Beslut, beslut...
För Emot
Då vet jag vad jag ska ha på nyår Kan man nånsin ha den till något annat?
Den är riktigt fin! Den kostar därefter...
Jag har ju faktiskt råd... Men är det värt det?
Vore ju kul att ha en fin blåsa... Å andra sidan brukar jag se rätt fånig ut i klänning...
Because I'm worth it... Or am I...?
Tur att det är ett tag kvar till nyår... =/
Den är ju riktigt fin, men den kostar tyvärr där efter också...
Så. Beslut, beslut...
För Emot
Då vet jag vad jag ska ha på nyår Kan man nånsin ha den till något annat?
Den är riktigt fin! Den kostar därefter...
Jag har ju faktiskt råd... Men är det värt det?
Vore ju kul att ha en fin blåsa... Å andra sidan brukar jag se rätt fånig ut i klänning...
Because I'm worth it... Or am I...?
Tur att det är ett tag kvar till nyår... =/
Händig man sökes!
Eller kvinna, för den delen.
Ovanför mina fönster sitter en fläkt, eller vad det nu är för nått... Den i vardagsrummet har aldrig tidigare låtit alls, men nu har den satt igång och brummar och surrar och låter så jag håller på att bli tokig!
Den i sovrummet har alltid surrat så länge man har fönstret stängt, därför har jag vädringsfönstret öppet året om där. Nu börjar det dock bli lite väl kallt att ha fönstret öppet har jag märkt... Men stänger jag det, kommer det där hemska ljudet!
Så, hur får man bort det??? Det borde inte vara så svårt!
Klättrade upp och fann två spakar. Problemet är bara att det inte hjälper hur man än har spakarna, det låter iallafall! Har man båda spakarna utåt, så låter det, har man båda inåt, så låter det, har man en åt varje håll, så låter det...
Gaaaah! Blir helt galen! Måste få bort det hemska ljudet!!!!! Måste. Få. Bort. Ljudet.
Ovanför mina fönster sitter en fläkt, eller vad det nu är för nått... Den i vardagsrummet har aldrig tidigare låtit alls, men nu har den satt igång och brummar och surrar och låter så jag håller på att bli tokig!
Den i sovrummet har alltid surrat så länge man har fönstret stängt, därför har jag vädringsfönstret öppet året om där. Nu börjar det dock bli lite väl kallt att ha fönstret öppet har jag märkt... Men stänger jag det, kommer det där hemska ljudet!
Så, hur får man bort det??? Det borde inte vara så svårt!
Klättrade upp och fann två spakar. Problemet är bara att det inte hjälper hur man än har spakarna, det låter iallafall! Har man båda spakarna utåt, så låter det, har man båda inåt, så låter det, har man en åt varje håll, så låter det...
Gaaaah! Blir helt galen! Måste få bort det hemska ljudet!!!!! Måste. Få. Bort. Ljudet.
Ultimata Superklanten
Hade en helt ok dag till för en timme sedan... Kom hem och upptäckte att någon snott min parkering. Irriterande.
Personen flyttade sig och jag kunde parkera. Gick upp mot huset och in i hissen för att äntligen komma hem. Trodde jag ja! Tappade nyckeln i hissen, och tror du inte då att den glider ner genom den pyttelilla minimala springan mellan hissgolvet och dörren, så hela knippan far ner i hisschaktet? *suck*
Nej, det är inte alls kul... Tänkte ringa vaktmästaren, men kom på att min mobil låg i lägenheten, som ju var låst, och nycklarna i hisschaktet...
Körde bort till bostadskontoret. De stängde tre.
Men jag hade iaf. sån tur att en tjej hade jobbat över så hon gick ut precis när jag kom, och jag fick vaktmästarens nummer av henne...
Utnämner härmed mig själv till årets superklant. Det borde inte ens vara möjligt för en hel nyckelknippa att falla ner i den där smala springan! Men jag... jag kan jag!
Halmstad
Oj, vad tiden går fort ibland...! För en vecka sedan vid den här tiden var jag i Halmstad och lekte charader, och nu har plötsligt en till arbetsvecka gått...
Förra helgen åkte jag och Anna ner till Halmstad och bosatte oss i Leos vardagsrum. Det blev en riktigt rolig helg med en massa lekar och bus.
På fredagen var både jag och Anna trötta efter långa arbetsdagar och en småseg tågresa, men det glömde vi snabbt bort. Hemma hos Leo blev det ett kärt återseende av Halmstadsgänget, och en uppdatering om Annas minst sagt bökiga spisar och spisköp.
Då det visade sig att Leo hade en likadan spis som Anna varit på jakt efter föreslog jag att de kunde ha delad vårdnad om den istället. Men Anna konstaterade att hennes nya trots allt hade en garanti... (Vilket givetvis innebär att den inte kommer gå sönder förrän en eller två dagar EFTER att den gått ut...)
Vi började kvällen med lite kortspel medan Leo överraskade oss med mat. Och vilken mat sen! Supergott!
Efter middagspausen blev det så dags för charaderna. Och med dem många gapskratt!
Det var dock inte helgens enda lek, eller sista gapskratt. Tvärtom!
På lördagen var vi på Arosfortet. Påminner lite om Boda Borg, fast i en mindre skala. Vi delade upp oss i två lag och sedan körde vi i 2 timmar. Dagen efter fick jag dock inse att man inte är så tränad som man tror. Vilken träningsvärk jag hade efter armcyklingen!
Väl hemma igen fixade vi mat. Anna, jag och Leo trängdes i köket, och det där med "ju fler kockar..." kanske stämmer trots allt, för trots att vi var tre som lagade mat, var det ingen som tänkte på att salta potatisen... Tur att mos är lätt att krydda i efterhand ;)
Senare på kvällen gick vi hem till Thomas på lite förfest. Där tog jag fram det berömda spelet. Blev lite kniviga ställningstaganden, knasiga uppdrag, och ännu mer skratt. Roligaste uppdraget fick GB. Han skulle hälla en deciliter vatten över huvudet och låta det rinna ner på kroppen. Skulle han göra det? Vi andra skulle ta ställning till om han skulle anta utmaningen eller inte. Nej, tyckte jag, han kommer inte att göra det, han ska ju ut på krogen sen, då vill man ju inte vara blöt... Nån annan konstaterade att han jobbar ju i vatten, så det här är ju ingenting för honom...
Hur som helst tänkte ju GB ett steg längre än vi andra, och tog av sig tröjan. Och sen lät han Thomas överösa honom med vatten. Ska inte avslöja för mycket, men under det här uppdraget blev det en hel del roliga ordväxlingar...
Halva gänget gick ut på krogen och halva gänget hängde med oss hem till Leo. Där fortsatte vi med spelet ett par omgångar till. Blev många tokigheter att skratta åt. Allt från att Anna stod i soffan och försökte lära oss andra kinesiska, till att vi alla skrev våra autografer på Donalds arm, till Stefan som åt en matsked stark senap (Blä!)
Kvällen blev sen, men till slut kom vi iallafall i säng. Eller i soffa, rättare sagt. Dags att ladda för söndagens äventyr.
Leo och Donald lät oss prova på Aikido. Det var riktigt roligt! Och det tog bort träningsvärken från armcyklingen! (Hallelujah).
Det var inte kul att lämna Halmstad, helgen gick alldeles för fort! Men nytta av aikidon hade vi redan på tåget på väg hem. Det var nämnligen mer än överfullt och vi fick stå till Göteborg. Folk trodde nog inte att vi var riktigt kloka när vi stod och sa till varann att hålla "L-positionen". Men å andra sidan hade vi ju bättre balans än nån av de andra...
Tack för en toppenhelg =)
PRO
Idag har jag varit på PRO-möte.
Ja, ni läste rätt. Pensionärernas RiksOrganisation.
Idag skulle vi ha personalmöte på jobbet. Jag åkte hemifrån tidigt eftersom jag hade ett par telefonsamtal att fixa på jobbet innan mötet. Kattmaten var slut hemma, så jag svängde in vid ICA-profilen innan jag åkte vidare. Där såg jag en bil som stod ganska långt ut på parkeringsrutan. "Vilken dum parkering!" Tänkte jag och svängde in min egen bil på en annan ruta en bit därifrån. När jag klev ur bilen såg jag att den som hade gjort en dum parkering förmodligen hade ställt bilen rätt, men glömt handbromsen! Bilen rullade nämnligen sakta ut mitt i vägen. Ingen gjorde nånting. Bilar svängde bara runt den och några tanter gick förbi och muttrade om att "Här i Kumla parkerar folk visst hur som helst." Bilen stannade med bagagen precis mitt i vägen.
Jag gick dit och skrev upp reg. numret. Sedan gick jag in på ICA och frågade om de hade en högtalare så de kunde ropa ut i högtalaren att personen med bilen hade glömt handbromsen och att bilen rullat ut i gatan. De hade ingen högtalare. Men tjejen i kassan ringde till personalen och bad dem gå runt och fråga i butiken. När jag betalade hade fortfarande ingen gått ut. Damen i kassan sa att det kunde ju vara nån från PRO, de hade möte på övervåningen. Jag gick ut till min bil. Den andra bilen stod fortfarande mitt i gatan. Så jag traskade upp för trappen till PRO och kikade in genom dörren. Massa pensionärer. Några stycken vände sig om och blängde på mig. Jag kände mig som en svart man som just klivit in på ett Ku Klux Klan möte...
Hur som helst tänkte jag att om ägaren till bilen satt här skulle han/hon nog ändå bli glad om de fick veta att bilen gått på rymmen. Så jag smög fram till en tant som satt nära dörren och tog betalt och talade om varför jag var där. Hon sa åt mig att gå fram till damen vid micken och säga det. När jag traskade fram till den damen gick ett sus genom publiken. Kan just undra vad de tänkte? Hur hade nån fräckheten att gå fram under ett tal? Eller undrade bara vad nån så ung gjorde på deras möte? Trodde de jag tänkte hitta på nått lurt? Vem vet...
Jag väntade tills damen pratat färdigt, och sen sa jag till henne att det stod en bil på parkeringen som rullat ut i gatan, så jag ville bara kolla om bilen tillhörde någon i sällskapet. Hon sa i micken vad jag hade sagt och jag fick säga reg. numret på bilen. Det blev ett sorl i rummet, men ingen reste på sig. Jag tackade och bad om ursäkt att jag stört mötet. Men ingen var sur. Damen tackade för omtanken, och på väg ut hörde jag flera äldre säga att det var snällt av "den lilla flickan" att komma in och säga till.
När jag kom ut stod bilen i parkeringsfickan igen. Jag vet inte om någon skjutit in den eller om ägaren kommit ut och kört den rätt. Det är och förblir en gåta.
Åkte till jobbet och tog tag i telefonsamtalet. Det blev dock mycket enklare än jag hade räknat med. De nya returrutinerna gällde inte oss, så jag behövde bara ställa en fråga (om det gällde oss med direktbil) istället för 10 som jag hade tänkt. Skönt! Jag hade varit irriterad i 2 dagar helt i onödan på att de ändrat rutinerna från att bara packa och skicka till en helt ny krånglig rutin med flera extra registreringar, inbokning av hämtning, vägning, nya koder osv, osv.
Personalmötet flöt på bra, så nu när jag kommit hem ska jag kasta mig i säng och vila upp mig inför nattens jobb.
Ja, ni läste rätt. Pensionärernas RiksOrganisation.
Idag skulle vi ha personalmöte på jobbet. Jag åkte hemifrån tidigt eftersom jag hade ett par telefonsamtal att fixa på jobbet innan mötet. Kattmaten var slut hemma, så jag svängde in vid ICA-profilen innan jag åkte vidare. Där såg jag en bil som stod ganska långt ut på parkeringsrutan. "Vilken dum parkering!" Tänkte jag och svängde in min egen bil på en annan ruta en bit därifrån. När jag klev ur bilen såg jag att den som hade gjort en dum parkering förmodligen hade ställt bilen rätt, men glömt handbromsen! Bilen rullade nämnligen sakta ut mitt i vägen. Ingen gjorde nånting. Bilar svängde bara runt den och några tanter gick förbi och muttrade om att "Här i Kumla parkerar folk visst hur som helst." Bilen stannade med bagagen precis mitt i vägen.
Jag gick dit och skrev upp reg. numret. Sedan gick jag in på ICA och frågade om de hade en högtalare så de kunde ropa ut i högtalaren att personen med bilen hade glömt handbromsen och att bilen rullat ut i gatan. De hade ingen högtalare. Men tjejen i kassan ringde till personalen och bad dem gå runt och fråga i butiken. När jag betalade hade fortfarande ingen gått ut. Damen i kassan sa att det kunde ju vara nån från PRO, de hade möte på övervåningen. Jag gick ut till min bil. Den andra bilen stod fortfarande mitt i gatan. Så jag traskade upp för trappen till PRO och kikade in genom dörren. Massa pensionärer. Några stycken vände sig om och blängde på mig. Jag kände mig som en svart man som just klivit in på ett Ku Klux Klan möte...
Hur som helst tänkte jag att om ägaren till bilen satt här skulle han/hon nog ändå bli glad om de fick veta att bilen gått på rymmen. Så jag smög fram till en tant som satt nära dörren och tog betalt och talade om varför jag var där. Hon sa åt mig att gå fram till damen vid micken och säga det. När jag traskade fram till den damen gick ett sus genom publiken. Kan just undra vad de tänkte? Hur hade nån fräckheten att gå fram under ett tal? Eller undrade bara vad nån så ung gjorde på deras möte? Trodde de jag tänkte hitta på nått lurt? Vem vet...
Jag väntade tills damen pratat färdigt, och sen sa jag till henne att det stod en bil på parkeringen som rullat ut i gatan, så jag ville bara kolla om bilen tillhörde någon i sällskapet. Hon sa i micken vad jag hade sagt och jag fick säga reg. numret på bilen. Det blev ett sorl i rummet, men ingen reste på sig. Jag tackade och bad om ursäkt att jag stört mötet. Men ingen var sur. Damen tackade för omtanken, och på väg ut hörde jag flera äldre säga att det var snällt av "den lilla flickan" att komma in och säga till.
När jag kom ut stod bilen i parkeringsfickan igen. Jag vet inte om någon skjutit in den eller om ägaren kommit ut och kört den rätt. Det är och förblir en gåta.
Åkte till jobbet och tog tag i telefonsamtalet. Det blev dock mycket enklare än jag hade räknat med. De nya returrutinerna gällde inte oss, så jag behövde bara ställa en fråga (om det gällde oss med direktbil) istället för 10 som jag hade tänkt. Skönt! Jag hade varit irriterad i 2 dagar helt i onödan på att de ändrat rutinerna från att bara packa och skicka till en helt ny krånglig rutin med flera extra registreringar, inbokning av hämtning, vägning, nya koder osv, osv.
Personalmötet flöt på bra, så nu när jag kommit hem ska jag kasta mig i säng och vila upp mig inför nattens jobb.
Fängslande Halloweenfest
I lördags hade vi vår årliga Halloweenfest hos Elin och Erik. Det var riktigt kul.
Vi började i bowlinghallen. Folk tittade lite konstigt på oss, förstår inte det, brukar inte Jungfru Maria, dödsdömda fångar och brudar vara och bowla? Anyway, jag har aldrig bowlat så bra i hela mitt liv. Överväger starkt att ALLTID bowla med handfängsel. Det var uppenbarligen en vinnande strategi...
Helt vanliga bowlare
Det går bra nu...
Efter bowlingen fortsatte vi hem till Elin och Eriks lägenhet där fler gäster dök upp. Bl.a. fick vi besök av Poison ivy, en Taxichaufför, V för vendetta (eller en Gaissupporter, beroende på hur man ser det...) och självaste Lady Gaga!
Dock var vi inte där så länge innan det blev dags att springa till tåget. Av någon märklig anledning går sista tåget halv 9...
Väl på tåget blev vi väldigt bra bemötta. Konduktören skrev ut en biljett åt mig och sen frågade hon Elin om hon också gått på i Laxå. Elin sa att hon gått på i Hallsberg. Konduktören förklarade då att i Laxå finns ingen biljettautomat, så därför får man åka billigt när man betalar på tåget från Laxå, men inte från Hallsberg. Där ska man ta ut en biljett innan, annars blir det dyrt. Hon vände sig till mig och sa:
- Men vi kan ju låtsas att du gick på i Laxå, så kan du behålla den där...
Sedan vände hon sig till Elin, blinkade och sa:
- Och du gick ju också på i Laxå, eller hur?
Som om det inte vore nog generöst att vi fick åka billigare, så kom en annan konduktör till vår vagn och frågade om vi ville ha kaffe. Alla som hade klätt ut sig bjöd han på kaffe eller te. Vilken lyx! Ibland måste man ändå gilla SJ. Eller iallafall SJ's anställda... =)
Sisters
Lady Gaga
Vi började i bowlinghallen. Folk tittade lite konstigt på oss, förstår inte det, brukar inte Jungfru Maria, dödsdömda fångar och brudar vara och bowla? Anyway, jag har aldrig bowlat så bra i hela mitt liv. Överväger starkt att ALLTID bowla med handfängsel. Det var uppenbarligen en vinnande strategi...
Helt vanliga bowlare
Det går bra nu...
Efter bowlingen fortsatte vi hem till Elin och Eriks lägenhet där fler gäster dök upp. Bl.a. fick vi besök av Poison ivy, en Taxichaufför, V för vendetta (eller en Gaissupporter, beroende på hur man ser det...) och självaste Lady Gaga!
Dock var vi inte där så länge innan det blev dags att springa till tåget. Av någon märklig anledning går sista tåget halv 9...
Väl på tåget blev vi väldigt bra bemötta. Konduktören skrev ut en biljett åt mig och sen frågade hon Elin om hon också gått på i Laxå. Elin sa att hon gått på i Hallsberg. Konduktören förklarade då att i Laxå finns ingen biljettautomat, så därför får man åka billigt när man betalar på tåget från Laxå, men inte från Hallsberg. Där ska man ta ut en biljett innan, annars blir det dyrt. Hon vände sig till mig och sa:
- Men vi kan ju låtsas att du gick på i Laxå, så kan du behålla den där...
Sedan vände hon sig till Elin, blinkade och sa:
- Och du gick ju också på i Laxå, eller hur?
Som om det inte vore nog generöst att vi fick åka billigare, så kom en annan konduktör till vår vagn och frågade om vi ville ha kaffe. Alla som hade klätt ut sig bjöd han på kaffe eller te. Vilken lyx! Ibland måste man ändå gilla SJ. Eller iallafall SJ's anställda... =)
Sisters
Lady Gaga
Uppbokad hypokondriker
Ibland tar man sig helt enkelt vatten över huvudet.
"Jo, men det hinner jag, och det med och det och det och det... inga problem, det fixar jag!"
Efter jobbet idag skulle jag fika med Alex, fick dog höra av mig och säga att jag blev lite sen. Trots allt fick även jag inse att jag inte skulle hinna hem, byta om och gå och ta ut pengar på en kvart...
Vi satt och snackade och hann lagom få i oss kaffet innan han fick åka iväg och släppa in hästen och jag hastade in på ICA för att göra lite snabb-shopping. Under tiden som jag handlade ringde min mamma, så det blev både telefonsamtal och handling samtidigt. Men jag hann i god tid hem och lägga in grejerna innan det bar av mot syrran.
Hade tänkt leka lite med systerdottern medan syrran var borta, men hon hade feber, så hon kröp upp i mitt knä och gosade istället. Då och då piggnade hon dock till. Som när det var matdags till exempel. Falukorv är inte dumt det!
Nu när jag kommit hem känner jag mig tjock i halsen... Hypokondriker kanske? Jag är i princip aldrig sjuk, men nog känner man efter lite extra när man träffat nån annan som är krasslig...
"Jo, men det hinner jag, och det med och det och det och det... inga problem, det fixar jag!"
Efter jobbet idag skulle jag fika med Alex, fick dog höra av mig och säga att jag blev lite sen. Trots allt fick även jag inse att jag inte skulle hinna hem, byta om och gå och ta ut pengar på en kvart...
Vi satt och snackade och hann lagom få i oss kaffet innan han fick åka iväg och släppa in hästen och jag hastade in på ICA för att göra lite snabb-shopping. Under tiden som jag handlade ringde min mamma, så det blev både telefonsamtal och handling samtidigt. Men jag hann i god tid hem och lägga in grejerna innan det bar av mot syrran.
Hade tänkt leka lite med systerdottern medan syrran var borta, men hon hade feber, så hon kröp upp i mitt knä och gosade istället. Då och då piggnade hon dock till. Som när det var matdags till exempel. Falukorv är inte dumt det!
Nu när jag kommit hem känner jag mig tjock i halsen... Hypokondriker kanske? Jag är i princip aldrig sjuk, men nog känner man efter lite extra när man träffat nån annan som är krasslig...
Nu är det jul igen...
... Eller nästan iallafall...
Vart tar tiden vägen? Redan 25:e oktober... 25 oktober innebär att det nästan är November... Och när det är November, är det snart December... Igår var det Juli och jag kom hem från Azorerna. Vart tog de andra månaderna vägen?
Nina och jag har pratat om att ta oss en välbehövlig weekend till Rom. I början av December sa vi. Det är bara det att alla helger redan har planerat upp sig själva. Alla utom en. I November. Det är dock en korthelg och inte så lämpligt att resa på... Men jag har ju några dagar semester att ta ut kvar, så kanske, kanske ändå...
F.ö. vill jag påpeka att IKEA inte var först med julpyntandet i år. Det var Coca-cola. Jag är redan trött på tomtarna på Cola-flaskorna. Vad är det för fel på Rudolf? Paket? Jesus??
Tyvärr är de inte ensamma. Jul-bilaga till Liseberg med tidningen. Julklappstips på msn. Julbord i varenda restaurangannons. Och Adventsstakar på ICA.
Missförstå mig inte, jag gillar julen. På julen... Men när de julskyltar och pyntar redan... GAH! Jag får panik! Ska man julshoppa till helgen? Ska jag avkräva önskelista av släkt och vänner nu? Kanske lika bra att köpa skinkan på en gång. Så har man det gjort sen...
Förresten behöver jag nog inte ha så mycket panik. Jag har ju redan julpyntat. D.v.s. ljuslingan på balkongen hänger där sedan förra julen... (dock får jag väl komma ihåg att sätta i kontakten...) Och så glömde jag att ta bort de två tomtar jag hade. I 12 månader.
(Jaja, i 10 månader, men nu ÄR det ju snart jul igen...)
Vart tar tiden vägen? Redan 25:e oktober... 25 oktober innebär att det nästan är November... Och när det är November, är det snart December... Igår var det Juli och jag kom hem från Azorerna. Vart tog de andra månaderna vägen?
Nina och jag har pratat om att ta oss en välbehövlig weekend till Rom. I början av December sa vi. Det är bara det att alla helger redan har planerat upp sig själva. Alla utom en. I November. Det är dock en korthelg och inte så lämpligt att resa på... Men jag har ju några dagar semester att ta ut kvar, så kanske, kanske ändå...
F.ö. vill jag påpeka att IKEA inte var först med julpyntandet i år. Det var Coca-cola. Jag är redan trött på tomtarna på Cola-flaskorna. Vad är det för fel på Rudolf? Paket? Jesus??
Tyvärr är de inte ensamma. Jul-bilaga till Liseberg med tidningen. Julklappstips på msn. Julbord i varenda restaurangannons. Och Adventsstakar på ICA.
Missförstå mig inte, jag gillar julen. På julen... Men när de julskyltar och pyntar redan... GAH! Jag får panik! Ska man julshoppa till helgen? Ska jag avkräva önskelista av släkt och vänner nu? Kanske lika bra att köpa skinkan på en gång. Så har man det gjort sen...
Förresten behöver jag nog inte ha så mycket panik. Jag har ju redan julpyntat. D.v.s. ljuslingan på balkongen hänger där sedan förra julen... (dock får jag väl komma ihåg att sätta i kontakten...) Och så glömde jag att ta bort de två tomtar jag hade. I 12 månader.
(Jaja, i 10 månader, men nu ÄR det ju snart jul igen...)
P3
Måste man inte bara älska P3's nyhetsuppläsare...?
"En man skottskadades när han sköts igår..."
Kommentar överflödig...
"En man skottskadades när han sköts igår..."
Kommentar överflödig...
Trevligt och Otrevligt
Trevligt. Nina skrev till mig på facebook; "Idag är det kanelbullens dag. Vi måste vallfärda mot vårt Mecka, Sveas!" Sagt och gjort så gick vi till Sveas och tog en fika. Det var trevligt. Ännu trevligare var det att kaffet var gratis idag! (Nej, jag är inte snål, bara ekonomisk...)
Otrevligt. Medan vi satt på Sveas sattes ett tält upp på torget utanför. Det var hyresgästföreningen som skulle bjuda på kaffe och göra reklam för sig. Vi gick dit för att se vad det var som hände. I tältet stod en jättesur tant. Hon blängde irriterat på oss när vi kom, och trots att vi tog upp en av deras reklamlappar för att läsa varför de stod där just idag, sa hon inte ens hej till oss, eller frågade om vi var med i hyresgästföreningen. Hon bara stirrade på oss med armarna i kors och såg ännu surare ut än innan. Hade jag inte redan varit medlem i hyresgästföreningen hade jag ju inte direkt blivit lockad av att gå med av den sura tanten...
Om man står i ett tält för att göra reklam för en förening, är det då inte brukligt att man ler och hälsar på dem som kommer fram? Att man frågar folk som läser broschyrerna om de är medlemmar, eller vill bli det? Att man berättar vad föreningen står för och varför folk borde gå med i den?
- Titta Nina! Sa jag, Det är tydligen inte bara kanelbullens dag och internationella barndagen idag, utan hyresgästföreningens dag också!
- Och Lesothos nationaldag! Fyllde Nina i.
- Ja, det är ju lika bra att slå ihop alla firningar till en dag! Tyckte jag och vi skrattade lite.
Tanten skrattade inte alls. Hon himlade med ögonen och såg mest ut som hon ville att vi skulle gå.
- Vi är hyresgästföreningen. Det är därför vi står här och bjuder på kaffe! snäste tanten irriterat.
Vi tog varsin bulle och gick. Undrar om man ska gå ur hyresgästföreningen?
Trevligt. Efter besöket i tältet tog vi oss en promenad ner till nya sjön. Vad fint det var! Bra gjort, Kumla kommun! Jättetjusigt! Vi drömde oss bort till sommaren 2011. Fanns många fina platser nere vid sjön att sitta en varm sommarkväll och njuta av livet på. Kan riktigt se framför mig hur man kommer sitta på en av platåerna och dingla med benen och lyssna till ljudet av en akustisk gitarr...
Vi fann även en mysig Titanic-front vid den stora bron. Som sagt, riktigt, riktigt fint! Jag vill ha sommar, NU!
Bootcamp
Såg på en annons att de börjat med Bootcamp i Eskilstuna, varför finns inte det här?? Jag vill också vara med!
Jag vill också ha en grönklädd överbefälhavare som står och skriker i mitt öra att jag minsann orkar 5 till... På mitt gym är det alldeles tyst... När jag springer (joggar) i skogen är det ännu tystare. Var är peppramsorna?
Och vem blir inte lockad av en slogan som; "Vi lär ut skillnaden mellan träningsvärk och verklig smärta, du kommer älska träningsvärken!" Om inte annat så för att ta reda på HUR de lär ut den verkliga smärtan? Skjuter de rekryterna i foten?
Snälla, starta ett Bootcamp i Kumla! Jag kommer vara den första att signa upp!
Jag antar att Bootcamp instruktörerna är något snällare än mr. Hartman...
Och en liten annan tanke... Varför finns inte ordet "krokodil" med i T9, medan hasch finns? Och Hönsro, VAD är det??
Jag vill också ha en grönklädd överbefälhavare som står och skriker i mitt öra att jag minsann orkar 5 till... På mitt gym är det alldeles tyst... När jag springer (joggar) i skogen är det ännu tystare. Var är peppramsorna?
Och vem blir inte lockad av en slogan som; "Vi lär ut skillnaden mellan träningsvärk och verklig smärta, du kommer älska träningsvärken!" Om inte annat så för att ta reda på HUR de lär ut den verkliga smärtan? Skjuter de rekryterna i foten?
Snälla, starta ett Bootcamp i Kumla! Jag kommer vara den första att signa upp!
Jag antar att Bootcamp instruktörerna är något snällare än mr. Hartman...
Och en liten annan tanke... Varför finns inte ordet "krokodil" med i T9, medan hasch finns? Och Hönsro, VAD är det??
Helg i Halmstad
Har varit lite seg med att uppdatera här... Skulle ha skrivit lite när jag kom hem hade jag tänkt, men det blev inte av. Orken fanns inte riktigt där, och igår blev det inte heller av. Men bättre sent än aldrig, som det så fint heter...
I fredags begav jag mig ner till Halmstad för att fira Leo som fyllde 26. Dagen började givetvis med att tåget var försenat. Var lite orolig där ett tag att jag skulle få sitta i Göteborg i flera timmar i väntan på nästa tåg, men som tur var går Öresundstågen ofta, så när vi väl kom fram fanns ett nytt tåg som gick 10 min. senare... Ibland har man ändå tur!
Väl framme i Halmstad möttes jag upp av Leo och senare kom även Tina. Efter en sväng på Coop åkte vi till Oskarsström. Där blev det filmkväll hos Donald, och även lite provsmak av bullar och annat gott som Sarah och Donald hade bakat.
Får säga att jag är grymt imponerad över hur alla ställde upp och hjälpte till så till Leos fest! Sarah och Donald bakade, Linda och Marcus stod för den goda maten på festen och Tina fixade smaskiga Desserter! Vilket härligt gäng! Ja, inte bara därför såklart...
Jag ville också hjälpa till... Så jag fick skriva ihop charader och blåsa ballonger. Alltid nått =)
Festen var väldigt lyckad. Blev en mycket trevlig tillställning med god mat, roliga lekar och trevligt sällskap. Leo fick en hel del lustiga presenter. Bl.a. en Boratdräkt som han "tvingades" ha på sig hela kvällen...
När alla hade kört charader och mina lappar var slut fick jag höra "nu ska du allt få igen!" och sen skrevs det lappar hej vilt från flera olika håll, och sen var det min tur att imitera allt från Ingvar Carlsson till Arnold Schwarzenegger med efterföljande meningar. Hämnden är visst ljuv...
Festen började lida mot sitt slut och folk droppade av efter hand. Sista spelet för kvällen var kampen mellan Kvinna och Man. Vi var från början av det spelet 4 tjejer mot 4 killar, men spelet drog ut på tiden och till slut var det bara jag och Thomas kvar. Och NÅN måste ju vinna, så är det bara. Så där satt vi. Till halv 5 på morgonen. Dock får jag erkänna att man många gånger hoppades på att det skulle ta slut när en av oss kom fram till försvarslinjen, men istället skickades vi båda oftast tillbaka till start. Och så började det om igen... Hur som helst slutade det med att jag vann tack vare ett kort som skickade mig raka vägen till målet. Då var det (äntligen) tack och godnatt.
Dagen efter var en riktig söndags-söndag. Vi satt ett gäng i Leos soffa och mer eller mindre bara hängde. Ganska nice det också i det sällskapet =)
I fredags begav jag mig ner till Halmstad för att fira Leo som fyllde 26. Dagen började givetvis med att tåget var försenat. Var lite orolig där ett tag att jag skulle få sitta i Göteborg i flera timmar i väntan på nästa tåg, men som tur var går Öresundstågen ofta, så när vi väl kom fram fanns ett nytt tåg som gick 10 min. senare... Ibland har man ändå tur!
Väl framme i Halmstad möttes jag upp av Leo och senare kom även Tina. Efter en sväng på Coop åkte vi till Oskarsström. Där blev det filmkväll hos Donald, och även lite provsmak av bullar och annat gott som Sarah och Donald hade bakat.
Får säga att jag är grymt imponerad över hur alla ställde upp och hjälpte till så till Leos fest! Sarah och Donald bakade, Linda och Marcus stod för den goda maten på festen och Tina fixade smaskiga Desserter! Vilket härligt gäng! Ja, inte bara därför såklart...
Jag ville också hjälpa till... Så jag fick skriva ihop charader och blåsa ballonger. Alltid nått =)
Festen var väldigt lyckad. Blev en mycket trevlig tillställning med god mat, roliga lekar och trevligt sällskap. Leo fick en hel del lustiga presenter. Bl.a. en Boratdräkt som han "tvingades" ha på sig hela kvällen...
När alla hade kört charader och mina lappar var slut fick jag höra "nu ska du allt få igen!" och sen skrevs det lappar hej vilt från flera olika håll, och sen var det min tur att imitera allt från Ingvar Carlsson till Arnold Schwarzenegger med efterföljande meningar. Hämnden är visst ljuv...
Festen började lida mot sitt slut och folk droppade av efter hand. Sista spelet för kvällen var kampen mellan Kvinna och Man. Vi var från början av det spelet 4 tjejer mot 4 killar, men spelet drog ut på tiden och till slut var det bara jag och Thomas kvar. Och NÅN måste ju vinna, så är det bara. Så där satt vi. Till halv 5 på morgonen. Dock får jag erkänna att man många gånger hoppades på att det skulle ta slut när en av oss kom fram till försvarslinjen, men istället skickades vi båda oftast tillbaka till start. Och så började det om igen... Hur som helst slutade det med att jag vann tack vare ett kort som skickade mig raka vägen till målet. Då var det (äntligen) tack och godnatt.
Dagen efter var en riktig söndags-söndag. Vi satt ett gäng i Leos soffa och mer eller mindre bara hängde. Ganska nice det också i det sällskapet =)
Smile!
Idag hade vi ett gäng äldre farbröder inne på jobbet. De skulle ha kaffe allihop, så det var ganska enkelt att sälja på dem lite bullar och korv och annat till det. En av gubbarna såg lite småbister ut, betalade sina grejer, sitt kaffe och köpte bullen som jag erbjöd honom och sen sa han lite bittert:
- Egentligen skulle du inte få le!
Jag fick för nån sekund en liten panikkänsla. Hade det hänt nått? Nått som jag borde vetat? Hade han pratat om en olycka som han trodde jag hört innan han kom fram? Isåfall hade det ju varit lite olämpligt att smila...
- Nähe... Varför inte det då? Lyckades jag förvirrat få fram.
Gubbens svar?
- Nä, det blir så dyrt...
På tal om att le. Igår var jag barnvakt åt Eve. Det blir man glad av. Gick och hämtade henne på dagis, och det gick väldigt bra. Hon ville visa hinken och spaden och tyckte att jag skulle vara med och leka. Var lite orolig att hon inte skulle vilja gå hem, men när jag sa att vi skulle gå visade hon glatt sin plats på hyllan och följde med ut till vagnen.
På vägen hem stannade vi i lekparken. Jag hade tänkt att hon skulle leka och att jag skulle titta på och ta lite bilder. Det hade inte hon tänkt. Moster skulle minsann också åka rutschkana. Mina argument om att kanan inte var gjord för tjocka tanter höll inte.
Några bilder hann det iallafall bli, av varierande kvalité. Det är inte lätt att fotografera någon som aldrig står still.
Väl hemma fortsatte lekarna. Allt ifrån att trösta en ledsen docka till att dansa till krokodilsånger. Roligast av allt var att stänga in moster i köket. Hon stängde grinden och skrattade hysteriskt, öppnade och visade att jag kunde gå ut, men när jag nästan var framme stängde hon grinden och skrattade ännu mer hysteriskt. När jag berättade detta för min syster sa hon: "Ja, hon älskar grinden. När hon styr den. När den är ivägen för henne är det en annan femma."
Busunge Bäverdans Smile! Eve håller rent
Charmtroll
- Egentligen skulle du inte få le!
Jag fick för nån sekund en liten panikkänsla. Hade det hänt nått? Nått som jag borde vetat? Hade han pratat om en olycka som han trodde jag hört innan han kom fram? Isåfall hade det ju varit lite olämpligt att smila...
- Nähe... Varför inte det då? Lyckades jag förvirrat få fram.
Gubbens svar?
- Nä, det blir så dyrt...
På tal om att le. Igår var jag barnvakt åt Eve. Det blir man glad av. Gick och hämtade henne på dagis, och det gick väldigt bra. Hon ville visa hinken och spaden och tyckte att jag skulle vara med och leka. Var lite orolig att hon inte skulle vilja gå hem, men när jag sa att vi skulle gå visade hon glatt sin plats på hyllan och följde med ut till vagnen.
På vägen hem stannade vi i lekparken. Jag hade tänkt att hon skulle leka och att jag skulle titta på och ta lite bilder. Det hade inte hon tänkt. Moster skulle minsann också åka rutschkana. Mina argument om att kanan inte var gjord för tjocka tanter höll inte.
Några bilder hann det iallafall bli, av varierande kvalité. Det är inte lätt att fotografera någon som aldrig står still.
Väl hemma fortsatte lekarna. Allt ifrån att trösta en ledsen docka till att dansa till krokodilsånger. Roligast av allt var att stänga in moster i köket. Hon stängde grinden och skrattade hysteriskt, öppnade och visade att jag kunde gå ut, men när jag nästan var framme stängde hon grinden och skrattade ännu mer hysteriskt. När jag berättade detta för min syster sa hon: "Ja, hon älskar grinden. När hon styr den. När den är ivägen för henne är det en annan femma."
Busunge Bäverdans Smile! Eve håller rent
Charmtroll
Kräftkalas i kras
Har varit ledig idag efter en lång jobbhelg. Kan dock inte påstå att det varit en särskilt företagsam dag... Eller lyckad.
Har varit sugen på kräftor i flera veckor, så ikväll tänkte jag att jag skulle slå till och duka upp de röda små läckerbitarna. Efter ett besök på Marieberg.
Träffade Nina på köpcentret och vi tog ett varv. Det blev en hel del inhandlat för min del. Bl.a. ett par nya vintertröjor och lite smink.
När Ninas buss avgick mot Örebro bestämde jag mig för att testa den nya Nagelbutiken som öppnat. Det var dumt gjort. Den första tjejen filade mina naglar alldeles snett... Det såg verkligen inte bra ut... Sen skickade hon mig bort till en kille som skulle köra Air brush på dem. Han tittade på mina fingrar och skakade på huvudet och skrek nått på kinesiska till tjejen som filat naglarna innan. Hon skrek nått tillbaka. Sen kom en annan kille fram och började diskutera med den första killen. Också på kinesiska. Kändes jätteläskigt. Skulle de säga att det inte gick att göra nått åt dem nu? Eller vad var problemet?
Den första killen filade till dem så de iallafall blev raka. Men innan hade jag runda toppar, vilket jag tycker är snyggare. Nu är topparna spikraka. Men jag får väl skylla mig själv som inte sa nått om det. Den killen var ganska trevlig. Pratade en del medan han fixade. Den andra killen tog sedan över och målade. Han sa inte ett ord till mig. Och pratade bara kinesiska med den andra killen medan han nickade mot mina naglar. Antagligen tyckte han att de var för korta, eftersom han målade utanför. Han lät dem torka innan han tog bort det som kom utanför. Men han tog inte bort allt.
När det var klart betalade jag och åkte hem. Var inte särskilt nöjd med den där tjänsten. Så det första jag gjorde när jag kom hem var att ta fram tops och nagellacksborttagning och pilla på kanterna av naglarna. Nu ser det iallafall bättre ut. Hur jag ska fixa formen vet jag inte än. Det där med att klippa dem snyggt är ju inte helt lätt... Får väl vänta tills de växt ut lite och sen gå till nån annan salong kanske. Där lär det väl vara lite dyrare... Men å andra sidan kanske det blir bra ;)
Så. Nu till kräftorna. Gick iväg till ICA för att se till att iallafall kvällen skulle bli bra. Tji fick jag. Varenda kräfta var såld =(
Så summa sumarum. Mina flashiga naglar blev ett fiasko och min enmanskräftskiva rann ut i sanden... Så kan det gå... Tur att man får jobba imorrn så inget mer händer... ;)
Har varit sugen på kräftor i flera veckor, så ikväll tänkte jag att jag skulle slå till och duka upp de röda små läckerbitarna. Efter ett besök på Marieberg.
Träffade Nina på köpcentret och vi tog ett varv. Det blev en hel del inhandlat för min del. Bl.a. ett par nya vintertröjor och lite smink.
När Ninas buss avgick mot Örebro bestämde jag mig för att testa den nya Nagelbutiken som öppnat. Det var dumt gjort. Den första tjejen filade mina naglar alldeles snett... Det såg verkligen inte bra ut... Sen skickade hon mig bort till en kille som skulle köra Air brush på dem. Han tittade på mina fingrar och skakade på huvudet och skrek nått på kinesiska till tjejen som filat naglarna innan. Hon skrek nått tillbaka. Sen kom en annan kille fram och började diskutera med den första killen. Också på kinesiska. Kändes jätteläskigt. Skulle de säga att det inte gick att göra nått åt dem nu? Eller vad var problemet?
Den första killen filade till dem så de iallafall blev raka. Men innan hade jag runda toppar, vilket jag tycker är snyggare. Nu är topparna spikraka. Men jag får väl skylla mig själv som inte sa nått om det. Den killen var ganska trevlig. Pratade en del medan han fixade. Den andra killen tog sedan över och målade. Han sa inte ett ord till mig. Och pratade bara kinesiska med den andra killen medan han nickade mot mina naglar. Antagligen tyckte han att de var för korta, eftersom han målade utanför. Han lät dem torka innan han tog bort det som kom utanför. Men han tog inte bort allt.
När det var klart betalade jag och åkte hem. Var inte särskilt nöjd med den där tjänsten. Så det första jag gjorde när jag kom hem var att ta fram tops och nagellacksborttagning och pilla på kanterna av naglarna. Nu ser det iallafall bättre ut. Hur jag ska fixa formen vet jag inte än. Det där med att klippa dem snyggt är ju inte helt lätt... Får väl vänta tills de växt ut lite och sen gå till nån annan salong kanske. Där lär det väl vara lite dyrare... Men å andra sidan kanske det blir bra ;)
Så. Nu till kräftorna. Gick iväg till ICA för att se till att iallafall kvällen skulle bli bra. Tji fick jag. Varenda kräfta var såld =(
Så summa sumarum. Mina flashiga naglar blev ett fiasko och min enmanskräftskiva rann ut i sanden... Så kan det gå... Tur att man får jobba imorrn så inget mer händer... ;)
Löneförhandling
Idag var jag hemma hos min syster och firade hennes födelsedag. Efter fikat tittade de flesta av oss stundvis på när Eve lekte. Jag hade några småpengar i fickan som jag gav till henne. Hon tackade artigt och stoppade duktigt i dem en och en i sin sparbössa. Sedan gick hon fram till mig, räckte upp handen och sa;
- Mer!
Löneförhandlingen var lyckad för hennes del. Jag tog fram plånboken och hittade några småpengar till som hon också fick. Även dessa stoppade hon i sparbössan. Sedan ville hon ha ännu mer. Det fick hon också. Dock inte av mig den här gången...
Nån som vill ha hjälp med sina löneförhandlingar så vet jag en skicklig 2-åring... ;)
- Mer!
Löneförhandlingen var lyckad för hennes del. Jag tog fram plånboken och hittade några småpengar till som hon också fick. Även dessa stoppade hon i sparbössan. Sedan ville hon ha ännu mer. Det fick hon också. Dock inte av mig den här gången...
Nån som vill ha hjälp med sina löneförhandlingar så vet jag en skicklig 2-åring... ;)
Måndag igen...
Förstår inte att helgerna ska gå så fort! Särskilt den här helgen har tiden bara rusat iväg, och vips så var det måndag igen...
Den här helgen var det Porsche Carrera Cup. Dock låg vår egen tävling Östansjöloppet på samma dag som finalen, så jag hade bestämt mig för att inte åka till Gelleråsen den här gången. Förra året gjorde jag tvärtom, men i år är jag ju med i styrelsen, så det hade väl sett illa ut om jag inte var med...
Hursomhelst hörde en vän av sig från Ängelholm och frågade om jag skulle upp på Carrera. Plötsligt hade jag bestämt mig för att jag ju hann åka upp på fredagen och titta på kvalet och första racet.
Fredagen blev en lite halvstressig dag. Slutade jobbet vid 7 på morgonen, åkte hem och sov till 10. Sedan var det bara att kasta sig upp för att hinna med allt innan det var dags att bege sig till Karlskoga. Började med att åka till Hallsberg för att hämta lite priser till tävlingen och sedan hem till mor för att lämna dem där. Efter den blixtvisiten åkte jag hem och städade, vädrade och tvättade. Hann dock inte riktigt färdigt, så när Niklas kom upp och vi skulle åka fick jag hämta tvätten trots att den fortfarande var blöt. Nåja, den var ju iallafall ren...
Väl på racet var det mycket dötid. Långt mellan loppen, så det var tur att Niklas kände en hel del av förarna och mekanikerna så vi kunde spendera lite tid med att prata med dem. Eller ja, han pratade, jag lyssnade. Trots allt var man ganska trött efter alldeles för lite sömn och kände sig inte helt social...
På Lördagen var det så dags för Östansjöloppet. Det var några saker som strulade, men på det hela taget var det ett bra lopp. Jag var speaker och satt i speakerhytten tillsammans med Stefan som skötte datorn och tidtagningen och Anna som skrev upp nummer och tider på de som kom. I början var det tänkt att Stefan skulle sköta allt själv och jag bara skulle vara speaker, men tyvärr strulade datorerna (teknikens under...) innan start och han hann inte få igång programmet, så det fick bli manuell tidtagning istället. Ganska snart upptäckte vi att det var en omöjlighet att hinna skriva upp både tider och nummer själv, så Anna fick komma in och hjälpa till. Då gick det alldeles utmärkt. Dock är vi evigt tacksamma att vi hade en målkamera som kunde hjälpa till att reda ut en incident ;)
Senare på lördagskvällen var det dags för lite fest. Nina kom hem till mig och sen gick vi upp till Richard. Skönt när det är gångavstånd till saker och ting! Blev en trevlig liten tillställning med musik, spel och roliga samtal. Och en hel del pajkastning, eller vad säger du Nina? ;)
Hur som helst blev det inte så mycket sömn den här natten heller. Vet inte riktigt vad klockan var när jag gick därifrån, men kom hem och isäng runt halv 5 på morgonen. Trevligt sällskap har en tendens att få tiden att rusa iväg...
Inatt däremot har jag sovit som en stock. Vaknade upp med en extrem ryggvärk. Skulle inte förvåna mig om jag har sovit i alla möjliga märkliga positioner utan att ens själv märka och vakna av det... Men trots det är jag riktigt pigg och utvilad nu. Man kanske borde sova länge lite oftare...?
Den här helgen var det Porsche Carrera Cup. Dock låg vår egen tävling Östansjöloppet på samma dag som finalen, så jag hade bestämt mig för att inte åka till Gelleråsen den här gången. Förra året gjorde jag tvärtom, men i år är jag ju med i styrelsen, så det hade väl sett illa ut om jag inte var med...
Hursomhelst hörde en vän av sig från Ängelholm och frågade om jag skulle upp på Carrera. Plötsligt hade jag bestämt mig för att jag ju hann åka upp på fredagen och titta på kvalet och första racet.
Fredagen blev en lite halvstressig dag. Slutade jobbet vid 7 på morgonen, åkte hem och sov till 10. Sedan var det bara att kasta sig upp för att hinna med allt innan det var dags att bege sig till Karlskoga. Började med att åka till Hallsberg för att hämta lite priser till tävlingen och sedan hem till mor för att lämna dem där. Efter den blixtvisiten åkte jag hem och städade, vädrade och tvättade. Hann dock inte riktigt färdigt, så när Niklas kom upp och vi skulle åka fick jag hämta tvätten trots att den fortfarande var blöt. Nåja, den var ju iallafall ren...
Väl på racet var det mycket dötid. Långt mellan loppen, så det var tur att Niklas kände en hel del av förarna och mekanikerna så vi kunde spendera lite tid med att prata med dem. Eller ja, han pratade, jag lyssnade. Trots allt var man ganska trött efter alldeles för lite sömn och kände sig inte helt social...
På Lördagen var det så dags för Östansjöloppet. Det var några saker som strulade, men på det hela taget var det ett bra lopp. Jag var speaker och satt i speakerhytten tillsammans med Stefan som skötte datorn och tidtagningen och Anna som skrev upp nummer och tider på de som kom. I början var det tänkt att Stefan skulle sköta allt själv och jag bara skulle vara speaker, men tyvärr strulade datorerna (teknikens under...) innan start och han hann inte få igång programmet, så det fick bli manuell tidtagning istället. Ganska snart upptäckte vi att det var en omöjlighet att hinna skriva upp både tider och nummer själv, så Anna fick komma in och hjälpa till. Då gick det alldeles utmärkt. Dock är vi evigt tacksamma att vi hade en målkamera som kunde hjälpa till att reda ut en incident ;)
Senare på lördagskvällen var det dags för lite fest. Nina kom hem till mig och sen gick vi upp till Richard. Skönt när det är gångavstånd till saker och ting! Blev en trevlig liten tillställning med musik, spel och roliga samtal. Och en hel del pajkastning, eller vad säger du Nina? ;)
Hur som helst blev det inte så mycket sömn den här natten heller. Vet inte riktigt vad klockan var när jag gick därifrån, men kom hem och isäng runt halv 5 på morgonen. Trevligt sällskap har en tendens att få tiden att rusa iväg...
Inatt däremot har jag sovit som en stock. Vaknade upp med en extrem ryggvärk. Skulle inte förvåna mig om jag har sovit i alla möjliga märkliga positioner utan att ens själv märka och vakna av det... Men trots det är jag riktigt pigg och utvilad nu. Man kanske borde sova länge lite oftare...?
Felhörning och Barnafödande
Har haft besök från Halmstad, Göteborg och Skövde sedan i onsdags kväll till imorse. Mycket, mycket trevligt!
På onsdagen tog vi en tur in till Örebro för att svänga på höfterna lite... Vi var dock inte de enda som var ute den här onsdagskvällen, så det var packat med folk på Strömpis utedansgolv. Både kul, och lite småjobbigt. Jag hade inte klagat på lite mer svängrum... Men musiken gillade jag! Kul med lite nostalgitrippar och sköna gamla dängor =)
Torsdagen var en riktig mysdag. Vi vaknade ganska sent och åt en rejäl frukost. Eller Brunch. Eller vad man nu vill kalla det. Sen spelade vi spel.
I spelet ingick vissa utmaningar som man kunde välja att utföra. Leo satte ribban högt redan från början genom att äta en matsked matolja. Nu blev det ju genast svårare för oss andra att säga nej till de utmaningar som hamnade på vår egen lott... Det blev en hel del skratt och flams medan saker som sexig gång, grodimitation, märkliga sånger och kaninhopp utfördes. Själv fick jag både sjunga och äta en hel matsked smör. Inget jag rekommenderar! Smör (Ok då, margarin...) är verkligen superäckligt! Men det roligaste av alltihop var när Leo fick uppdraget att lägga sig ner på rygg och låtsas föda barn. Vilken inlevelse! Längesen man skrattade så mycket att man fick ont i både mage och skrattgropar... ;)
På kvällen tog vi en tur in till Örebro igen. Den här gången för att Bowla. Första serien gick... kasst! Jag kom sist. Andra serien gick destu bättre! Jag vann både serien och totalt. Visserligen med bara två poäng, men ändå...
Hade en riktig flyt i slutet och drog in flera strikes för att avsluta med en spärr och en strike på sista rutan. Helt ok avslut får man ju säga.
Efter bowlingen var vi alla hungriga och tog oss tillbaka hemåt för att äta på Ceasar. Blev som vanligt mycket fint bemött där och maten var utsökt. När vi åt satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord, och ett av ämnena som kom upp var butiker med fyndiga namn. Jag berättade då om ett gym i Örebro som heter "Slink in, Slank ut".
När jag sa detta var Hannahs spontana reaktion; "Men gud vad snuskigt!"
Jag förstod inte riktigt vad som var snuskigt med det, utan fortsatte istället med att säga;
- Ja, men det värsta är att de har stora skyltfönster, så alla som går förbi kan ju se in på de som tränar... Det kan ju inte vara så kul... Det ligger ju mitt i stan!
Hannah utropade då;
- Jaha, du sa GYM! Jag tyckte du sa GYN...!
Plötsligt vart det så mycket klarare varför "Slink in, slank ut" kunde låta snuskigt... ;)
När vi kom hem spelade vi ännu mer spel och doppade bananer i smält vit choklad. Mums!
Den sista tokigheten vi hittade på innan sängdags var att leta hål i luftmadrassen. Hannah sov i min säng, men Anna och Leo hade lånat varsin luftmadrass. Tyvärr läckte en av dem och vi började detektivarbetet efter hålet. Hålet som visade sig vara många hål.
Min luftmadrass har nu inte mindre än fem silvertejpsbitar påklistrade. Tyvärr räckte inte det, då luften gått ur ganska mycket även den andra natten. Av detta kan man dra lärdommen att har man en katt ska man ha dörrar stängda när man har luftmadrasser liggandes på golvet...
Tack för ett par toppendagar! =)
På onsdagen tog vi en tur in till Örebro för att svänga på höfterna lite... Vi var dock inte de enda som var ute den här onsdagskvällen, så det var packat med folk på Strömpis utedansgolv. Både kul, och lite småjobbigt. Jag hade inte klagat på lite mer svängrum... Men musiken gillade jag! Kul med lite nostalgitrippar och sköna gamla dängor =)
Torsdagen var en riktig mysdag. Vi vaknade ganska sent och åt en rejäl frukost. Eller Brunch. Eller vad man nu vill kalla det. Sen spelade vi spel.
I spelet ingick vissa utmaningar som man kunde välja att utföra. Leo satte ribban högt redan från början genom att äta en matsked matolja. Nu blev det ju genast svårare för oss andra att säga nej till de utmaningar som hamnade på vår egen lott... Det blev en hel del skratt och flams medan saker som sexig gång, grodimitation, märkliga sånger och kaninhopp utfördes. Själv fick jag både sjunga och äta en hel matsked smör. Inget jag rekommenderar! Smör (Ok då, margarin...) är verkligen superäckligt! Men det roligaste av alltihop var när Leo fick uppdraget att lägga sig ner på rygg och låtsas föda barn. Vilken inlevelse! Längesen man skrattade så mycket att man fick ont i både mage och skrattgropar... ;)
På kvällen tog vi en tur in till Örebro igen. Den här gången för att Bowla. Första serien gick... kasst! Jag kom sist. Andra serien gick destu bättre! Jag vann både serien och totalt. Visserligen med bara två poäng, men ändå...
Hade en riktig flyt i slutet och drog in flera strikes för att avsluta med en spärr och en strike på sista rutan. Helt ok avslut får man ju säga.
Efter bowlingen var vi alla hungriga och tog oss tillbaka hemåt för att äta på Ceasar. Blev som vanligt mycket fint bemött där och maten var utsökt. När vi åt satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord, och ett av ämnena som kom upp var butiker med fyndiga namn. Jag berättade då om ett gym i Örebro som heter "Slink in, Slank ut".
När jag sa detta var Hannahs spontana reaktion; "Men gud vad snuskigt!"
Jag förstod inte riktigt vad som var snuskigt med det, utan fortsatte istället med att säga;
- Ja, men det värsta är att de har stora skyltfönster, så alla som går förbi kan ju se in på de som tränar... Det kan ju inte vara så kul... Det ligger ju mitt i stan!
Hannah utropade då;
- Jaha, du sa GYM! Jag tyckte du sa GYN...!
Plötsligt vart det så mycket klarare varför "Slink in, slank ut" kunde låta snuskigt... ;)
När vi kom hem spelade vi ännu mer spel och doppade bananer i smält vit choklad. Mums!
Den sista tokigheten vi hittade på innan sängdags var att leta hål i luftmadrassen. Hannah sov i min säng, men Anna och Leo hade lånat varsin luftmadrass. Tyvärr läckte en av dem och vi började detektivarbetet efter hålet. Hålet som visade sig vara många hål.
Min luftmadrass har nu inte mindre än fem silvertejpsbitar påklistrade. Tyvärr räckte inte det, då luften gått ur ganska mycket även den andra natten. Av detta kan man dra lärdommen att har man en katt ska man ha dörrar stängda när man har luftmadrasser liggandes på golvet...
Tack för ett par toppendagar! =)
Azorerna
Jag har inte skrivit på länge... Men det har inte Shakespeare heller!
Det här har varit en intensiv vecka. Jag drog med mig min mor till Azorerna för lite äventyr, och vilken tur det blev! Fanns otroligt mycket att se och göra på den lilla ön Saõ Miguel där vi var.
Första dagen checkade vi in på hotellet och gick ner till city i Ponta Delgada. Helt otroligt hur en stad med endast 22 000 invånare kan kännas som en storstad! Citykärnan var vidsträckt och full med affärer och restauranger, och trafiken ska vi inte ens tala om! Bilar precis överallt... Trafikreglerna var det dock inte så noga med...
Jag provade svärdfisk på en restaurang nere vid hamnen. Fantastiskt gott! Det var faktiskt så gott att jag beställde svärdfisk två gånger till på andra restauranger under veckan. Även de var goda, men inte alls i närheten av den jag åt första kvällen. Jag kommer drömma om svärdfisk här hemma! ;)
Vi passade på att bekanta oss lite med staden även om vi skulle på stadsvandring redan dagen efter, kan ju alltid vara bra att ha lite koll... När vi gick upp till en av stadens många kyrkor blev det dock inte kyrkan som blev fotograferad, utan jag! Tre killar kom springandes med kameror i händerna och en av dem kom fram med sin och sa nått på nått annat språk. Vi trodde att han ville att vi skulle fotografera dem tre framför kyrkan. Men det ville han inte alls. Han ville bli fotograferad med mig. Så han ställde sig bredvid mig och de andra två fotade. Sen bytte de, så han tog kort på mig med sin kompis också. Min mamma stod bredvid och skrattade så hon höll på att dö. Dock glömde hon att fotografera... Och jag får väl medge att jag skrattade en hel del jag med...
Under veckan gjorde vi flera fantastiska turer. Vi tittade på sjöar, blommor, vattenfall, djungel, hav och makalösa klippor. Azorerna är verkligen naturälskarnas paradis!
En av dagarna åkte vi ut på havet med en gummibåt för att titta på delfiner och valar. Jag hade inte så höga förväntningar. Trodde att vi skulle få se några delfiner, men inga valar. Men jag hade fel! Vi fick se tre olika delfinarter och två sorters valar! Helt otroligt! Kändes mäktigt att vara så nära de enorma djuren! Vi fick se några magnifika dyk av kaskelotterna, som slängde upp stjärtfenan i vädret innan de for ner i djupet. Det var svårt att hinna med att fota, men några fina bilder blev det iallafall.
En annan dag åkte vi Jeep. Det var ganska häftigt att åka på de smala "vägarna" i djungeln, men tyvärr var det en extrem dimma den här dagen, så sjöarna vi åkte upp för att se kunde vi endast se från marken och inte från bergstopparna. Vår chaufför tog oss iallafall runt en av sjöarna och jag var väldigt fascinerad av att de på ett ställe dragit vägen rakt igenom en å, istället för att bygga en bro över eller dra vägen runt... Tur att man hade jeep där! Hade inte gått att komma över med en vanlig bil.
Längst de Azoriska vägarna växte hortensior överallt. Fantastiskt vackert! Tittade man sedan lite längre åt ena hållet kunde man nästan alltid se havet, och på insidan ett grönskande landskap, höga berg och vulkankratrar.
De flesta hus på landsbyggden och alla kyrkor var byggda i två material; Vit kalksten och Svart lavasten. Svårt att beskriva hur fina de var! Inne i Ponta Delgada fascinerades vi av hur olika standard det var. Det kunde vara två ruckel bredvid varann, sen ett tredje som såg ut som att det skulle trilla ihop när som helst, och sen var det fjärde en otroligt tjusig lyxvilla, och sen kom det ytterligare ett som såg att trilla ihop vilken sekund som helst. Fanns inte fina kvarter och ruckelkvarter, utan det var en väldig mix överallt.
En av dagarna var vi vid ungdomens källa. Vattnet var så järnrikt att det var helt orange! Samma dag fick vi också prova på en Azorisk specialitet. Det fanns gott om varma källor i Furnasområdet. Naturligt kokande vatten och ånga som for upp ur marken. Där dessa källor fanns hade man stuckit ner ihåliga cementrör i marken. Högst upp på cementröret lade man en gryta och sedan täckte man över den med jord. Efter 5-6 timmar var maten färdig. En sån gryta fick vi prova. Det var häftigare än det var gott...
Sista dagen var vi på en djungelvandring. Vilken otrolig natur! Azorerna var vackert överallt, men djungeln var ändå nått alldeles extra. När vi gått en bit kom vi till ett vattenfall. Där badade vi och åt vår picknick. Väldigt mysigt.
När man åt på en restaurang fick man ett kuvert först, bestående av en liten brödbit, smör och en ganska stark röra, som man sedan fick betala för. Om man inte sa innan man beställde att man inte ville ha kuvertet förståss. Men två av våra medresenärer rekomenderade en restaurang som var lite annorlunda. Vi gick dit tillsammans med dem för att testa. Och vilken restaurang det var! Killen som ägde restaurangen både serverade och lagade maten, men tog sig ändå tid att stå och prata och skoja med gästerna. När vi hade beställt vad vi ville äta kom han in med drinkar. Riktigt goda drinkar! När drinkarna var slut fick vi varsin sallad, som också den var väldigt god. Sedan kom maten. När maten var slut och vi funderade på att betala och gå, kom han in med portvin! Jag var lite orolig över hur dyrt det skulle bli här med alla grejer han kommit med, men när notan kom fick vi bara betala för maten och den dryck vi beställt, inte för varken drinken, salladen eller portvinet. Vilken service! Och vilken trevlig kock!
Har otroligt mycket minnen och upplevelser att berätta om, men nån ska ju orka läsa det också... Så jag avrundar här... Med några bilder...
OBRIGADO!
Det här har varit en intensiv vecka. Jag drog med mig min mor till Azorerna för lite äventyr, och vilken tur det blev! Fanns otroligt mycket att se och göra på den lilla ön Saõ Miguel där vi var.
Första dagen checkade vi in på hotellet och gick ner till city i Ponta Delgada. Helt otroligt hur en stad med endast 22 000 invånare kan kännas som en storstad! Citykärnan var vidsträckt och full med affärer och restauranger, och trafiken ska vi inte ens tala om! Bilar precis överallt... Trafikreglerna var det dock inte så noga med...
Jag provade svärdfisk på en restaurang nere vid hamnen. Fantastiskt gott! Det var faktiskt så gott att jag beställde svärdfisk två gånger till på andra restauranger under veckan. Även de var goda, men inte alls i närheten av den jag åt första kvällen. Jag kommer drömma om svärdfisk här hemma! ;)
Vi passade på att bekanta oss lite med staden även om vi skulle på stadsvandring redan dagen efter, kan ju alltid vara bra att ha lite koll... När vi gick upp till en av stadens många kyrkor blev det dock inte kyrkan som blev fotograferad, utan jag! Tre killar kom springandes med kameror i händerna och en av dem kom fram med sin och sa nått på nått annat språk. Vi trodde att han ville att vi skulle fotografera dem tre framför kyrkan. Men det ville han inte alls. Han ville bli fotograferad med mig. Så han ställde sig bredvid mig och de andra två fotade. Sen bytte de, så han tog kort på mig med sin kompis också. Min mamma stod bredvid och skrattade så hon höll på att dö. Dock glömde hon att fotografera... Och jag får väl medge att jag skrattade en hel del jag med...
Under veckan gjorde vi flera fantastiska turer. Vi tittade på sjöar, blommor, vattenfall, djungel, hav och makalösa klippor. Azorerna är verkligen naturälskarnas paradis!
En av dagarna åkte vi ut på havet med en gummibåt för att titta på delfiner och valar. Jag hade inte så höga förväntningar. Trodde att vi skulle få se några delfiner, men inga valar. Men jag hade fel! Vi fick se tre olika delfinarter och två sorters valar! Helt otroligt! Kändes mäktigt att vara så nära de enorma djuren! Vi fick se några magnifika dyk av kaskelotterna, som slängde upp stjärtfenan i vädret innan de for ner i djupet. Det var svårt att hinna med att fota, men några fina bilder blev det iallafall.
En annan dag åkte vi Jeep. Det var ganska häftigt att åka på de smala "vägarna" i djungeln, men tyvärr var det en extrem dimma den här dagen, så sjöarna vi åkte upp för att se kunde vi endast se från marken och inte från bergstopparna. Vår chaufför tog oss iallafall runt en av sjöarna och jag var väldigt fascinerad av att de på ett ställe dragit vägen rakt igenom en å, istället för att bygga en bro över eller dra vägen runt... Tur att man hade jeep där! Hade inte gått att komma över med en vanlig bil.
Längst de Azoriska vägarna växte hortensior överallt. Fantastiskt vackert! Tittade man sedan lite längre åt ena hållet kunde man nästan alltid se havet, och på insidan ett grönskande landskap, höga berg och vulkankratrar.
De flesta hus på landsbyggden och alla kyrkor var byggda i två material; Vit kalksten och Svart lavasten. Svårt att beskriva hur fina de var! Inne i Ponta Delgada fascinerades vi av hur olika standard det var. Det kunde vara två ruckel bredvid varann, sen ett tredje som såg ut som att det skulle trilla ihop när som helst, och sen var det fjärde en otroligt tjusig lyxvilla, och sen kom det ytterligare ett som såg att trilla ihop vilken sekund som helst. Fanns inte fina kvarter och ruckelkvarter, utan det var en väldig mix överallt.
En av dagarna var vi vid ungdomens källa. Vattnet var så järnrikt att det var helt orange! Samma dag fick vi också prova på en Azorisk specialitet. Det fanns gott om varma källor i Furnasområdet. Naturligt kokande vatten och ånga som for upp ur marken. Där dessa källor fanns hade man stuckit ner ihåliga cementrör i marken. Högst upp på cementröret lade man en gryta och sedan täckte man över den med jord. Efter 5-6 timmar var maten färdig. En sån gryta fick vi prova. Det var häftigare än det var gott...
Sista dagen var vi på en djungelvandring. Vilken otrolig natur! Azorerna var vackert överallt, men djungeln var ändå nått alldeles extra. När vi gått en bit kom vi till ett vattenfall. Där badade vi och åt vår picknick. Väldigt mysigt.
När man åt på en restaurang fick man ett kuvert först, bestående av en liten brödbit, smör och en ganska stark röra, som man sedan fick betala för. Om man inte sa innan man beställde att man inte ville ha kuvertet förståss. Men två av våra medresenärer rekomenderade en restaurang som var lite annorlunda. Vi gick dit tillsammans med dem för att testa. Och vilken restaurang det var! Killen som ägde restaurangen både serverade och lagade maten, men tog sig ändå tid att stå och prata och skoja med gästerna. När vi hade beställt vad vi ville äta kom han in med drinkar. Riktigt goda drinkar! När drinkarna var slut fick vi varsin sallad, som också den var väldigt god. Sedan kom maten. När maten var slut och vi funderade på att betala och gå, kom han in med portvin! Jag var lite orolig över hur dyrt det skulle bli här med alla grejer han kommit med, men när notan kom fick vi bara betala för maten och den dryck vi beställt, inte för varken drinken, salladen eller portvinet. Vilken service! Och vilken trevlig kock!
Har otroligt mycket minnen och upplevelser att berätta om, men nån ska ju orka läsa det också... Så jag avrundar här... Med några bilder...
OBRIGADO!
Berusande kunskap...
Ett samtal på Centralen i Göteborg:
Tjej 1: - De där killarna igår verkade ju jättesmarta!
Tjej 2: - Jaså? Vadådå?
Tjej 1: - Ja, men alltså... De gick ju på KTH!
*Tystnad*
Tjej 2: - Jaha... Är det nån ny drog eller?
