Mycket ska man höra...

...innan öronen trillar av.

Veckans "komplimang" (eller vad man nu ska kalla det) fick jag av en gubbe som var inne på jobbet.

-"Du är så fin, att om jag vore mjölkbonde skulle jag använda dig som avelskviga!"

Hmm... Jag vet inte riktigt vad han ville ha sagt med det? Att jag ser ut som en ko? Hur som helst var det så oväntat att jag inte kunde göra annat än gapskratta...

En annan sak hände idag som definitift inte fick mig att skratta. En dam kom in med sin son, gick fram till kassan och beställde två blå Prins, och vände sig sedan till sonen och frågade
-"Vad ska du ha? De har inte Level här..."
Sonen ryckte på axlarna och sa Pall Mall... Grabben såg dock väldigt ung ut så jag frågade honom om han hade leg. Han svarade inte. Damen tittade förvånat på mig, som om hon inte alls förstod varför han skulle visa leg. när det var hon som betalade, så jag sa:
-"Om han ska ha cigg vill jag se hans leg."
Damen tittade på mig och flinade lite och sa sen:
- "Men han är inte 18. Det är min son!"

Som om jag skulle låta en unge få cigg bara för hans mamma köper dem åt honom?!? Det gör mig så arg så blodet kokar! Trodde hon verkligen att det är ok att nån under 18 får cigg om målsman köper ut dem? Att jag skulle strunta i att han var under 18 bara för att han var hennes son? Och vad är det för föräldrar som inte bara låter sina omyndiga barn röka, utan som dessutom förser dem med tobak?!? Skämmes, ta mig f-n!


 
                                Jag?                                                                                           Kossa?


Fiskeboda och PCC

Har inte så mycket att säga om Fiskebodaturen här egentligen, mer än att vi hade ett kul dygn och lärde känna några trevliga, härliga och roliga människor som man förhoppningsvis får träffa igen =)

Igår åkte jag och Nina upp till Gelleråsen för att titta på Porsche carrera cup. Lika kul som alltid!

Vi parkerade på ett lerigt gärde, och var lite oroliga att det skulle bli regn. Hade inte varit lätt att ta sig upp från parkeringen då... Men vi hade tur! Vi hade toppenväder hela dagen och åkte hem med ett par rejäla bonnbrännor!

Vi gick runt i ett par timmar och tog bilder på bilarna och förarna. Blev några fina bilder iallafall =)

När racet började letade vi på en plats nära starten att stå på, och där blev vi stående under både JTCC, STCC, PRO superbike och Carrera Cup... Ja, och de där små bilarna i början som jag inte vet vad de heter... De ser ut som förväxta go-carts! 

    
Mud on the tires... Det var betydligt geggigare än bilden visar...

      
    Rudholms bil

            

Bild 1: En glad Prins Carl-Philip efter racet
Bild 2: Thed Björk
Bild 3: 2 x Larsson
Bild 4: En glad Camaro

Det blev ganska trista resultat i både STCC och PCC, enligt min mening. Mangs ledde stort, men blev tvungen att köra en drive-through. På så vis blev det Larsson som vann. Lite trist får jag säga. Men jättekul att Prinsen körde så bra! 6:a! Så bra tror jag aldrig han varit! Härligt att se honom studsa ur bilen, sprudlande glad och ge en stor kram till... ja, vem han nu var...

STCC-loppet var väldigt spännande länge. Björk låg 4:a och försökte gång på gång komma om till 3:e platsen... Men plötsligt var han bara borta! Inte förrän loppet var över såg vi hans bil igen. Kommande på gafflarna på en traktor... Väldigt tråkigt för Thed!

Nu är det söndag och snart börjar en ny arbetsvecka... håhåjaja...

Det blir inte alltid som man har tänkt sig...

Den här helgen hade jag sett fram emot länge. Planen var att åka till Stockholm för att träffa Ina och fotografera lite, samt njuta av försommaren på nån mysig uteservering.

Flera dagar innan det var dags att åka pratade de på radion och nyheterna om att det skulle bli regn i helgen. För var dag som gick lät det på dem som att en syndaflod utan dess like närmade sig. Jag började bli lite tveksam. Blir ju inte några roliga bilder i spöregn, och uteservering känns ju inte heller så lockande. Vad gör man i Stockholm när det spöregnar? Går på museum? Funderade fram och tillbaka men bestämde mig till slut för att inte åka. Får skjuta upp det på obestämd framtid. Men vad händer? Jo, det blir kanonväder! Hela lördagen var det soligt och varmt! Nån där uppe gillar att jävlas med mig...

Nåja, helgen blev ganska trevlig iallafall. Gick ut och åt med Nina nere vid Kumlasjön. Utsikten är toppen, men vi lär inte äta där nån mer gång... Inget fel på maten, men med tanke på att den kostar bra mycket mer för mindre mat än på nån annan restaurang här i stan känns det inte värt det. Men man kan ju göra som alla andra. Bara sitta där och ta en drink/öl/cider. Trots allt är det fantastiskt fint där nere...

Jag undrar dock hur en restaurang i lilla Kumla kan gå runt med saker som "Kängurufilé" för 230 spänn på menyn...

På söndagen var det barnkalas! Min söta systerdotter firade sin 2-årsdag med "bonger" och tårta! Och kamikazepiloten Bäver, inte att förglömma!

Det blev fika och en hel del lek. Det var där Bäver kom in i bilden. Eve fick en docka och en dockvagn av mig. Dockan fick åka i vagnen när Eve körde omkring med den, och Bäver fick åka på Bäverhyllan. Det är nämnligen det man har korgen som hänger under vagnen till. Bäverhylla.

Eve fick också en rutschkana av sin mormor och morfar. Det blev många turer i den. Men Bäver fick teståka den först. När Eve såg att det gick bra för Bäver även tionde gången hon tagit hans små tassar och traskat upp med för de fyra stegen och knuffat iväg honom ner för kanan började hon åka själv också.

Det blev underhållning för alla Eves gäster när hon körde sin rundtur; Upp med Bäver för kanans trapp, ner med Bäver på andra sidan, Eve efter, Lyfta upp bäver och gå och stoppa honom på Bäverhyllan på vagnen, köra ett varv med dockan och Bäver i vagnen, säga TUUUT när pappa var i vägen, plocka upp bäver från hyllan, låta honom gå upp för trappan på kanan.... och så fortsatte det hur länge som helst. Ända tills det var dags för oss gäster att gå. Då la sig Eve i hallen med Bäver som kudde. Inte konstigt att man blir trött efter en sån där militär hinderbana...!

                               
                               Testpiloten Bäver provåker Rutschkanan...



                                         




Dagens gåta

Imorse vaknade jag av att det ringde på min dörr. Tittade yrvaket på klockan. 07.30. Jag måste ha drömt! La tillbaka huvudet på kudden och somnade om på två röda. Då ringde det på igen! VEM ringer på hemma hos mig halv åtta på morgonen??

Av någon anledning öppnade jag inte dörren. Jag satte mig upp i sängen, gnuggade mig i ögonen och tittade på klockan igen. Har jag glömt nått? Har jag stämt möte med nån? Ska det komma nån hit och fixa nått? Nej.

Funderade en stund på om jag skulle svepa täcket om mig och gå och öppna för att se vem det var, och önskade att jag hade titthålet längre ner så jag kunde se genom det. Jag har nämligen ett titthål. Det är bara det är det är installerat för giraffer, så för att kunna se genom det måste jag först hämta en stol. Och då har ju folk redan hört att man är hemma, och vitsen går förlorad.

Egentligen vet jag inte riktigt varför jag ens funderade över titthålet. Jag är uppvuxen på landet, och där hade vi aldrig nått titthål. Å andra sidan var det aldrig några skummisar som ringde på där heller...

Vem det än var som ringde på så gick han/hon efter att ha plingat på andra gången. Jag undrar fortfarande vem det kan ha varit.

De som brukar ringa på hos mig är mina vänner, olika hantverkare eller dörrförsäljare. Oftast.

Mina vänner kan jag garantera inte ringer på vid halv åtta på mogonen, och skulle de trots allt mot all förmodan göra det, hade de ringt eller messat innan. De vet att jag antingen jobbar eller sover vid denna tidpunkt på dagen.

Hantverkare lämnar alltid en lapp i brevlådan nån  vecka eller några dagar innan de kommer, och nån sån lapp har jag inte fått. Och dessutom går de in med huvudnyckel om man inte är hemma. Så dem kan jag också stryka från misstänktlistan.

Dörrförsäljare? Nope, då hade de ringt på alla grannars dörr. Denna ringde bara på min.

Så. VEM har min adress, men inte mitt telefonnummer? För ska man hem till nån 07.30 på morgonen är det väl brukligt att man ringer först? VEM ringde på min dörr, och vad kan han/hon ha haft för ärende vid denna arla morgonstund? Det är och förblir en gåta...

Jag kanske borde öppna dörren i fortsättningen så jag slipper dessa funderingar. Men samtidigt, vem vill möta nån morgontrött, halvnäck, med håret på ända och en förvånad uppsyn när man ringer på hos nån?

Världen är full av elektriska ting...

Idag var jag på Marieberg med Nina. Det blev dyrt! Hade bara tänkt köpa en ny mp3, men det blev en hel del annat också. Jaja, som tur är shoppar man ju inte så ofta, så när det väl händer kan man kosta på sig...

Min mp3 har varit en kär och trogen kamrat som gjort löpturerna lite bättre och fått tiden på alla tågresor att gå... Men på senaste tiden har den börjat krångla. Ibland hörs bara ljudet i den ena hörluren, för att sedan en stund låta i båda, för att sen gå tillbaka till att bara höras i en...

Var helt säker på att det var lurarna det var fel på. Kanske för att jag alltid snurrar sladden runt mp3'n när jag ska packa ner den... Så förra veckan köpte jag nya, extremt bra, lurar. Det hjälpte inte. Det var alltså inte lurarna det var fel på.

Så idag gick jag på jakt efter en ny mp3. Vad var kraven på den då? Jo, lättanvänd, liten, smal och enkel att förstå sig på. Jag är nämligen sämst på teknik och tekniska prylar.

Började på teknikmagasinet. Deras mp3:er var megastora! Inte alls bra. Jag vill inte att den ska ta en massa plats i väskan när jag reser, och jag vill att den ska gå ner i minifickan på löparbyxorna, eller i armhållaren, när jag springer. Dessutom var alla deras manicker endast laddbara i datorn. Det är ju ganska osmidigt om batteriet tar slut när man är ute och reser att inte bara kunna köpa ett nytt, utan behöva hitta en dator att ladda den i...

Nina bara skrattade när jag sa det. Hennes kommentar var "Tillverkas saker fortfarande med lösa batterier??" Jaha, jag är visst omodern igen. Precis som när jag skulle köpa ny mobil, och både syrran och säljaren skrattade åt mig när jag ville ha en telefon med lucka och stora knappar... Då fick jag höra att det var jag och Agda 95. Jag tycker minsann att den där Agda verkar ha bra smak!

Hur som helst så gick vi in på Siba och hittade en liten bra sak... förutom att den var skrikrosa. Inte min kopp te, så att säga. Så det fick bli en aningen större, men diskret, variant. Är mycket nöjd med köpet. Dessutom gladde den Nina nått oerhört, då vissa andra butiker på Marieberg hade nått emot Sibas varor...

I en butik gick larmet när vi gick in och i en när vi gick ut. Det verkade dock inte vara första gången det hände då den ena butikens kassörskas första kommentar var "Jaha, har ni varit på Siba? Det förklarar saken."

Efter shoppingturen gick vi in på en restaurang för att äta. Tjejen i kassan gav mig en elektronisk klump.
- Vad ska jag göra med den här? Frågade jag förvånat, och Nina vek sig dubbel av skratt. Tydligen var jag sådär omodern igen.

Kassörskan förklarade buttert att man ska ta med manicken till bordet, och sen piper den när maten är klar. Vilka grejer! Inte lätt för en lantlolla att förstå sig på sådana urbaniserade uppfinningar...


                                                    


RSS 2.0