Det finns en Gud!
Huj huj huj, vilken dag!
Jobbat hela natten och sen hem till föräldrarna imorse för att ge katterna mat och klappa lite på dem innan de ville ut.
När jag sen kom hem ringde telefonen, min nya soffgrupp var på väg! Toppen! Som jag har väntat!
Det var alltså ingen idé att gå och lägga sig eftersom leveransen snart skulle vara här. Han frågade om jag skulle vara hemma hela dagen, och jag sa att jag hade bilbesiktning 12.40, men annars skulle jag vara hemma.
Väntan blev något längre än jag hade tänkt mig, för han dök inte upp förrän 12. Det ingick dessutom inte uppbärning, så han ställde av godset på en pall utanför dörren.
Min svåger kom hit för att hjälpa mig att bära upp sofforna, men redan när vi fått av plasten och tippat den stora soffan för att börja lyfta den insåg jag att det här kommer aldrig att gå! Den var på tok för tung för mig. Jag började få lite panik. Där står man med två stora soffor utomhus som man inte orkar lyfta, och dessutom ska bilen besiktas om 30 minuter... Kan ju inte gärna åka och låta dem stå kvar, då kommer de vara borta när jag är tillbaka, men hur ska vi kunna få upp dem??
Då hörde jag en röst från himlen, eller iallafall från tredje våningen! En granne ropade ner från balkongen och frågade om vi behövde hjälp. Jag tackade ja och han kom ner direkt och hjälpte oss att bära. Tack vare honom hann jag få in båda sofforna i lägenheten och ändå komma till bilbesiktningen i tid. Det finns en gud! Och han bär oreangerutig flanellskjorta!
Bilen gick igenom besiktningen utan anmärkningar och det var en nöjd och glad tjej som åkte hem från Hallsberg idag. Om än trött.
Stannade i blomsteraffären på väg hem och köpte "tack-för-hjälpen"-blommor till grannen. När jag plingade på dörren öppnade en dam, så jag förklarade för henne (jag tänkte att det kanske verkade lite skumt att det står en ung tjej med blommor till hennes man utanför dörren...) att hennes man hade hjälpt mig bära upp en soffa och att jag ville tacka för hjälpen. Damen log vänligt och slog ihop händerna
- Min man... sa hon, han dog för tre år sen.
- Jaha, ojdå, då var det kanske din son? Sa jag något generad, och damen nickade och ropade på herrn som hade hjälpt mig.
Han fick blommorna och jag kunde nu gå upp till mig igen. Nu väntar jag bara på att min kusin ska komma och hämta den gamla soffan, så får jag äntligen gå och lägga mig för att sova sen. Eller vilket jag får... jag ska ju fika med Anna också... Meeeen, man ska ju leva medan man kan, tids nog får man sova... ;)
Jobbat hela natten och sen hem till föräldrarna imorse för att ge katterna mat och klappa lite på dem innan de ville ut.
När jag sen kom hem ringde telefonen, min nya soffgrupp var på väg! Toppen! Som jag har väntat!
Det var alltså ingen idé att gå och lägga sig eftersom leveransen snart skulle vara här. Han frågade om jag skulle vara hemma hela dagen, och jag sa att jag hade bilbesiktning 12.40, men annars skulle jag vara hemma.
Väntan blev något längre än jag hade tänkt mig, för han dök inte upp förrän 12. Det ingick dessutom inte uppbärning, så han ställde av godset på en pall utanför dörren.
Min svåger kom hit för att hjälpa mig att bära upp sofforna, men redan när vi fått av plasten och tippat den stora soffan för att börja lyfta den insåg jag att det här kommer aldrig att gå! Den var på tok för tung för mig. Jag började få lite panik. Där står man med två stora soffor utomhus som man inte orkar lyfta, och dessutom ska bilen besiktas om 30 minuter... Kan ju inte gärna åka och låta dem stå kvar, då kommer de vara borta när jag är tillbaka, men hur ska vi kunna få upp dem??
Då hörde jag en röst från himlen, eller iallafall från tredje våningen! En granne ropade ner från balkongen och frågade om vi behövde hjälp. Jag tackade ja och han kom ner direkt och hjälpte oss att bära. Tack vare honom hann jag få in båda sofforna i lägenheten och ändå komma till bilbesiktningen i tid. Det finns en gud! Och han bär oreangerutig flanellskjorta!
Bilen gick igenom besiktningen utan anmärkningar och det var en nöjd och glad tjej som åkte hem från Hallsberg idag. Om än trött.
Stannade i blomsteraffären på väg hem och köpte "tack-för-hjälpen"-blommor till grannen. När jag plingade på dörren öppnade en dam, så jag förklarade för henne (jag tänkte att det kanske verkade lite skumt att det står en ung tjej med blommor till hennes man utanför dörren...) att hennes man hade hjälpt mig bära upp en soffa och att jag ville tacka för hjälpen. Damen log vänligt och slog ihop händerna
- Min man... sa hon, han dog för tre år sen.
- Jaha, ojdå, då var det kanske din son? Sa jag något generad, och damen nickade och ropade på herrn som hade hjälpt mig.
Han fick blommorna och jag kunde nu gå upp till mig igen. Nu väntar jag bara på att min kusin ska komma och hämta den gamla soffan, så får jag äntligen gå och lägga mig för att sova sen. Eller vilket jag får... jag ska ju fika med Anna också... Meeeen, man ska ju leva medan man kan, tids nog får man sova... ;)
Money, money, money
Har sagt det förut, och jag säger det igen; If money could talk, they would say "bye bye!"
Förra månaden köpte jag en ny soffa. Eller rättare sagt; en ny soffgrupp. Så den här månaden tänkte jag ligga lågt med utgifterna. Det gick inte så bra.
Först kom försäkringen på katten. Den är visserligen dyr för att vara en försäkring, men inte i närheten av vad soffan kostade. Betalade den och hyran och tänkte att när de andra räkningarna är betalda så kommer jag få rätt mycket över den här månaden, inget större som ska betalas och löneförhöjningen satt ju fint.
Trodde jag ja!
Lämnade in bilen på en förbesikning. Besiktningen i sig var förvisso gratis, men de hittade en del grejer att åtgärda innan den riktiga besiktningen. Bl.a. behövdes båda bromsskivorna bak bytas ut. Den ena hade rostat på utsidan, och den andra på insidan. Yippie!
Frågade inte vad det kommer kosta, trots allt måste de ju bytas ändå. Dels för att gå igenom besiktningen, men också för att det kan vara rätt dumt att åka omkring med bromsar som inte funkar...
Kan dock utan att veta den exakta summan se framför mig hur tusenlapparna flaxar iväg ut ur plånboken...
Detta var dock inte den enda oväntade utgiften denna månad hade att bjuda på. Flera dagar nu har min mobil krånglat. Ja, värre än vanligt alltså, den har ju varit lite si och så under en längre period...
Att kameran inte fungerar har jag vant mig vid. Det har den inte gjort på nästan 1 år. Allt annat har ändå funkat bra. Tills nu. Helt plötsligt får telefonen för sig att ändra färg på displayen. Allting blir blått och upplösningen blir helskum. (Ungefär som när man ändrade bildupplösningen till vissa spel på windows 3.11 datorerna...)
När den har denna upplösning går det inte att se menyerna, eller vad man knappar in. Det går att ringa, om man kan numret i huvudet, och inte knappar nån siffra fel, för det ser man inte... Efter några minuter återgår skärmen till att se ut som vanligt och alla menyer och annat funkar som vanligt. Men när som helst under de senaste dagarna kunde skärmen utan förvarning bli blå igen. Sedan började batteriet att ladda ur sig hur fort som helst. Så igår bestämde jag mig. Imorrn måste jag åka och köpa en ny telefon!
Sagt och gjort. Nu har jag en ny telefon. För tillfället ligger den på laddning, men imorgon ska jag starta upp den... Håller alla tummar jag har för att jag relativt snabbt ska förstå mig på hur den fungerar... Men det återstår att se =)
Förra månaden köpte jag en ny soffa. Eller rättare sagt; en ny soffgrupp. Så den här månaden tänkte jag ligga lågt med utgifterna. Det gick inte så bra.
Först kom försäkringen på katten. Den är visserligen dyr för att vara en försäkring, men inte i närheten av vad soffan kostade. Betalade den och hyran och tänkte att när de andra räkningarna är betalda så kommer jag få rätt mycket över den här månaden, inget större som ska betalas och löneförhöjningen satt ju fint.
Trodde jag ja!
Lämnade in bilen på en förbesikning. Besiktningen i sig var förvisso gratis, men de hittade en del grejer att åtgärda innan den riktiga besiktningen. Bl.a. behövdes båda bromsskivorna bak bytas ut. Den ena hade rostat på utsidan, och den andra på insidan. Yippie!
Frågade inte vad det kommer kosta, trots allt måste de ju bytas ändå. Dels för att gå igenom besiktningen, men också för att det kan vara rätt dumt att åka omkring med bromsar som inte funkar...
Kan dock utan att veta den exakta summan se framför mig hur tusenlapparna flaxar iväg ut ur plånboken...
Detta var dock inte den enda oväntade utgiften denna månad hade att bjuda på. Flera dagar nu har min mobil krånglat. Ja, värre än vanligt alltså, den har ju varit lite si och så under en längre period...
Att kameran inte fungerar har jag vant mig vid. Det har den inte gjort på nästan 1 år. Allt annat har ändå funkat bra. Tills nu. Helt plötsligt får telefonen för sig att ändra färg på displayen. Allting blir blått och upplösningen blir helskum. (Ungefär som när man ändrade bildupplösningen till vissa spel på windows 3.11 datorerna...)
När den har denna upplösning går det inte att se menyerna, eller vad man knappar in. Det går att ringa, om man kan numret i huvudet, och inte knappar nån siffra fel, för det ser man inte... Efter några minuter återgår skärmen till att se ut som vanligt och alla menyer och annat funkar som vanligt. Men när som helst under de senaste dagarna kunde skärmen utan förvarning bli blå igen. Sedan började batteriet att ladda ur sig hur fort som helst. Så igår bestämde jag mig. Imorrn måste jag åka och köpa en ny telefon!
Sagt och gjort. Nu har jag en ny telefon. För tillfället ligger den på laddning, men imorgon ska jag starta upp den... Håller alla tummar jag har för att jag relativt snabbt ska förstå mig på hur den fungerar... Men det återstår att se =)
Taxi from Hell
För ett tag sen åkte jag hem med KumlaTaxin från Örebro. Det var lite av en skräckupplevelse då herrn som körde först missade en avfart inne i stan, och sedan var nära att missa avfarten från motorvägen till Kumla också. Tack vare att vi som satt i bilen ropade så svängde han. Och höll på att köra rakt in i stolpen...
En av passagerarna fick inte upp sitt fönster och bad chauffören att stänga det. Chauffören började då pilla på en knapp på sidan, men glömde att titta på vägen och så for vi över på fel sida! Jag och tjejen som satt bredvid mig skrek "håll koll på vägen". Resten av vägen gick iallafall bra.
I lördags var jag och Anna inne i stan och åt och gick på bio. Jägarna 2, som för övrigt var mycket bra!
När vi skulle hem tog vi Kumlataxin. Jag stelnade till lite när jag såg att det var samma gubbe som skulle köra. Men sen tänkte jag att han kanske bara hade en dålig dag sist...
Det gick ganska bra. Han körde visserligen väääldigt sakta i början, men eftersom det är fast pris så spelade det ju ingen roll. Ända till Kumla gick det bra, och det var tyst och stilla i taxin. Tills hela bilen hoppade till. Gubben hade kört upp på en trottoar! Sedan körde han ner igen efter kröken.
Han såg nog att vi såg rätt chockade ut allihopa, för han sa;
- Ja, jag vet att vägen inte svänger där, men den borde göra det!
Han berättade sedan att vägen tidigare har svängt mjukt där, men nu har de gjort om den så man måste åka rakt fram (förbi trottoarkanten) och sen svänga 90 grader, runt trottoaren, istället för att bara ha vägen svängd som innan. Det tyckte han var dumt. (Vi tyckte det verkade mer dumt att gena över trottoarkanten för att vägen borde svänga där, men det vågade vi inte säga.)
Nja, ok, riktigt såhär illa var det inte...
En av passagerarna fick inte upp sitt fönster och bad chauffören att stänga det. Chauffören började då pilla på en knapp på sidan, men glömde att titta på vägen och så for vi över på fel sida! Jag och tjejen som satt bredvid mig skrek "håll koll på vägen". Resten av vägen gick iallafall bra.
I lördags var jag och Anna inne i stan och åt och gick på bio. Jägarna 2, som för övrigt var mycket bra!
När vi skulle hem tog vi Kumlataxin. Jag stelnade till lite när jag såg att det var samma gubbe som skulle köra. Men sen tänkte jag att han kanske bara hade en dålig dag sist...
Det gick ganska bra. Han körde visserligen väääldigt sakta i början, men eftersom det är fast pris så spelade det ju ingen roll. Ända till Kumla gick det bra, och det var tyst och stilla i taxin. Tills hela bilen hoppade till. Gubben hade kört upp på en trottoar! Sedan körde han ner igen efter kröken.
Han såg nog att vi såg rätt chockade ut allihopa, för han sa;
- Ja, jag vet att vägen inte svänger där, men den borde göra det!
Han berättade sedan att vägen tidigare har svängt mjukt där, men nu har de gjort om den så man måste åka rakt fram (förbi trottoarkanten) och sen svänga 90 grader, runt trottoaren, istället för att bara ha vägen svängd som innan. Det tyckte han var dumt. (Vi tyckte det verkade mer dumt att gena över trottoarkanten för att vägen borde svänga där, men det vågade vi inte säga.)
Nja, ok, riktigt såhär illa var det inte...
