PRO
Idag har jag varit på PRO-möte.
Ja, ni läste rätt. Pensionärernas RiksOrganisation.
Idag skulle vi ha personalmöte på jobbet. Jag åkte hemifrån tidigt eftersom jag hade ett par telefonsamtal att fixa på jobbet innan mötet. Kattmaten var slut hemma, så jag svängde in vid ICA-profilen innan jag åkte vidare. Där såg jag en bil som stod ganska långt ut på parkeringsrutan. "Vilken dum parkering!" Tänkte jag och svängde in min egen bil på en annan ruta en bit därifrån. När jag klev ur bilen såg jag att den som hade gjort en dum parkering förmodligen hade ställt bilen rätt, men glömt handbromsen! Bilen rullade nämnligen sakta ut mitt i vägen. Ingen gjorde nånting. Bilar svängde bara runt den och några tanter gick förbi och muttrade om att "Här i Kumla parkerar folk visst hur som helst." Bilen stannade med bagagen precis mitt i vägen.
Jag gick dit och skrev upp reg. numret. Sedan gick jag in på ICA och frågade om de hade en högtalare så de kunde ropa ut i högtalaren att personen med bilen hade glömt handbromsen och att bilen rullat ut i gatan. De hade ingen högtalare. Men tjejen i kassan ringde till personalen och bad dem gå runt och fråga i butiken. När jag betalade hade fortfarande ingen gått ut. Damen i kassan sa att det kunde ju vara nån från PRO, de hade möte på övervåningen. Jag gick ut till min bil. Den andra bilen stod fortfarande mitt i gatan. Så jag traskade upp för trappen till PRO och kikade in genom dörren. Massa pensionärer. Några stycken vände sig om och blängde på mig. Jag kände mig som en svart man som just klivit in på ett Ku Klux Klan möte...
Hur som helst tänkte jag att om ägaren till bilen satt här skulle han/hon nog ändå bli glad om de fick veta att bilen gått på rymmen. Så jag smög fram till en tant som satt nära dörren och tog betalt och talade om varför jag var där. Hon sa åt mig att gå fram till damen vid micken och säga det. När jag traskade fram till den damen gick ett sus genom publiken. Kan just undra vad de tänkte? Hur hade nån fräckheten att gå fram under ett tal? Eller undrade bara vad nån så ung gjorde på deras möte? Trodde de jag tänkte hitta på nått lurt? Vem vet...
Jag väntade tills damen pratat färdigt, och sen sa jag till henne att det stod en bil på parkeringen som rullat ut i gatan, så jag ville bara kolla om bilen tillhörde någon i sällskapet. Hon sa i micken vad jag hade sagt och jag fick säga reg. numret på bilen. Det blev ett sorl i rummet, men ingen reste på sig. Jag tackade och bad om ursäkt att jag stört mötet. Men ingen var sur. Damen tackade för omtanken, och på väg ut hörde jag flera äldre säga att det var snällt av "den lilla flickan" att komma in och säga till.
När jag kom ut stod bilen i parkeringsfickan igen. Jag vet inte om någon skjutit in den eller om ägaren kommit ut och kört den rätt. Det är och förblir en gåta.
Åkte till jobbet och tog tag i telefonsamtalet. Det blev dock mycket enklare än jag hade räknat med. De nya returrutinerna gällde inte oss, så jag behövde bara ställa en fråga (om det gällde oss med direktbil) istället för 10 som jag hade tänkt. Skönt! Jag hade varit irriterad i 2 dagar helt i onödan på att de ändrat rutinerna från att bara packa och skicka till en helt ny krånglig rutin med flera extra registreringar, inbokning av hämtning, vägning, nya koder osv, osv.
Personalmötet flöt på bra, så nu när jag kommit hem ska jag kasta mig i säng och vila upp mig inför nattens jobb.
Ja, ni läste rätt. Pensionärernas RiksOrganisation.
Idag skulle vi ha personalmöte på jobbet. Jag åkte hemifrån tidigt eftersom jag hade ett par telefonsamtal att fixa på jobbet innan mötet. Kattmaten var slut hemma, så jag svängde in vid ICA-profilen innan jag åkte vidare. Där såg jag en bil som stod ganska långt ut på parkeringsrutan. "Vilken dum parkering!" Tänkte jag och svängde in min egen bil på en annan ruta en bit därifrån. När jag klev ur bilen såg jag att den som hade gjort en dum parkering förmodligen hade ställt bilen rätt, men glömt handbromsen! Bilen rullade nämnligen sakta ut mitt i vägen. Ingen gjorde nånting. Bilar svängde bara runt den och några tanter gick förbi och muttrade om att "Här i Kumla parkerar folk visst hur som helst." Bilen stannade med bagagen precis mitt i vägen.
Jag gick dit och skrev upp reg. numret. Sedan gick jag in på ICA och frågade om de hade en högtalare så de kunde ropa ut i högtalaren att personen med bilen hade glömt handbromsen och att bilen rullat ut i gatan. De hade ingen högtalare. Men tjejen i kassan ringde till personalen och bad dem gå runt och fråga i butiken. När jag betalade hade fortfarande ingen gått ut. Damen i kassan sa att det kunde ju vara nån från PRO, de hade möte på övervåningen. Jag gick ut till min bil. Den andra bilen stod fortfarande mitt i gatan. Så jag traskade upp för trappen till PRO och kikade in genom dörren. Massa pensionärer. Några stycken vände sig om och blängde på mig. Jag kände mig som en svart man som just klivit in på ett Ku Klux Klan möte...
Hur som helst tänkte jag att om ägaren till bilen satt här skulle han/hon nog ändå bli glad om de fick veta att bilen gått på rymmen. Så jag smög fram till en tant som satt nära dörren och tog betalt och talade om varför jag var där. Hon sa åt mig att gå fram till damen vid micken och säga det. När jag traskade fram till den damen gick ett sus genom publiken. Kan just undra vad de tänkte? Hur hade nån fräckheten att gå fram under ett tal? Eller undrade bara vad nån så ung gjorde på deras möte? Trodde de jag tänkte hitta på nått lurt? Vem vet...
Jag väntade tills damen pratat färdigt, och sen sa jag till henne att det stod en bil på parkeringen som rullat ut i gatan, så jag ville bara kolla om bilen tillhörde någon i sällskapet. Hon sa i micken vad jag hade sagt och jag fick säga reg. numret på bilen. Det blev ett sorl i rummet, men ingen reste på sig. Jag tackade och bad om ursäkt att jag stört mötet. Men ingen var sur. Damen tackade för omtanken, och på väg ut hörde jag flera äldre säga att det var snällt av "den lilla flickan" att komma in och säga till.
När jag kom ut stod bilen i parkeringsfickan igen. Jag vet inte om någon skjutit in den eller om ägaren kommit ut och kört den rätt. Det är och förblir en gåta.
Åkte till jobbet och tog tag i telefonsamtalet. Det blev dock mycket enklare än jag hade räknat med. De nya returrutinerna gällde inte oss, så jag behövde bara ställa en fråga (om det gällde oss med direktbil) istället för 10 som jag hade tänkt. Skönt! Jag hade varit irriterad i 2 dagar helt i onödan på att de ändrat rutinerna från att bara packa och skicka till en helt ny krånglig rutin med flera extra registreringar, inbokning av hämtning, vägning, nya koder osv, osv.
Personalmötet flöt på bra, så nu när jag kommit hem ska jag kasta mig i säng och vila upp mig inför nattens jobb.
Kommentarer
Trackback
