Gubbhumor?
En äldre man kommer fram och lägger upp sina grejer;
Jag: - Vill du ha en bilaga till den?
Man: - *inget svar*
Jag: - Var det bra så?
Man: - *stirrar ner i plånboken, svarar fortfarande inte.*
Jag: - Då kom vi upp i 43,50...
Man: - (Tittar upp och säger med tunn röst) Va?
Jag: - (lite högre) 43,50 kom vi upp i...
Man: - Va? (lägger upp handen bakom örat för att visa att han inte hör så bra.)
Jag: - (väldigt tydligt) 43,50!
Man: - (nästan skriker) VA??
Jag: - (höjer rösten ordentligt och lutar mig fram så han ska höra) FYRTIOTRE OCH FEMTIO!!!
Man: - Du behöver inte skrika! Jag är inte döv!
(Får man strypa gubbar?)
Vilken helg!
Fredagen spenderades tillsammans med Nina på restaurang Ceasar. Det blev en mycket trevlig kväll, som avslutades lite annorlunda (men betydligt bättre) än vi hade räknat med...
På Lördagen var det så dags! Äntligen! Hade sett fram emot denna dagen ett bra tag. Inflyttningsfest hos Anna i Skövde! Skulle bli så kul att träffa alla igen. Eller alla och alla... Några hade ju fått förhinder av olika slag tyvärr, men det var ändå riktigt roligt att stöta på "gänget" igen.
Allt gick enligt planerna. Tåget var i tid, och jag blev mött på stationen av Anna & Hannah. När vi hade mötts gick vi upp på stan i Skövde för att ta en tur på systemet och inhandla en bikini åt Hannah. Det är med andra ord inte bara jag som köper bikini mitt i vintern! Dock har hon väl lite mer anledning att göra det eftersom hon åker till Asien nästa helg och blir borta till Maj. Avundsjuk? Jag?
Lagom när vi var klara hade Totte och Leo anlänt med bil från Halmstad och väntade oss vid OKQ8.
Blev lunch på en pizzeria där vi hann med många roliga samtalsämnen innan vi begav oss hem till Anna.
Vi hade en trevlig kväll med sällskapsspel, många skratt och gott att dricka. Blev en hel del lustiga historier, en väldigt långdragen omgång av Yatzy och en hel del pikar om Thomas halländska dialekt. Rått men hjärtligt, såklart! Lite senare anslöt även Annas pojkvän till festen och det blev en mycket lyckad kväll.
Vi fick även hjälpa Anna att rensa lite i frysen. D.v.s Äta upp hennes bullar och kakor. Och det är ju klart att man offrar sig för en vän ;-)
Uppställning i soffan
Kom hem från Skövde mitt på dagen på Söndagen och senare kom Nina över på lite kortspel. Kvällen tillbringades med en film. Saw 6. Man kanske borde ha sett de andra 5 filmerna först för att hänga med helt i alla vändningar... Men den var helt ok ändå.
Så. Nu är det Måndag igen. Den här helgen gick verkligen fort! Men det är väl så det ska vara... Säger som Totte;
- Vila kan man göra när man är död.
Bada? Nån?
Den satt inte riktigt lika snyggt på mig, tyvärr, men nu har jag iallafall en bikini till sommaren... Om det nu blir nån sån i år... Ska tydligen komma ÄNNU mer snö nu i veckan. Tycker det borde vara slut snart...Har du sett den här bilen?
Har du sett den här bilen?
Semmeldagen
Idag har jag fått baka mängder av semlor. Och blivit hotad av en dam.
Dam: - Du... Hur är era semlor egentligen?
Jag: - Åh, De är väldigt goda!
Dam: - Kan du lova det?
Jag: - Ja, absolut! Och de här har jag precis gjort, så de är helt färska!
Dam: - Ja, ok, men då tar jag två stycken...
Jag hämtar två semlor och damen betalar. Hon tar upp semmelkartongen och ska precis gå när hon vänder sig om och spärrar ögonen i mig...
Dam: - Och jäklar dig om de inte är goda nu...!
Jag undrar vad som skulle hända om hon inte tyckte om dem... ?
Jag har faktiskt också ätit en semla idag. Tog en sväng hem till farmor efter jobbet och bjöd henne på en. Hon blev glad över att få lite sällskap en stund, och över semlan, även om jag inte riktigt förstod hur hon lyckades äta semla med sked... Ett av livets små mysterium...
På en Torsdag? Jo, jag tackar...
Igår var jag ledig från jobbet. Hade inga speciella planer för dagen, förutom att lämna en klänning till min syster. Hade köpt den på nätet, men den var alldeles för stor. Min syster är ju lite längre, så den satt bättre på henne, och dessutom är ju hon lite mer "pysslig" och kan fixa till den så den sitter helt bra.
Innan jag åkte till syrran hade Nina och jag bestämt att vi skulle åka till Marieberg när jag kom hem. Sagt och gjort. Vi åkte till Marieberg och helt plötsligt hade tre timmar gått! Vart tog de vägen? Ett par rundor i några butiker och varsin stor kaffe hann vi iallafall med. Och ett fynd var!
Väl tillbaka i Kumla bestämde vi oss för att gå ut och äta. Vi gick till en mycket trevlig restaurang som heter Ceasar. Vilken service! Och för att inte säga... vilken god mat! Väl där slog vi snabbt ihjäl ytterligare några timmar. Varför gör man inte sånt här oftare? Var riktigt trevligt att skämma bort sig själv med riktigt god mat, trevligt sällskap och lite vin en vanlig torsdag. 
Men Torsdagen var inte den enda fika-dagen den här veckan. Idag blev det en kaffe efter jobbet också. Denna gång med en vän jag sedan tidigare bara känt på msn. Han har börjat jobba här, så det vore ju ganska fånigt om vi inte passade på att ses. Trots allt jobbar han ju nästan där jag bor.
På bibliotekets café tar de inte kort, så fick gå in på ICA först för att ta ut pengar. Framför mig i kön stod en man och hans lille son. När jag ställde mig bakom dem började grabben titta ner på golvet bakom mig. Han gick ifrån sin pappa och runt mig, hela tiden tittandes på golvet. Hade han tappat nånting? Han böjde sig ner precis bredvid mitt ben. Jag tittade ner. Undrade vad han hade tappat. Stod jag på nånting? Döm om min förvånng när han tog tag i uppvikningen på mina jeans och lyfte på dem! Pappan blev helt förskräckt och ropade väldigt generat; "Nämen vad gör du?!? Sluta med det där! Vad gör du?!??"
Strax därpå kom pojkens mamma och lyfte upp honom, både hon och jag skrattade lite och hon sa "Jag tror att han ville titta på dina klackar..." Och jag svarade, egentligen mest mot den lilla pojken; "Ja, det är bra! Man ska vara nyfiken!" Pappan såg mest ut som att han ville försvinna från jordens yta... Inte lätt att vara lättgenerad när man har småbarn! ^^
Kan den här lyktstolpen få fler Fans än Mona Sahlin?
Frågan är ställd på Facebook, och svaret ser ut att vara; Ja!Mona Sahlin har i skrivande stund 3 699 fans. Lyktstolpen har 47 924.
Kan det vara så att man anser lyktstolpen vara mer rakryggad än Mona?
Gästfrihet
J - Ahh, nu ska det bli gott med lite kaffe!
Jag - Åh, vad bra! Sätt på en kopp till mig också!
J tittar på mig med en retsam min och svarar:
J - Tsss... Du vet vart bryggarn står.
Vilken gästfrihet! *Hrmpf!*
Förr...
Verkar tyvärr bli allt vanligare i dagens Sverige att "kärnfamiljen" består av "mamma, mammas nya kille, halvsyskonets pappa, pappa och pappas nya fru". Eller ännu fler föräldrar. Tragiskt.
När jag var liten hade alla en mamma och en pappa i skolan där jag gick. När en flickas föräldrar plötsligt bestämde sig för att skiljas var det en stor grej. Våra cirklar hade rubbats. Det blev stor uppståndelse kring detta.
Numera verkar det bli ungefär lika stor förvirring när ett barns föräldrar INTE är skilda. Ok, det var nog (förhoppningsvis) en överdrift. Men ändå. Allt för vanligt att folk skiljer sig idag. Särskilt efter de fått barn.
Tycker det här är en väldigt intressant fråga. Vad beror det på? Är det för lätt att gifta sig? Tar man för lätt på det? Tänker folk att "om det inte funkar kan vi ju bara skilja oss."? Kanske är det för lätt att skilja sig? Vad hände med "till döden skiljer oss åt?"
Förr gifte man sig en gång i livet. Och levde med den personen livet ut. Idag verkar folk ha hunnit gifta sig tre gånger innan de fyllt 30... Titta på den äldre generationen. De lever fortfarande med den de gifte sig med för 40 år sedan. Och älskar varann. Varför lyckas vi inte med den bedriften idag? Finns det för många alternativ? Finns det för många nya att träffa? Är det för lätt att byta partner? Nu när gränserna är öppna och vi lätt tar oss till andra sidan jorden på några timmar? Eller är det samhällets fel? (alla debatters favorit att skylla alla problem på) Är det så att samhällets syn på skilsmässor har gjort valet enklare? Trots allt går det ju inte att förneka att samhällssynen på äktenskap och skilsmässor förändrats radikalt över de senaste hundra åren.
Jag är medveten om att jag kan kasta sten i glashus här. Jag är inte gift, och när jag väl hittat min perfect match, så finns ju inga garantier för att HAN inte vill skiljas.
"Förr hade föräldrarna många barn, nu har barnen många föräldrar." Klockrent citat. Och om det mot förmodan inte framkommit av detta inlägg föredrar jag den äldre modellen.
Själv har jag två föräldrar som är gifta och bor ihop. Och nu är jag alldeles för gammal för att "skaffa" nya.
Så ni vet det, mamma och pappa ;)
Härlig helg!
Jaha, då var det redan Måndag igen. Eller egentligen tisdag nu. Klockan är ju trots allt över 12. Den här helgen har gått fort. Kanske beror på att den tillbringats i goda vänners lag. =)
I lördags kom Hannah upp från Göteborg för att hälsa på. Supertrevligt! Vi satt och pratade en hel del innan det blev dags att göra sig i ordning för en utgång. Vi bunkrade upp med några drinkar och snart fick vi sällskap av Nina. Efter det dröjde det inte länge innan Martina och Elin också anslöt. Martina kom utan trosor.
Ja, det är inte så märkligt som det låter. Storyn bakom det uttalandet var att Martina köpt upp ett billigt lager underkläder som hon ska ha att sälja samt ge bort i present. Så hon hade tänkt ta med ett par till mig som jag skulle få.
Mitt i en konversation om helt andra saker utropar Martina plötsligt;
- Nej! Jag glömde ju dina trosor!
Och då hade jag ingen aning om att hon hade köpt detta lager, eller att jag skulle få några underkläder. Så både jag och alla andra tystnade och tittade lite förvånat på Martina. Tror att vissa även hann titta lite märkligt på mig också. Kanske inte så konstigt. Varför hade Martina mina trosor? Men allt fick ju, som sagt, sin förklaring. Lovade Martina att jag skulle skriva om det på bloggen, so here you go Martina, detta är för dig ;)
Vi hade en riktigt trevlig förfest, och sen drog vi vidare ut i natten. Blev en mycket lyckad kväll.
På söndagen kom Anna upp från Skövde och vi hade en riktig mysdag. Vi satt i sängen och spelade spel i timmar! Blev många roliga/intressanta samtalsämnen. På eftermiddagen kom Vendela och vi fikade lite. Senare på kvällen såg vi på film. Till filmen hade vi vindruvor, apelsin och choklad. Ännu mera myspys med andra ord...
Det värsta med denna helg är att man goffat i sig alldeles för mycket skräp... Blev både Pizza och Tårta förutom chokladen och frukten vi smaskade på till filmen... Hej hej roddmaskin!
Helgen i bilder;
White and Nerdy
Igår när jag skulle åka till jobbet hade jag klantat mig rejält med linserna. Behöver inte gå in på detaljer, men kan ju säga att de var helt obrukbara... Såå, det fick bli glasögon.
Tittade mig i spegeln och insåg att jag såg ut som en tönt. Jag passar verkligen inte i glasögon... Såg ut som en riktig nörd. Ni vet, highschoolfilmer där den nördiga tjejen har ponytail och glasögon. Det var jag det. (Enda skillnaden är att jag märkligt nog inte förvandlades till en hot babe när jag kom hem och tog av glasögonen och släppte ut håret... hmmm... falsk marknadsföring?)
Fick väldigt många kommentarer om dessa i natt. Glasögonen, alltså.
Allt ifrån "Har du skaffat brillor?" och "Har du glasögon???" till:
- Jaha, oj, har du glasögon... jamen... det var ju... fint! (lier)
- Värst vad du såg smart ut idag... (med ett överlägset flin)
- Hehe, du ser ut som en gammal skollärarinna!
- Åh, har du glasögon? Jag har nog aldrig sett dig i det... men du passar i det... (lier 2)
På tal om dessa kommentarer... Skollärarinna. Skollärarinna?!? Nog för att han som sa det var lite till åren kommen. Men ändå. Det finns väl INGEN som säger skollärarinna idag?? Jag tror aldrig ens jag hört nån säga lärarinna, mer än i gamla svartvita filmer... Numera säger man ju "lärare" om både de manliga och kvinnliga lärarna... Möjligtvis kallar de yngre barnen sina kvinnliga lärare för "fröken". Det gjorde iallafall vi när vi gick på lågstadiet. Magister säger man väl inte särskilt ofta heller. Majje kan väl hända. Särskilt om gympaläraren. Det är ju lite smidigare att säga gympamajjen... Eller är jag helt ute och cyklar nu? Alla andra kanske säger skollärarinna numera...
I'm just so White and Nerdy
Ingen film...
Istället gick vi till O'learys och tog en drink och satt och pratade lite. Mycket trevligt! Blev en tur bort till Pressbyrån för att köpa nässpray också. Vi konstaterade att det måste vara en av de bästa uppfinningar nån någonsin kommit på.
Vi gick vidare till Rockbaren, men vände därifrån ganska fort. Vi kände att vi inte riktigt passade in där då vi varken hade knallrött hår, nithalsband, Punkband på tröjorna eller var nyss fyllda 18... Så kvällen avslutades på Pitchers med ett smarrigt vitlöksbröd och en till drink. Blev många roliga diskutioner och glada skratt, så Tack Nina för en kul kväll igår! =)
Idag har jag stått på loppis hela dagen. Är riktigt nöjd över de 800 kr jag sålde för! Först var jag lite orolig att jag inte ens skulle få ihop till kostnaden för bordet, men det fick jag ju med råge! Blev av med en hel del saker, även om jag förmodligen sålde det mesta alldeles för billigt... Men men, är man nybörjare så är man...
Känner mig ganska trött nu... Frågan är vad det blir ikväll... Fått förfrågan om att festa med grabbarna grus, men känner mig inte riktigt partypepp ikväll... Sitta i soffan och se nån film låter betydligt trevligare... Kanske rent av Robinson nu när jag väl blivit lurad till att se det, trots att jag lovat mig själv att inte se det iår. Men nu har jag ju sett två avsnitt, och två gånger är ju en vana sägs det...
Ny slogan...
Kattlåda
Jag tror inte ens han inser att han är alldeles för stor för den där kartongen...
Armani
Ibland krävs så lite för att bli glad... Fick syn på att Cristiano Ronaldo är Armanis nya ansikte utåt. Då blir man glad. Iallafall när man ser bilderna. "Hunk på köpet" borde vara deras nya kampanj... ;-)
January and the cigg story
Personligen hatar jag Januari för att det är kallt och väldigt långt till allt. Inget kul händer under januari, så detta är i princip en månad att bara vänta ut...
Men visst finns det ljuspunkter också. Efter nyår var jag ute med Anna på Björnstugan, hade en riktigt kul kväll. Haft ett par spelkvällar också, både med kompisgänget hos Nina och hemma hos syrran. Att spela spel är klart underskattat!
Häromdan hände nått lustigt på jobbet också. Eller ja, lustigt och lustigt... men i brist på annat var det iallafall lite underhållande...
Kom in en ung kille och beställde ett paket cigg. Jag frågade honom om han hade legitimation. Han svarade nej.
Jag ställde tillbaka paketet och sa;
- Tyvärr, då får du inte köpa nått...
Han såg uppriktigt förvånad ut och frågade;
- Varför inte?
Så jag förklarade att han måste kunna styrka att han är över 18. Han vände och sa att han skulle hämta leg. i bilen. 5 min senare kom en äldre dam in, gick fram till kassan och beställde samma sort som den unga killen.
Jag frågade henne lugnt om hon skulle köpa dem till killen där ute. Hon svarade att de var till henne, att han fått gå in från början för att hon inte ville gå ur bilen. Så jag sa till henne att jag inte kunde sälja dem till henne om inte killen kom in och visade sitt leg. Hon blev märkbart irriterad. Sa igen att de var till henne. Så jag fick förklara att eftersom killen varit inne först och försökt köpa, men inte kunnat visa leg så får jag inte sälja till henne heller utan att han har visat sitt leg, eftersom jag då misstänker att hon köper ut.
Min kollega hade stått bredvid och hört vad som hände. Han gick fram och förklarade samma sak som jag just sagt. Hon blev mer och mer irriterad. Började skrika och frågade min kollega "vem tror du att du är?". Min kollega förklarade lugnt för henne att det är så lagen ser ut. Ser vi hans leg får hon gärna köpa och han också, men utan legitimation är det en misstänkt langning och vi får inte sälja till henne heller även om hon har åldern inne. Kvinnan tog upp ett paket cigg ur fickan och visade att hon bara hade en kvar. Hon fick ändå inte köpa. Kvinnan var nu riktigt förbannad och sa att hon ville ha ett nummer till oss. Jag skrev ut en lapp med numret till butiken. Samtidigt gick vår chef fram, eftersom han också hört vad som hände. Han sa:
- Du kan få prata med mig direkt, det är jag som äger det här stället.
Men kvinnan tog lappen med numret och fräste åt chefen att;
- Jag vill inte prata med dig!
Och sen gick hon ut.
Nu kan man ju ställa lite frågor angående det här...
1. Vad ska man med ett nummer till om man inte vill prata med personen det går till?
2. Varför skickar man in sin son att köpa cigg om han inte har ett leg.? Det är väl knappast nått nytt att det är 18-årsgräns på tobak...
3. Om man blir nekad p.g.a. att ett leg inte finns, varför ställer man då till en scen istället för att bara åka vidare till nästa ställe och själv gå in istället för att skicka in sonen utan leg?
När de åkt frågade både kollegan och chefen hur gammal jag trodde att grabben var. Svarade att det var svårt att säga. Han såg ut att vara runt 18, men kan lika gärna ha varit 16 eller 20... Var ju därför jag frågade om hans leg. Vi ska ju trots allt fråga alla som ser ut att vara under 25. Och det var han garanterat. Fick beröm för att jag hanterat situationen korrekt, och vi fick alla ett gott skratt åt att hon ville ha ett nummer trots att hon inte ville prata mer med oss.
Nu till nått roligare... Bio... jag är så sugen på att gå på bio! Var så längesen jag var på bio att jag inte ens minns det... Går flera bra filmer nu som jag vill se... Snabba Cash, Instängd 2 & Sherlock Holmes... Har ju fått biobiljetter i julklapp dessutom, passar ju perfekt... Men så är det ju det där med att hitta nån att gå med. För gå på bio själv? Nej, det gör man ju bara inte...
Nyår - Sammanfattning av ett decennium
Så vad har dessa 10 år haft att bjuda på? Jag skulle vilja sammanfatta det som ett decennium i vänskapens tecken! Så många goda vänner som jag träffat under den här perioden kan det nog inte beskrivas på ett bättre sätt. För en lite längre beskrivning skulle jag kunna lägga till; Det har varit ett decennium av vunnen vänskap, härliga resor och förlorad kärlek. Fantastiska minnen för livet från både högstadie, gymnasium, arbetsliv och inom den privata sfären.
Det här decenniet har haft mycket att bjuda på. Och konstigt vore väl annars, det är ju ändå 10 år som gått...
För det första har släkten utökats. Både svåger (säger man svåger när de inte är gifta?) och systerdotter har tillkommit. Något jag är oerhört glad och tacksam över! Även kusinerna har funnit sina loved ones. (hoppas på många bröllop under 10-talet) ;)
Sen kommer vi till den stora punkten för det här decenniet, som jag nämnde tidigare. Vänner. Härliga, underbara vänner! Nämner inga namn under denna punkt, då jag säkert skulle glömma allt för många viktiga personer, Men Sverige är numera ett land fullt av goda vänner, Från Skåne i Söder till Lappland i norr. Men vi kan börja med högstadiet. Det var ju där det här decenniet tog sin början. Och även många nya bekantskaper...
Efter det kom vi till den bästa tiden i mitt liv (so far), dvs: Gymnasiet!
På en så liten skola som Vadstenagymnasiet blir stämningen väldigt familjär. Alla känner alla. Och med två så pass inriktade linjer får man ett gäng människor med ganska lika inställning till livet och dess utmaningar. Därmed inte sagt att alla var lika. Tvärtom, så var det snarare en skola av individualister som visste vad de ville, men trivdes utmärkt i grupp. Och vilken grupp sen! Det här är en tid jag mer än gärna skulle göra om. Och människor jag mer än gärna träffar igen, vilket jag också gör! Vissa mer än andra såklart. Några springer man på uppe på stan, kramas och tar en snabb pratstund. Andra åker man runt i sverige för att umgås med, och vissa pratar man med på msn. Fantastisk uppfinning by the way!
Efter gymnasiet hamnade man på ett jobb. Även här har jag träffat många goda vänner, både kunder, väktare och framförallt arbetskamrater. När jag fått heltid på detta jobb flyttade jag mitt pick och pack till Kumla. Här kan man väl säga att vänner kommer och går... Eller rättare sagt; flyttar till Örebro ;)
Vad har hänt med kärleken under detta årtionde då? Jodå, Har allt fått ett smakprov av den varan också, både i form av pojkvänner och dater... även om det tyvärr inte blivit nått som varat i längden i annan form än vänskap...
Intressen har varit något som skiftat. Vilket väl iof. inte är så konstigt. Vem har samma intressen när de är 13 som när de är 22? Det har funnits intressen jag haft, som jag har tappat, och det har funnits intressen jag inte haft, som tillkommit.
En gång i tiden var min dröm att lära mig spela gitarr. Jag fick en gitarr av mina föräldrar. Plinkade lite på den, men det lät aldrig särskilt bra. Jag fick börja på musikskolan. Var inte alls nöjd med min lärare. Hon ville bara plinka och spela gamla, trista låtar. Jag ville lära mig spela ackord. Inte förrän sista terminen jag gick hos henne gick hon med på det. Men då hade jag redan tröttnat. Tyvärr lärde jag mig aldrig att spela gitarr. Man kanske borde ta upp det igen...?
Ett intresse som tillkommit är fotografering. Det hela började med en fotokurs på gymnasiet. Wow! Det här var nått jag verkligen gillade och tyckte var kul. Fick en systemkamera i studentpresent, något som används flitigt. Tycker fortfarande att det är grymt kul att plåta!
Ett bestående intresse är resor! När jag var liten hade vi husvagn. Vi tog den och ställde i ett landskap och sen åkte vi runt och tittade på sevärdheter som fanns i det landskapet. Numera åker jag mest för att träffa vänner och bekanta i Sverige, men däremot har jag siktet inställt på att utforska Europa och övriga världen. Det finns så mycket att se!
Senaste året har ännu ett intresse tillkommit. Porsche carrera cup. Wonderful!
Det har även bjudits på en del utmaningar under 00-talet. Den största för mig var att ta Skepparexamen. Jag som i princip aldrig åkt andra båtar än turistbåtar och finlandsfärjor innan. Men att läsa Navigation är ett val jag inte ångrar. Jag är riktigt stolt att jag klarat både skärgårdsskeppar och kustskepparexamen!
En annan utmaning var att ta sig över kanten till stupet. Bokstavligen. Vi skulle fira oss ner för en bergvägg, och jag som är höjdrädd står där uppe och skakar som ett asplöv. Men att ge upp? Nej! Att vara den enda som tar vägen ner? Aldrig! Så jag spänner på mig utrustningen och min oerhört finkänslige lärare som vet att jag är höjdrädd säger;
- Ja, man ska inte sticka under stol med att klättring är en farlig sport. OM båda vajrarna går av trillar man ner. Och då kan man dö!
Tack! Nu känns det mycket bättre!
Men jag klarade det. Och inte bara det. Det var så roligt att jag ville göra det en gång till!
Nu ser jag med spänning fram emot vad både 2010 och 10-talet har att ge... Mina förhoppningar för 2010 är att alla nära och kära får vara friska och må bra och att alliansen vinner valet, och förhoppningen för 10-talet är kärlek. Både privat och ute i världen! I övrigt hoppas jag på många härliga resor och en och annan spännande utmaning!
Le Gra,
Channah
Dan före dan...
Vad tiden går fort... Tänk att det är julafton i övermorgon! Svårt att tro...
Vet inte varför julstämningen inte vill infinna sig. Jag har pyntat, köpt alla julklappar, slagit in dem, druckit glögg ett par gånger och julmusiken går varm i spelaren. Dessutom är det snö ute. Allt är vitt och fint och det är ruggigt kallt. Ändå känns det inte som att julen är nära.
Idag har det varit en väldigt trevlig dag! Började med att jag fick en gullig komplimang/kommentar av en kund. Sånt kan man leva länge på! Dagen fortsatte med mycket skratt och skoj på jobbet, med en hel del lågvattenmärken till skämt. Småskrattar fortfarande lite för mig själv när jag tänker på Henkes skämt om den frysta Papegojan... haha.
Efter jobbet åkte jag hem till mina föräldrar. Idag hade de skift. När jag kom dit var bara paps hemma, vi tog en kaffe och satt och pratade lite en stund, om skidåkning, författare, mössor och julklappar... Sen kom mamma hem. Då var det pappas tur att åka iväg till bror sin en stund. Mor och jag satt och pratade tills en säkring gick. Lagom tid för mig att åka hem då medan hon gick ut och fixade den.
När jag kom hem hade jag ingen större inspiration för matlagning, men fick syn på en god vän på msn och vi bestämde oss för att äta tillsammans. Sagt och gjort så blev det en tur till Östansjö. Mycket trevligt! Timmarna flöt iväg och snart var det dags att åka hem igen.
Dan före dan... Ja, sannerligen går tiden fort...
Jag på Jobbet...
( Måste tillägga... Freddie tyckte att denna bild såg ut som en modellbild, med tillägget "om det inte vore snus i bakgrunden så skulle det kunna vara reklambild för nått...typ". Men hallå! Det är ju snusreklam ser ni väl ;-)
Försöker flirta in mig hos Swedish Match... ;-) )
Bra läsning i Metro
Några utdrag från artikeln;
"Regeringen har avskaffat den passiva förlängningen av sjukskrivningen och i stället prövas regelbundet om andra uppgifter eller yrken kan passa och ett ambitiöst system för rehabilitering är sjösatt. Sedan dess har långtidssjukskrivningarna halverats."
"På vägen har regeringen också begått misstag, skapat förvirring om vad som gäller och skyllt ifrån sig på handläggare när det ett tag såg ut som att cancersjuka skulle tvingas arbeta. Det är illa och de förtjänar allt skäll de får för det. Men jag ser hellre att de begår några misstag när de släcker en brand än att de låter det brinna – eller häller på bensin, som den förra regeringen."
Mycket bra artikel! Och som sagt; Bättre att göra några misstag när man släcker elden, än att låta det brinna eller hälla på bensin.
Kommer att bli ett spännande val 2010, och jag hoppas, önskar och tror att vi får behålla den regering vi har idag! Om Mona Sahlin blir statsminister kan det ju inte gå annat än utför...
Ledig dag i Stockholm
Hade en superhärlig dag i Stockholm igår, trots snöyra och försenat tåg hem =)
Kvalitétstid på lediga dagen! Gjorde ett fynd på julmarknaden, och hittade även en skön mössa med ett mycket passande märke - Börjesson - som nu bor på min hatthylla här hemma.
Att jag dessutom hade ett mycket trevligt sällskap gjorde ju inte det hela sämre! Hoppas på och Ser fram emot fler liknande dagar... Och utan att säga för mycket kan jag nämna att när jag kom hem och i säng somnade jag med ett leende på läpparna... ;)
