Channah

Nej, jag har inte fått någon allvarlig åkomma eller ligger dödssjuk på USÖ, utan tänker skriva om något så trivialt som en vanlig förkylning. Man måste ju få tycka lite synd om sig själv ibland också...

Jag som aldrig brukar vara sjuk överhuvudtaget åkte dit ordentligt den här gången. Åtminstone kändes det så...

Jobbade i söndags natt och mådde toppen, inte minsta symptom överhuvudtaget, och inte en tanke på att jag skulle kunna bli sjuk. Flera på jobbet har varit förkylda och mer eller mindre dåliga en tid, men jag har ju klarat mig. Tills nu.

Vaknade första gången på måndag förmiddag och mådde fortfarande bra. Sedan sov jag en stund till på kvällen innan jobbet, och när jag vaknade den gången undrade jag om jag blivit påkörd av tåget under sovstunden.
Det där med att vakna upp med en plötslig dunderförkylning är ingen höjdare.

Jobbade ändå måndag och tisdag natt, med viss hjälp av ipren, nässpray och X antal servetter. Kände mig lite som han på den där reklamen, som sitter instängd i ett glasrum och slänger sina näsdukar, och efter en stund har han använda näsdukar i hela rummet, ända upp till midjan...

På onsdagen däremot fick jag inse mina begränsningar. 39 graders feber på förmiddagen gjorde att jag fick ringa och sjukanmäla mig. Och nog är man sjuk när det känns som att bestiga ett högt berg bara att gå ner till ICA och köpa kattmat. För tyvärr struntar Phoenix i att jag har feber. Han vill ha mat ändå. Bortskämda katt... ;)

Idag känns livet lite ljusare. Hade lite feber när jag vaknade, men tror den har gått över nu. Är hes, och har lite ont i halsen, men näsan har varit ganska snäll.

Får väl ändå vara tacksam att det var nu jag blev sjuk, och inte när vi ska till Milano...